BDD- kultur

[SpegelSpegel]

Älskar den filmen. Den scenen krossar mitt hjärta totalt också, jag vet allt för väl hur den tjejen känner sig.

[Anonym]

Appropå låttexter, ngn annan som fått en BDD- känsla av Linkin Parks gamla hit "Crawling"? Den handlar ju säkert inte om det, men man vet ju aldrig och den sammanfattar väldigt bra hur det känns när man får ett ångestanfall åt minstone. Låten handlar uppenbarligen om osäkerhet och oro, att inte känna igen sin spegelbild, att inte kunna kontrollera sig själv och sina tankar, ångest helt enkelt. Speciellt refrängen:

"Crawling in my skin
these wounds they will not heal
fear is how I fall
confusing what is real"

känns som en BDD-anthem tycker jag. Speciellt för hud-bdd:are

Jag nämnde Morrissey tidigare i den här tråden, så jag tänkte jag kunde lägga upp ngn bdd:ig låttext av honom. Här är t ex en, "The harsh truth of the camera eye", inte en av hans bättre låtar men ganska dysmorphofobisk:

"Churchillian legs
hair barely there
Mmm, the harsh truth of the camera eye

Your eyes signal pain
because of the strain of smiling
The harsh truth of the camera eye

Telling you all
that you never wanted to know
Showing you what
you didn“t want shown

My so friendly lens
it zooms into you
the inner you
and it tells the harsh truth
and nothing but

Laugh with us all now, here
if you can
Then take the pictures home
and scream

Oh, ooh, telling you all
that you never wanted to know
showing what
you didn“t want shown

This photographer
he must have really had it in for you

Ooh, I don“t want
to be judged anymore
I would sooner be loved
I would sooner be
just blindly loved"

Ett par andra bdd-aktiga låtar av honom är "Let me kiss you", som innehåller rader som:

"Close your eyes
and think of somebody
you physically admire
and let me kiss you"

och:

"But then you open your eyes
and you see someone
you physically despise

[SpegelSpegel]

Det var jag som skrev förra inlägget, men jag råkade på ngt sätt skicka iväg det utan att ha skrivit klart

I en sista låt, "Late night, Maudlin street", finns rader som:

"Where the world“s ugliest boy
became what you see
here I am
the ugliest man"

och:

"But you without clothes
oh, I could not keep
a straight face
Me without clothes?
well a nation turns it“s back
and gags"

[Anonym]

"Close your eyes
and think of somebody
you physically admire
and let me kiss you"

[Ilona]

Nu skall vi se om jag lyckad med detta... URL

Hittade den av en slump när jag skulle läsa om dysmorfo eller någonting sådant stavas det kanske. Har ingen åsikt om Michael Jacksson. Och för den delen har jag ingen ork att läsa det för tillfället, så sorry, det kan vara ren skit. Får se om länken fungerar...

[Ilona]

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men jag trodde det skulle bli helt misslyckat, det går ju att klicka på och läsa iaf.

[SpegelSpegel]

Det där är en intressant artikel. Tror jag är länkat till den i en tidigare tråd också, men det skadar ju inte att den kommer upp igen, det står ju en del tänkvärt i den
Frågan är om det verkligen är sant att det är BDD Michael lider av. Det är ju i och för sig rätt mkt i hans beteende som indikerar det.

[Ilona]

Jag bara kom att tänka på en sak, eftersom han döljer sina barns ansikten, får de något men av det?

[Anonym]

De lär ju få men av omständigheterna i vilket fall...

[Anonym]

Dumt att spekulera kanske, men hans barn kan ju redan ha utvecklat BDD och vill få ha sina ansikten dolda, eftersom BDD sägs vara ärftligt och till och med barn under 5 år har fått diagnosen.

