Hej alla, är ny här...har surfat runt lite på forumet nu och känne rmig...hemma, på nåt sätt. Jag skulle kunna skrivit vilken somhelst av alla de trådar som finns här för jag känner igen mig så otroligt väl. Men ändå kan jag inte låta bli att undra...är det BDD jag har? Ska försöka att inte skriva för långt men tänkte ändå förklara lite om hur jag funkar och hur mitt liv ser ut. Jag har alltid, ända sedan jag var liten, varit missnöjd med och medveten om mitt utseende. Jag minns speciellt ett tillfälle i tredje klass då vår fröken ritade av våra silhuetter på overheaden och jag såg mitt resultat. Minns fortfarade hur jag kände "men Gud...ser jag UT så??" Har alltid tyckt att jag varit ful men det är inte förrän det senaste året eller så som det har blivit riktigt ohållbart. Jg hatar kameror, ändå fotar jag mig själv hela tiden innan jag går någonstans för att se hur jag ser ut. Jag speglar mig i varje blank yta som finns, HATAR att se mig i spegeln men kan ändå inte låta bli, jag kan inte vara osminkad och nerklädd ens om jag är ensam hemma för att jag får ångest av min egen fulhet klarar inte ens av den själv. Åker jag mot all förmodan buss sitter jag längst bak, helst under en trasig lampa om det finns någon. (har även soial fobi och har lidit av depression/OCD). Jag vantrivs och får ångest i dagsljus (allt syns!!) och döljer alltid ansiktet med handen om någon stter vid sidan om mig för jag avskyr in profil. Tänker ALLTID på hur jag sitter, står och går (hållning!!) och slapnar aldrig nånsin av. Jag pendlar mellan dagar då jag sminkar, rakar, pillar och gör mig i ordning i timmar och dagar då jag inte orkar göra nåt av det och bara stannar inne och mår pissdåligt och gråter av ångest för att jag är så ful;en ångest som bara blir värre av att tänka på att jag är osminkad just då och hur fult mitt ansikte måste vara när jag gråter. Jag får panik om jag visar mig ute utan smink och kan inte slappna av; det är som om jag få på mig en mask när jag sminkar mig som jag inbillar mig döljer hur groteskt ful jag egentligen är. Har hela mitt liv fått höra från och till hur ful jag varit eller fått andra negativa kommentarer och om någon mot förmodan skulle säga något positivt tror jag att de driver med mig och blir antinge gråtfärdig eller förbannad. Jag är ful, inte dum. Jag har en spegel hemma, förolämpa inte min intelligens genom att försöka få mig att tro att jag är vad det nu var de nyss gav mig komplimanger för att vara. Alternativt tror jagatt jag lyckats med sminket den dan och att personen i fråga skulle bli förfärad om de såg hur jag egentligen ser ut. Jag kan se okej ut på håll, men det är fruktansvärt på näa håll och ser de mig då skulle de förstå vilket misstag de gjort som trodde att jag var behaglig att titta på. Jag skulle lika gärna kunna ha två huvuden, så missbildad känner jag mig. Jag anser att jag skulle behöva extensiv plastikkirurgi för att se normal ut och klarar knappt av att umgås med min familj utan smink längre. Jag är besatt av Dita von Teese som jag anser har det perfekta ansiktet och jämför min benstruktur med henens vilket är dömt att misslyckas. Jag anser att jag ser ut som en man osminkad; hon är sinnnebilden av feminin skönhet. Jag har som sagt alltid känt mig ful, men inte såhär. En bekant har BDD och när hon för några år sedan berättade om hur hon levde (hon åkte inte eller buss utan en trasig lampa) blev jag helt "men herregud, stackars människa!" och förstod ine hur man kunde vara sån, men nu, fyra år senare, är jag likadan. Det är en del av mig som undrar om dte inte är BDD jag har, men resten av mig SKRIKER åt mig att sluta försök hitta ursäkter och bara acceptera att det är såhär ful jag är, och mer än så är det inte. Jag är inte sjuk; bara ful. Samtidigt känns det som att...det måste ju finnas folk som verklige ÄR fula, på samma sätt som det måste finnas folk som har BDD men ändå kanske inte är vad som skulle anses speciellt attraktiva. Så min fråga är...hur vet man? Hur vet man att man faktiskt inte "bara" är ful? Såg det här klippet på youtube och mejlade honom:
http://www.youtube.com/watch?v=Bws7FYwFFjUHan svarade och gav mig några svenska namn att kontakta för utvärdering oh "förhoppningsvis behandling". Så det låter ju som att han tror att jag har BDD men jag känner att....han har ju fakrtiskt inte sett hur jag ser ut. Vågar inte kontakta nån av namnen han gav mig för om jag träffar dem är jag rädd att de ska tänka "herregud, hon tror att hon har BDD men hon ÄR ju faktiskt ful!". Hjälp...