Det har kommit mkt bra ur det som ni andra antagligen skulle kalla dåligt. Men som jag själv föredrar att kalla min grej, det enda som får mig att orka leva, det enda som botar min ångest.
Jag har aldrig kännt mig såhär glad förr. För ett år sen såg jag inte ens lite ljus. Då var det bara drömmar jag så jävla mkt ville leva i. Men nu är jag här ett år senare, och har hunnit göra mkt av det jag ville göra då. Det är inga stora grejjer, det är bara små saker som jag aldrig vart med om förut. T.ex jag har badat, solat, druckit med vänner och haft allmänt kul, grillat, jobbat, träffat killar, haft sex, tyckte om det, vill ha det igen, blablabla osv.. Jag har jobbat förut innan jag blev deprimerad, men då jobbade jag bara, jag gjorde inget nöje alls, träffade inga vänner på hela sommrarna förr. Denna sommarn har varit oslagbar. Den har givit mkt värme så jag står mig över hela vintern känns det som just nu. MEn en sak är jag rädd för att nån ska ta det ifrån mig. För om jag inte för göra det jag gör så är jag tebaks på noll igen, jag skulle bara ligga å gråta av ångest. Nu börjar jag skolan igen iallfall ganska snart. Så får se vilken invärkan det har på mig. Det var ju som sagt ett tag sen nu som jag satt vid skolbänken. Det kan bli väldigt bra, men det kan oxå bli väldigt dåligt. Men jag längtar.. älskar första skoldagsmorgonen, det smakar höst ute alltid, man är nervös på ett bra sätt. Det ska bli riktigt kul å se vilka andra människor som kommer läsa där, vad dom har varit med om lixom. Det är många mkt äldre personer antar jag som ska läsa upp sin gymnasiekompetens i vissa eller kanske i alla ämnen. Men sen är det säkert många som är lite som jag själv, kanske i min ålder. Som kanske mått lika dåligt som jag. Jag får se. Ser fram emot skolan nu iallfall det är dit jag vill komma. Men nu kan jag inte skriva mer här, har annat å göra idag
hahaha.
