MrsA
Nybörjare

Antal inlägg: 1
|
 |
Är det här BDD..?
« skrivet: 2007-10-05, 10:13 » |
|
Jag har skrivit förr, men minns aldrig om det faktiskt kom fram, så jag skriver igen....
Jag visste inte ens att den här sk sjukdomen fanns, men direkt jag fick reda på saker om BDD, o läste människor berättelser, började det kännas igen men ändå inte...
Ända sen jag var liten har jag varit som besatt av mitt utseende. Min kropp har jag inga problem med, men det är mitt ansikte, speciellt min näsa. Förstått att detta är ett relativt vanligt problem, grejen är väl att jag VET att min näsa är fruktansvärt ful, det är inte bara en inbillning. Jag tillbringar timmar varje dag framför spegeln, fixar, trixar, kollar vinklar, försöker allt för att ”fixa” till min defekt. Och inte bara min näsa, utan hela mitt ansikte. Vissa dagar går jag inte ut. Jag sitter bara på toaletten o gråter, får panikattacker o är nästan beredd o t.o.m ta till drastiska metoder. Jag slutar gå ut, träffa människor, slutar bara vara mig själv. Jag blir som besatt av mitt utseende, speglar mig så fort jag får chansen, fantiserar hur jag hade sett ut, med mindre finare näsa. Fantasierna går överstyr o det tar över min vardag. Min hemlighet är väl att ingen vet hur jag EGENTLIGEN ser ut, gällande min näsa. För jag har hittat ett sätt, ett ansiktsutryck, som får den att se mindre ut. Detta resulterar i att jag aldrig slappnar av i mitt ansikte, går alltid omkring o ”låtsas vara någon annan”. Det ni ser är inte mitt riktiga jag. Mina pojkvänner har aldrig sett hur jag ”egentligen” ser ut. Har funderat o fantiserat om en skönhetsoperation sen jag var liten, o detta är något jag verkligen vill. Jag har verkligen inga problem med resten av mitt utseende, jag är annars en normal tjej, men ansiktet, o mest näsan är verkligen något som gåt emot allt det andra. Jag VET att en operation är något som skulle göra mitt liv oerhört mycket lättare o jag är betedd o gå hur långt som helst för att få den operationen. Det kanske är inte hit jag ska vända mig, då jag VET, att jag inte ser bra ut, att det här är något jag måste fixa för att må bättre. Jag vill inte göra detta för någon annan, utan för mig själv. Vill inte längre behöva låsa in mig själv, o gråta mig själv tills sömns varje natt, pga av hur jag ser ut. När jag vet att det går att fixa.
Jag har gått hos psykologer sen jag var liten, men har aldrig vågat berätta om det här faktiskt, av rädsla kanske. Och psykologen jag har nu, förstår mig verkligen inte, o är ingen jag trivs med. Men det är ju väldigt svårt o få psykologer i Stockholms län, så.
Snälla jag behöver era råd, hur jag göra, det här börjar gå för långt....
|