Hur länge har ni haft BDD?

[Bamse]

Jag undrar hur länge vissa har haft denna Vidriga sjudom och om ni har fått diagnos på det?
 
puss

[Nokia]

Haft den ca 4 år (då menar jag i den här omfattningen).

Ja, jag har fått diagnosen.

[Antipod]

De första konkreta BDD-tankarna dök upp när jag var 8-9 år. Men med några få "säkerhetsåtgärder" för att dölja defekterna och ett mentalt avskärmande från min kropp (jag låtsades inte om den) så levde jag ett till synes helt normalt liv fram till då jag var 13 och fick diabetes, vilket ledde till ett möte och en konfrontation med min kropp som jag lyckats undvika i flera år. Jag var plötsligt tvungen att vara medveten om den och dess signaler. Jag antar att det var då som min BDD verkligen bröt ut. I samma veva utvecklade jag även trichotillomani och ätstörning. Mina tankar, känslor och ritualer kring mitt utseende fortsatte att förvärras och vid 15-årsålder hade mitt liv hunnit bli ett rent helvete på grund av detta.

Så... Jag skulle väl säga att jag lider av BDD sedan 7-9 år tillbaka.
Har diagnos.

[CyanideCupcake]

Jag tvivlar fortfarande på att jag har det, men i den här omfattningen har det varit i ca två år, dedt slog till plötsligt. Kan dock minnas chock och undran över "men herregud...ser jag ut så?" första gången vid åtta års ålder.

[Synthesized]

Har haft problem med hur jag uppfattar kroppen sedan jag var väldigt liten men BDDn bröt ut på riktigt för ca sju år sedan. Fick diagnosen för ungefär 4-5 år sedan.

[Masken]

Min bröt ut för ca 9 år sedan.

fick diagnos för 1,5 år sedan kanske..

[nikey]

uppvisade tecken för bdd när jag var runt 14 men kunde ändå leva ett helt okej liv. det bröt ut på allvar när jag var runt 18 för snart 12 år sedan. fick diagnosen för 4 år sen ca.

[Malin]

Bddn utvecklades när jag var 13, jag hittade information om diagnosen när jag var 22 (tror jag) och fick diagnosen satt strax efter det. I november fyller jag 33 vilket innebär att jag är inne på mitt 20:e år med bdd, uscha.

[ola]

Har haft det i drygt 20 år i någon form. Just nu är det hanterbart men det får fortfarande en massa sociala konsekvenser.

[ensam76]

21 år..

[Diana]

Vi tas inte på allvar. Jag har mött så många läkare och psykologer som inte förstår.. hur det är att vara fången i en kropp, med ett ansikte som man föraktar. Sedan jag varit 14 har jag slussats mellan diverse avdelningar, BUP, vuxenpsyk, BUP igen, åter till veuxenpsyk. Men det enda jag mötte var oförståelse och allt utom tålamod, erbjud henne piller och kasta ut henne igen, ungefär. När jag var 19 tog jag själv upp kontakten med Ungdomshälsan och där, för första gången, togs jag på allvar och fick min diagnos. En sådan obeskrivlig lättnad, samtidigt som det var svårt att verkligen ta åt sej av den. "Näe, men vadå!?, jag är ju ful på riktigt"(antar att ni känner igen er).

[Gogol]

20 +