Är det fult med streck på halsen?

[Eifos]

Jag var helt nere i ett helt år pga nån liten löjlig detalj. Lyckades ta mig ur det pga att jag engagerade mig väldigt mycket i ett yttre intresse/arbete. I början kände jag mig eländig men sket i det.

Efter att ha träffat ett par killar som verkade bli väldigt charmade av mig började jag t.o.m. få tillbaks min gamla självbild och tycka jag var snygg och därmed bli helt ointresserad av att tänka på mitt utseende överhuvudtaget. Jag hade inte tid.

Hade tänkt skriva till detta forum att jag var helt botad. Jag ser fortfarande min gamla fixering och tycker det ser knäppt ut. Men det känns inte alls viktigt längre- faktiskt helt obetydligt och jag speglar det inte.

Men sen en dag upptäckte jag att mina linjer på halsen på något sätt blivit mera tydliga (jag fyller snart 35). Då började BDD med den fixeringen i stället.... Jag blev arg på mig själv att jag inte använt solskydd på halsen, men jag trodde inte man skulle märka några ålders förändringar på halsen förrän man är typ 45 så jag hade inte tänkt på det överhuvudtaget.  Första gången jag verkligen såg det var jag helt nere i en hel dag och tyckte jag såg ut som E.T. Men sen gaskade jag upp mig och tänkte att E.T. brukar ju folk tycka är rätt gullig...

Nu har det tyvärr blivit så att jag börjat spegla det där...Jag försöker ha två tankestrategier:

1. Jag har alltid haft linjer på halsen. Det kan man ha utan att det är rynkor, det ser ädelt och ganska fint ut. Nu har de bara blivit pyttepyttelite djupare, men det är så lite så det märks knappt. Så jag försöker tänka att det inte finns något problem- alls-

2. Andra sättet jag försöker tänka är att det här är en verklig förändring men att jag förhoppningsvis kommer att vänja mig, och det kommer att bli obetydligt på samma sätt som den där andra grejen. Hur otroligt det än känns nu.

3. Kanske jag inbillar mig? Att jag haft det där hela tiden? Halsen förändras väl inte när man bara är 35? Har aldrig hört 35 åringar klaga på det. Till och med Amy Daimon (barnstjärnan) har ju streck på halsen, vissa människor har ju det.

Litesmåjobbigt att man fyller 35 nu, för det kommer säkert att bli nya små streck och rynkor hela tiden, succesivt, och om jag skall bli helt nere för minsta lilla nya grej kommer jag ju inte att kunna leva...

Jag har även fått extra streck på armbågarna, och det tycker jag också är jobbigt...

Jag har just hoppat av mitt intresse/projekt för tröttnade på just det. Så det gör att jag har massa tid att tänka... inte bra....

[Eifos]

Så min fråga är alltså: Till er utseendekritiska människor: Är det fult med streck på halsen? Sen undrar jag om man kan få åldersförändringar på halsen när man är 35?

[SpegelSpegel]

"Utseendekritiska" människor har väl i och för sig inte ensamrätt på att bestämma vad som är fult och fint, men jag har fått intrycket att de flesta med bdd är kritiska mot sig själva och överseende med andras skavanker, så det är inte så att vi är ngt slags nazister som bara accepterar fysisk perfektion. Snarare tvärtom, vi känner ofta att alla är fina utom vi. Men det finns säkert de som tycker "streck" ser fult ut, folk med bdd by proxy(som fixerar sig vid andras utseende, om jag förstått rätt) t ex.

Själv har jag streck på  halsen och är 23 år, tycker ju inte det är vackert men har så mkt andra deformationer på min kropp att jag inte orkar lägga energi på det också. Har i alla fall aldrig märkt att det stört ngn eller att ngn sagt att streck på halsen är fult, så jag hoppas att ingen bryr sig.

[Eifos]

Oj, det var inte meningen att utöka BDDn så där. Förlåt.---Det blir ofta så, andra börjar titta på sig själv när man börjar gnälla- Till och med icke BDD människor kan börja få en mild släng av BDD om man pratar förmycket om sånt. Men visst är det sjukt att BDDn kan flytta sig så där? Jag ser på foton ett år gamla att jag hade strecken redan då. Men jag såg absolut inte det alls, utan var helt inriktad på en annan fixering. Det visar ju verkligen att BDD handlar om uppmärksamhet-  Ett tag tyckte jag att jag fått en djup pannrynka som aldrig gick bort. Jag var helnere för det- Nu ser jag ingenting där överhuvudtaget.

