hejsan!
förr steg jag upp flera timmar innan skolan för att fixa mig, mitt hår och sminka mig osv. kunde ägna en helt timme till att fixa till mina ögonfransar med mascara för att få dem perfekta. i skolan kollade jag mig själv i spegelen konstant för att se så att allt fortfarande var perfekt. jag undvek också vissa vinklar och ljus för att folk inte skulle se dessa saker. med tiden har det blivit bättre. har aldrig varit nöjd med mitt utseende. jag är en perfektionist, detta är något jag måste släppa för att kunna leva vidare och för att kunna bli lycklig. att jämföra sig med andra är så otroligt dumt för ingen är perfekt, ingen! livet är för kort för att ständigt gå med dessa tankar. det tar tid att komma ur det hela, men det finns hjälp att få! stå på er och kämpa på! ni är fina som ni är! idag mår jag så mycket bättre, vet inte riktigt hur jag kom ur det hela men med tiden insåg jag att vad jag höll på med var sjukligt och inte normalt och som jag såg på saken förr, att vad jag höll på med var något som jag var tvungen att göra och att det var något som hörde till vardagen för att jag skulle bli accepterad och omtyckt, var helt fel!
så, stå på er och kämpa vidare, som sagt, livet varar inte för evigt!
kramar stina