[SpegelSpegel]

Tydligen har både Uma Thurman och Shirley Manson (från gruppen Garbage) gått ut i tidningsartiklar och sagt att de lider av BDD. Umas huvudproblem verkar vara kroppen och att hon anser sig vara fet och Shirley hatar sitt osminkade ansikte och brukade förr alltid komma fem timmar för sent till fotograferingar och ändå gå in på toa och gråta, skrubba bort sminket och försöka lägga på nytt.

Lyssnade lite på Garbage när jag var yngre, undrar om man kan märka ngra BDD-tendenser i deras texter. Rätt deppiga var de i alla fall har jag för mig.

[Anonym]

Både Uma Thurman och Shirley Manson är ju så vackra... Men det är ju inte förvånande, har aldrig sett nån BDDare som inte är vacker. Förutom jag själv då.

[Anonym]

Anonym

Håller med Uma Thurman och Shirley Manson är verkligen vackra

[Synthesized]

Chooses his clothes to match his pallid complexion
Dreams of a place with a better selection
Dreams of a face that is pure perfection

- Placebo.

(Fast jag "anpassningstolkar" nog bara alla låttexter till hur jag själv mår, kanske för att slippa känna mig lika ensam eller något.)

[SpegelSpegel]

Hej! Den här tråden är hur gammal som helst, men tänkte ändå använda den för att tipsa om ngra BDD-vänliga filmer jag sett på sistone...

"Elefantmannen", den gamla David Lynch-filmen om en missbildad man som visas upp på en freakshow och behandlas oherhört grymt, men som till sist får uppleva hur det känns att  vara respekterad och omtyckt för den man är. Löst baserad på ett verkligt människoöde. Fruktansvärt sorgliga och hemska scener, jag grät som en baby, men tyckte mkt om filmen och har blivit lätt besatt av verklighetens elefantman, Joseph Merrick, en konstnärlig och intelligent gentleman som skrev poesi, målade och var mkt skicklig på att göra pappmodeller av byggnader, trots att han endast hade en användbar hand.

"Station Agent", handlar om en nördigt tågintresserad kille som är dvärg och ärver en tågstation ute på landet, dit han flyttar för att slippa undan alla jobbiga människor som glor på honom. Dock får han inte vara ifred där heller, på gott och ont. Hjärtevärmande och väldigt lågmält rolig film med helt obetalbara scener.

"Idiocracy" eller "Idiotrepupliken" på svenska, småkul satir om kommersialiseringen, sex-och utseendefixeringen och dumheten i dagens samhälle. En inte särskilt smart armébibliotekarie och en obildad prostituerad fryses ned och vaknar upp i en framtid där smarta människor inte längre existerar och de själva är världens mest intelligenta människor. Folk har fördummats mer och mer för varje generaton, det anses "bögigt" att kunna stava och tala tydligt, allt vädjär till människors mest primitiva intstinkter och beteenden, en oscarbelönad film består av en nittio minuter lång bildsekvens av en stor rumpa, vilket folk tycker är hysteriskt kul, och t ex säljs allt med hjälp av sex och nyhetsuppläsare har stora muskler och silikonbröst och uppträder med bar överkropp. Inget tas seriöst, folk i rättssalar och nyhetsprogram pratar som hos Ricki Lake: "Yeah, whatever! Blah blah blah!"
Rätt kul att se en komedi som driver med vår tids ytlighet, även om filmen kanske inte lämnar ngt bestående intryck.

Vet att de här filmerna inte handlar om bdd, men jag tror ändå de kan ha saker som tilltalar BDD:are. Att slippa den vanliga ytligheten, de obligatoriskt skönhetsförhärligande filmerna med skådisar som är fysiskt perfekta fast de är i krig, på öde öar eller just gått upp ur sängen kan vara skönt. Det finns många filmer jag inte orkar se eftersom det absolut inte finns ngt i dem att relatera till såvida man inte är vacker själv eller fantiserar om att ligga med jättesnygga tjejer.

Tar tacksamt emot andra tips om filmer som är lämpliga om man kämpar med BDD, eller som handlar om utanförskap pga utseende eller psykiska problem. Ha det så bra allihop!