Jag tror många (men inte alla) BDDare har BDD by proxy. Det är bara så svårt att erkänna det ens inför sig själv, och heller inte så rumsrent att berätta det för andra.

Men när det gäller streck på halsen är det det gamla klassiska: Jag kan tycka streck kan se fräscht och snyggt ut på andras halsar, men inte på min då...Det känns som om det är åldersrelaterat i mitt fall, och det är därför jag har svårt för det. Men om jag hade nått belägg för att det har varit så här hela tiden skulle det kännas bättre. Jag undrar verkligen varför det är så här och hur jag skall komma ur det en gång för alla---???

Jag tror det handlar om rädsla för att åldras och det är ju synd att det blivit så här sjukligt hos mig...

OK, ha en fortsatt trevlig dag, hoppas du får nån trevlig liten stund i alla fall. Nu skall jag gå ut och möta världen.

[SpegelSpegel]

Ingen fara, jag brukade tänka på det långt innan du tog upp det. Mest i perioder då min hy varit bättre, då brukar jag oftast leta efter andra fel att fixera mig vid. Behöver verkligen inte leta länge, kan jag säga , har verkligen en hemsk kropp och väldigt ful hud även när jag inte har acneproblem, den verkar ändra färg o struktur hela tiden. Tycker också jag har rynkor, särskilt en bekymmersrynka mellan ögonen som jag hatar, och har som sagt även funderat på linjerna på halsen, om det betyder att min hud åldras i förtid pga för mkt sol eller liknande.

Om många BDD:are har BDD by proxy...det kanske finns statistiska siffror på hur många som uppskattningsvis lider av de olika varianterna av bdd. Faktum är att jag inte vet exakt vad diagnosen BDD by proxy innefattar, antar att det inte handlar om att tänka en kritisk tanke om ngn annans utseende då och då, det tror jag säkert många gör, utan mer att ha samma föraktfulla tvångstankar och äckelkänslor för andra som "vanliga" bddare har för sig själva. Men jag vet inte, själv skulle jag aldrig kunna med att tänka kritiskt om andra gi och med att jag själv är så ful. Det vore skrattretande. Men jag är ju inte blind, jag ser ju ofta på människors hud och jämför med min. Kontentan blir dock alltid att den andras hud är normal, även om den har finnar och rynkor och ärr, medan min är deformerad.

Ha en trevlig dag själv

[Synthesized]

När jag gick på lågstadiet var halsen min svåraste fixeringen, och det var till stor del pga dessa "streck". De har som sagt ingenting med åldern att göra, utan vissa har bara det. Men det förstod jag inte då, jag trodde att jag var ensam i världen om det och jag tänkte konstant på hur min hals såg ut, framförallt i årskurs två, tre och fyra. Sedan minskade min besatthet kring halsen av någon anledning, jag vet inte riktigt hur det kom sig. Jag minns att min hår- och viktfixering kom tillbaka och tog över, så jag "glömde" väl halsen litegrann på det viset. Jag hatar fortfarande min hals men är inte alls så fixerad vid den som jag var då.

Nu babblar jag bara en massa, men jag vill bara komma fram till att dessa "streck" inte är något konstigt eller ovanligt, och att det är en sådan detalj som jag knappast tror att någon annan än du själv lägger stor vikt vid.

[Anonym]

Ha ha ha... Nu kan jag garva åt mig själv. Ja, det här är ju helsjukt. Kanske är det så att mina steck har djupnat lite, eller tittat fram pga ålder. Och kanske är de här strecken lite hårdare vassare, djupare eller bistrare, eller lösare än normala ålderslösa halsstreck, vad vet jag. Lite mer av "jag har levat" känsla över det hela. Men som konstateras här ovan så kan man "bara ha det" i vilken ålder som helst, så det är troligen ingen som lägger märket till det. Jag tror det finns undersköna fotomodeller som har streck på halsen och ingen ser det överhuvudtaget.

Min BDD startade för allra första gången med att jag såg en rynka hos en jämnårig kompis. Jag tyckte det var oerhört svårt att se, det fick mig att må illa. Kanske för att vi hade haft en gemenskap som gick ut på att vi var "unga och söta" till viss del, och jag hade kommit hem efter en lång resa, och ville liksom att tiden skulle stoppa. Jag tyckte det var hemst att vi var över 30.

