Frisyren och klädstilen är, utseendemässigt sett, viktigare än ansiktet!

[Anonym]

Anonym

Jag kan förstå din reaktion också. Jag tycker inte att man skall acceptera att samhället är ytligt, det behöver motarbetas./M

[SpegelSpegel]

Anonym, jag tycker faktiskt inte att du behöver ändra tankarna så mkt angående just det här. Allvarligt talat, det är sjukt med fixeringen vid att vara snygg som finns i samhället idag. Min mamma sa något häromdan om att varenda ung tjej nu för tiden ser ut som en glamorös filmstjärna när man ser dem på stan. Och det är sant, för inte så extremt många år sedan var folk inte alls så fixade och "perfekta" jämt, tonårstjejer hade stora T-shirts och sportbehå när jag gick på högstadiet och ingen använde mer än möjligen kajalpenna och täckstift på finnarna. Nu går tolvåringar runt med push up, krigsmålning och högklackade boots. Förr var det en extrem komplimang att få höra att man liknade en modell eller snygg skådis, idag tror folk att de är fula om de inte får höra det. Ärligt, det FINNS människor som inte bryr sig speciellt mkt om utseende, man måste inte vara "skitsnygg" för att leva eller vara attraktiv, älskvärd, charmig och sexig. Jag kan ärligt säga att de killar som attraherat mig mest absolut inte varit sådana jag tänkt "shit, vad bra han ser ut" om. Fattar inte att folk är så imponerade av yta, snygga människor kryllar det ju av överallt, att de inte tröttnar. Det är absolut inget unikt med att vara "vacker" och efter några år börjar alla förfalla, men det betyder inte att man är ful och motbjudande utan att man är människa och inte gjord av plast.

[Anonym]

SpegelSpegel

Jag är också ärligt trött på alla "klonade" Britney kopior på stan eller vad man skall säga. Samma käder samma smink osv. Man kan ju alltid hoppas att det blir inne med att vara sig själv någon gång. Att man hinner uppleva det under sin livstid, det hade varit trevligt./M

[Anonym]

Man kan ju alltid hoppas att det blir inne med att vara sig själv någon gång.

Det vore på tiden, ja.

[ValseDeMelody]

Jag vet inte om blickar räknas till "utseendet", men hoppas verkligen att ingen tog illa vid sig av det jag skrivit. Och om det är någon som gjort det så ber jag såklart om ursäkt /:

För mig är iallafall ögonen "själens spegel", och det är just därför det är just blicken som fascinerar mig hos andra. Inte "snygga ögon" eller något sådant. Det känns som att man kan få en liten glimt av personen där bakom genom att se hur blicken t.ex. vandrar på gatan nedanför medan fingertopparna dansar på fönsterbrädan. Det kanske bara är ett av mina mer naiva drag, men ibland tror jag mig kunna se ett vackert inre på det sättet, och det är vad jag fastnar för och söker efter. Sorry om det lät ytligt, eller så. Det var inte min mening.

[Malins mamma]

Det gläder mig att denna tråden tog en annan vändning. Samhället ser inte ut så även om det finns ENSTAKA PERSONER som har uppfattningen att man måste se bra ut.

Det jag saknar är en förklaring på varför det skulle vara viktigt hur folk uppfattar ens utseende. Vad spelar det för roll vad folk har för kläder och frisyr?  Vad spelar det för roll hur folk ser ut??

Peter om vi tar det som du skrev som exempel, jag vill inte gärna upprepa det men typ att vissa är oattraktiva och andra är snygga.
Det jag skulle vilja veta är att vad händer sen när du har konstaterat att nån tjej är snygg eller oattraktiv. Har det nån inverkan på ditt liv hur andra ser ut? Frågan låter kanske lite otrevlig men det är inte meningen, jag vill bara att ni tänker efter vad det spelar för roll hur andra ser ut.

ValseDeMelody, dina inlägg (och flera andras här) är verkligen bra. Blickar hör inte till det ytliga utseendet utan speglar det inre av en person.

Mvh Malins mamma

[Peter_19]

Peter om vi tar det som du skrev som exempel, jag vill inte gärna upprepa det men typ att vissa är oattraktiva och andra är snygga.
Det jag skulle vilja veta är att vad händer sen när du har konstaterat att nån tjej är snygg eller oattraktiv. Har det nån inverkan på ditt liv hur andra ser ut? Frågan låter kanske lite otrevlig men det är inte meningen, jag vill bara att ni tänker efter vad det spelar för roll hur andra ser ut.

Nja, jag menade inte riktigt så, syftet med min tråd var att påpeka att anletsdragen inte är så viktiga som många BDD-patienter inbillar sig.
Tråden kanske blev en aning missförstådd, sorry.

[Malins mamma]

Okej då Peter ... och jag håller med dig på den punkten att anletsdragen inte är så viktiga som BDD-drabbade tror.

// Malins mamma

[Anonym]

suck...min personlighet är inget att hurra över //antonym

[Peter_19]

suck...min personlighet är inget att hurra över

Det beror säkert på att du hoppas att ditt utseende ska räcka, eller nåt i den stilen.

Det handlar egentligen bara om att intressera sig för andra människor, samt ha ett visst mått av humor; då har man i regel lätt för att bli omtyckt.

[SpegelSpegel]

suck...min personlighet är inget att hurra över  //antonym

antonym, varför tycker du det? Så länge man åtminstone försöker låta bli att bete sig som ett as har man en bra grundpersonlighet. Nu känner jag ju inte dig och vet inte om du är världens snällaste intill självförnekelse eller en psykopat, men gemene man brukar håller sig på skalan där emellan och kan om de anstränger sig lite ändra på saken om det skulle väga över åt fel håll. Det är helt gratis till skillnad från att skära i sitt eget kött för att försöka förbättra utseendet. Har man dessutom lite humor och intresse för andra människor ovanpå det har man, som Peter_19 påpekade, en ganska vinnande personlighet. Sen är ju folks smak olika inte bara när det gäller utseenden utan också när det gäller sätt att vara, en del gillar kaxiga, utåtriktade människor som syns och hörs, en del tillbakadragna och lugna. En del lättsamma och glada, en del djupa och svårmodiga. Men det lättaste är väl att tänka på hur man själv skulle vilja bli bemött och behandlad och vad man tycker kännetecknar en trevlig och bra människa, och sen försöka bete sig så mot andra och vara en sådan i den mån man orkar och om inte BDDn äter upp en totalt.

[Anonym]

Jag tänkte bara frmföra för alla BDD-patienter att ansiktet är ganska obetydligt för hur folk uppfattar ens utseende: frisyren och klädstilen är betydligt viktigare.


jag vet. det är därför jag står i timmar och fixarhåret varje dag och den enda gången jag är lycklig är när jag köpt nya kläder. om jag tycker att jag har fula kläder någon dag kan jag bryta ihop totalt för att jag känner mig så ful.