Nu har det hänt.. igen.

[Marty]

Nu har det hänt igen. Ja, att folk snackar skit och garvar åt en. Både på busshållplatsen igår när jag skulle hem från jobbet och idag på stan på väg till jobbet. Känns som det händer oftare och oftare.

Inbillning kanske ni säger? Struntprat säger jag. Igår var det 2 tjejer och 1 kille i en kompisgrupp som kom till busshållplatsen. De är alla mellan 20 och 25 år gamla. I min ålder med andra ord. Helt plötsligt tittar en av tjejerna åt mitt håll. Direkt efter det säger hon något till sin kompis som genast tittar åt mitt håll. Därefter är det killens tur. Den första tjejen viskar något till kill killen som kollar runt, men då tjejen ser att han inte tittar åt rätt håll så viskar hon igen. Efter detta tittar killen rakt mot mig. Det hela avslutas med att alla skrattar. Tror de verkligen inte att man ser när de snackar skit om en?

Idag på stan så är det 3 fjortistjejer som sitter på en bänk och pekar på mig och garvar när jag går förbi. Även här undrar man om de verkligen inte tror att man ser något och om de verkligen har någon skam i kroppen.

Så jag börjar mer och mer tvivla på att jag har BDD utan att jag helt enkelt är ful - på riktigt. Och jag köper inte det där med att det skulle vara för att jag ser osäker ut.

/Martin

[Missy]

Usch vad jobbigt!
Men det är ju omöjligt för någon av oss att kunna bedöma hur det gick till i verkligheten - vi var ju inte där! (önskar att jag hade varit med så kunde vi ha startat slagsmål:tongue
Antingen misstolkade du dem, eller också var det inte ditt utseende de kommenterade. Kanske ett klädesplagg eller nåt? Jag vet inte. Det är ju omöjligt att säga.
Problemet är väl också, att om man har god självkänsla så klarar man att rycka på axlarna och strunta i dem - har man BDD så är det omöjligt att göra det.
En gång när jag åkte tunnelbana hände en liknande grej, men jag var inte inblandad (som tur var). Ett gäng med fjortistjejer kollade på en annan tjej i tjugoårsåldern och viskade och fnissade. Men den äldre tjejen blev skitförbannad och sa: "Vad f-n glor ni på? Är det mig ni pratar om? Säg det högt till mig istället, vad sa ni???"
Fjortistjejerna blev knallröda i ansiktet och skämdes som små hundar.
Jag applåderade inombords och blev helimponerad och tänkte att jag ALDRIG hade vågat säga till sådär. Men det går ju att göra - om man har bra självförtroende, vill säga.

Kram
Missy

[pelle]

Marty: Tror du inte det kan bero på, om du inte tror på osäkerheten, att du sticker ut lite från mängden med din långa smala kropp och din lite annorlunda frilla? Så fort någon skiljer sig ut från mängden på något sett, kan det ju ofta leda till kommentarer och fniss. Jag förstår att du tycker det är jobbigt! Ett stort problem för mig med faktiskt. Jag tror att det antingen är det jag nämde eller att du på något sett ser omedvetet/medvetet osäker ut, eller en kombination av båda. Tror inte att dom skrattar åt att du skulle vara ful, eftersom du inte är det. Vi är däremot extra mottagliga, känsliga och observanta för kommentarer m.m.

/ M.v.h  Pelle

/ Sätt igång att träna nu!

[Marty]

Pelle,

*Flyttade svaret till det privata forumet*

[Anonym]

Får jag bara fråga en fråga. Om man har BDD, kan man då inbilla sig att folk kollar konstigt på en, fast de igentligen inte gör de? Ja menar är detta ett symtom hos dem med BDD? De skulle vara väldigt intressant att få reda på om de med BDD inbillar sig att folk kollar konstigt på en fast folk egentligen inte gör de. För precis så har de hänt för mig också, jag ser att folk tittar på mig viskar och skrattar och för mig är jag lika säker på att de kollar och skrattar åt mig för att jag är så ful som jag vet att en apelsin är orange. För mig är de helt självklart att de tittar, pratar och krattar åt mig men de kanske inte är så i själva verket

[Marty]

Anonym,

Självklart kan man som bdd:are säkert inbilla sig saker emellanåt, men i de fallen jag räknade upp så är jag övertygad om att de skrattade och tittade snett på mig.