Lite senare fick jag själv lite andra rynkor eller förändringar och fick för första gången smaka på den här hemska sjukdomen.

Under en tid hade jag en pojkvän och jag tyckte det var enormt svårt att gå ut o promenera med honom i klart dagsljus pga hans pannrynka. Jag blev nästan illamående! (Helsjukt det är). Innan vi blev ihop hade jag sett honom på en fest och inte lagt märket till att han skulle ha en enda rynka. Båda de (han och tjejkompisen) flyttade sig till annat ljus, etc, för de la märket till hur jag kände.

SJUKT!  Givetvis var både relationerna ganska konstiga och inte så bra frånsett det här, så jag undrar om jag inte förde över den känslan på att det psykiskt inte var bra till att det skulle vara något fysiskt fel.

Jag hade ett kort förhållande med en kille jag upptäckte inte alls var bra för mig, och dumpade honom snabbt nyligen. Han är 37 men i god form, han verkade inte ha några komplex. Han har streck under ögonen där man liksom ser han har lidit lite på nått sätt, svårt att förklara. När vi var tillsammans i sängen höll jag mina händer allmänt över hans ansikte, ungefär som "slappna av", lite "healing" så där. Lite senare höll han snabbt händerna över min hals och mina armbågar, men då var det ungefär som att han ville peka ut att det var något fel. Han log lite "mjuggartat" så där.

Sen talade han också om att hans fd fru hade varit så lång och fin och FINT HÅR HADE HON OCKSÅ. (Jag hade klagat på att jag tyckte mitt hår var så risigt, och jag är rätt kort men trivs med det). Till saken hör att det här var helt fel person för mig att hoppa i säng med eller tala med överhuvudtaget, någon som inte passade ihop med mig. Så jag tror att jag på nått sätt fick honom att känna sig underlägsen och att han ville "ge igen" på nått sätt.

Sen såg jag också att han granskade sig själv i spegeln väldigt ingående när han inte trodde jag visste att han såg, så att han hade så oproblematisk syn på sig själv var kanske en mask.

Så min kontenta av det här är att även om han liksom försökte peka ut de där "felen" på mig, som jag nyligen lagt märket till hos mig själv som förändringar så är det inte alls säker någon annan skulle lägga märket till det. Han verkar inte ha ett avspänt sätt att se på sig själv, och då börjar man också granska andra.

Grunden till mina fixeringar är kanske att jag önskar jag var yngre, för jag vill ha den där känslan av att vara vacker och underbar, och vackra flickor får inte var 35 enligt tidningar radio och tv. Jag hade tänkt att jag skulle kunna acceptera min ålder om det absolut inte syntes. Och visst händer det att bussschaffuören frågar om jag är över eller under 20, men min kropp förändras också. Samtidigt som jag ser ung ut är jag faktiskt 35. Egentligen kanske jag borde vara glad för det. Det vore ju hemskt om jag skulle vara exakt som när jag var 19 fortfarande.

Nu råkar det vara så att jag är 35. Det är så sant som det var sagt och skrevs här på forumet att om någon önskar den var en annan ålder än den är så leder det till ledsnad.

Sen är det det här med att förändras, det är ju jobbigt. Men man förändras ju hela tiden. Det är nästan lika jobbigt att få streck på halsen som det var att få bröst. Det är ju jobbigt att förändras i allmänhet....Kan verkligen relatera till den där "jag förändras hela tiden" ångesten.  

När man blir äldre tycker jag att man kan se ännu mera olik ut, man är mindre som ett tomt papper och har mera möjligheter att se ut på tusen olika sätt beroende på var ljuset faller.. Tämligen ångestfyllt. Men även när man var helt ung tycker jag man kan se ut på så många olika sätt. Man kan vara utan en enda prick men endå se rätt glåmig ut. Allt beror på hur man känner sig.  

Ofta när jag är ute och går tänker jag på detta forum, och då tänker jag att vissa som jag möter kanske är instängda i sina känslor och tankar, och tänker på hur de ser ut, fast man inte tror det. Då känner jag en ömhet för mänskligheten.

Det här har varit jobbigt att komma in i den här världen. Förut önskade jag att jag aldrig fått reda på vad BDD var. Men nu tror jah ändå jag lärt mig något om världen och om människorna genom det. Och mig själv.

KRAM och tack för att ni finns.