vart skall man ta vägen

[Anonym]

Min själ är så ledsen!
jag orkar inte mer. Hur länge skall man orka, hur länge skall man stå framför spegeln gråtandes och kämpandes i hopp om att man kanske denna dagen skall bli en vacker människa.

Jag försöker jag har verkligen försökt. Jag går ut och försöker träffa folk sitter vid spegeln 4-5 timmar för att kunna klara av att gå ut, sedan när man går ut med de där vackra människorna som mår så bra, mår bra för att de kan trösta sig att de iannafall se vackrar ut en mig. Jag vet inte om det bara är jag men de där vackra människorna de tittar på mig och så smilar de för de mår bra att trycka ner en människa som redan är ful som redan är så långt under jorden att det inte finns en chans längre att komma upp. efter en sådan dag lägger man sig ner på sägen i hopp om att inte vakna nästa morgon. För livet det är så att de vackra kommer alltid att ha framgång i allt det de gör, jag tror säkert de också kan få genomgå mycket men det kommer alltid få chanser, uppmärksamhet och genom det har det en helt annan chans i livet.

Så varför skall man kämpa är min fråga?, varför skall man leva ett liv som är fullt av olycka och lidelse. Vart man än vänder sig i världen är det olycka.  Jag orkar inte vakna upp. Jag vill inte titta mig i spegeln för det är bara en ända stor madröm, jag får sådan panik, jag vill inte.

Det finns inge utväg vart skall man vända sig, det finns ingen som förstår och varje gång man går ut så kommer det där vackra människorna med näsan upp i vädret för de vet att de är så himla snygga och att allt kommer gå bra för dem. Jag önskar inte dem någon olycka, jag bara önskar att jag var en av dem. att jag kunde må bra, att bli accepterad och omtyckt.

[Anonym]

Hemskt det du skriver, önskar jag kunde hjälpa
dig...

[pelle]

Klart du ska kämpa på! Livet går ju att ändra på och utseendet också, även om man fått ett taskigt grundutseende. Det genetiska förutsättningarna hos olika individer känns ju orättvisa, något man inte kan påverka. Däremot går det ju att förbättra nästan allt, om man bara vill. Vad är det du har gjort/gör för att fixa till dig?
Se det som en utmaning, att du ska upp från helvetet och sätt upp delmål vartefter. Det har jag börjat göra. Du har väl säkert folk som behöver dig och som tycker om dig för den du är. Jag börja må lite bättre nu och det kan du också göra. Till sist är det personligheten och allt som finns där som gäller. Men när man mår dåligt är det svårt att lyfta fram den. Kanske någon slags fysisk träning kan vara nåt att börja med?

/PELLE

[Malins mamma]

Jag förstår av det du skriver att du har svår BDD, vilket är jätte-jättejobbigt. Eftersom du skriver här på forumet så vet du själv också att du har BDD. Men jag undrar om du har sjukdomsinsikt. Om du är medveten om att den syn du har på dig själv och ditt utseende, det du tror att andra tänker när de tittar på dig och att du får panik över vad du ser i spegeln, att allt detta beror på BDDn.
 
Du skriver att ingen förstår. Det kan jag hålla med om. De som själva har BDD förstår ju förstås, men att förklara denhär sjukdomen för andra så att de verkligen förstår är väldigt svårt, och som jag ser det så är det lika svårt att förklara för er BDD-drabbade hur "normala" människor tänker.

Iallafall, det finns en utväg, genom ev medicin och KPT-terapi inriktad på de tankar och det beteende man har, så kan man bli friskare och få ett bättre liv.
(Men med tanke på den dåliga kunskap som finns om behandling av BDD-patienter så tror jag att det är en bra ide att lära sig själv så mycket som möjligt, via Dr Claiborns självhjälpsbok, hans mycket goda råd på BDDCentral och inte minst The Broken Mirror av K. Phillips.)

Det är lönt att kämpa, men inte genom att göra som BDDn vill och lägga ännu mer vikt vid utseendet utan genom att börja ifrågasätta de tankar och uppfattningar du har. (Som BDD-drabbad så har man ju en förvrängd självuppfattning, med både förvrängd syn på sig själv OCH förvrängda tankar).

Den dagen du blir frisk kommer du att se att du är, och alltid har varit en av dem, de som är vackra. Du kommer att förstå att om någon ler mot dej så är det inte för att trycka ner dig, och att om du inte blir omtyckt eller accepterad så beror det inte på ditt utseende utan på nåt annat isåfall.

Jag hoppas att du och alla andra en dag kommer att inse att BDD är en lögn, det är inget fel på ert utseende, även om ni är helt säkra på att det är det.  

Hälsn. Malins mamma