[Anonym]

Jag är så otroligt förbannad på all jävla ytlighet, dvs jag är less på min och alla andras tankebanor kring utseenden. Varför inte bara stänga av allt det det synliga och låta själen komma fram, utseendet är tillfälligt men själen den är evig, det är den vi är och förblir, medans utseendet är ett skal där själen har placerats för att kunna färdas genom detta liv på jorden.

Alltså, man kan kopiera (mha operationer etc)  utseenden så att två människor blir varandras spegelbilder, men man kan ALDRIG kopiera själar. Nu är det ju förstås väldigt svårt att tänka på det här sättet när hela samhället genomsyras av perfektion och skönhet, MEN skit för fan i samhället och i alla andras åsikter när det gäller utseenden, skit i att spegeln, foto, videofilmen visar en "grotesk" människa, skit i att folk kanske kritiserar eller skrattar åt ens utseende...när allt kommer till kritan så spelar detta ingen roll, bara man vet vart man har sin själ och att den är tryggt inbunden i en kropp som vi bara har till låns, men som är trygg eftersom vi har "bott" i den ändå sen vi föddes. Kom i håg att jakten på det perfekta utseendet och jakten från "fulheten" är något helt annat som vi egentligen ännu inte gjort oss medveten om.

Själv så utövar jag både jakten från fulheten och jakten på den perfekta skönheten, dvs att när jag ser mej själv på kort och i vissa speglarosv kan jag känna att jag är så vidrigt ful och huden ser katastrofal ut och då önskar jag bara att jag kunde vara "normal" söt, medans jag andra gånger kan känna mej riktigt söt men då är jag ju inte perfekt, så då är jag inne på samma bana igen! Det spelar alltså ingen roll...jag blir ändå aldrig nöjd! Detta beteende är enormt frustrerande och jag kan bara säga ett ord och det är att jag är: LESS! Less på att tänka så här och låta det ytliga alltid koma i första hand, det gäller att bryta upp och att börja fokusera på något annat som är större, något som får en att släppa taget om fixeringen och får en att kunna  börja leva och känna igen..som ett litet barn som inte har förmågan att kunna axla utseendet som viktigast i livet.

Gå inte vilse i den mörka tunneln, utan finn ljuset och därmed vägen ut ur den trånga tunneln som banar vägen till friheten, alla kan finna ljuset, det gäller bara att man vågar söka och ta emot det man slutligen finner.

Stå på er!
/Den ful-vackra flickan

[Malins mamma]

Hej anonym 16 maj,
ja det är ett av symptomen för BDD att man tycker att folk tittar konstigt på en, viskar, skrattar och kommenterar ens utseende.

Nu menar jag inte att det alltid är "inbillning", det finns troligen en del ohyfsade personer som kan göra det.
Men sannolikheten för att de kommenterar din BDD-defekt, det som du skäms för, är obefintlig, därför att den ser de inte. Det är endast du själv som ser din defekt/defekter.

Marty, jag tvivlar inte på hur du upplevde det du berättar om, men jag tror att det finns andra förklaringar. Tex att de pekade och tittade på något/någon bakom dig eller längre bort.
 
Du undrade om de inte har nån skam i kroppen, det tror jag faktiskt att de flesta har, man pekar inte direkt på en person och skrattar. Därför måste det ha varit nåt annat de hade roligt åt.

Marty, du som är en stilig ung man ... i andras ögon alltså ... har ingen anledning att ta åt dej av folks viskningar och skratt. Att vara lång och smal är inget ovanligt, det är inget som väcker uppseende hos folk precis.

Mvh /Malins mamma