Frustrerad och nere

[laktoos]

Varför man mår så dåligt av BDD: det är ur egen synpunkt fel på en eller flera saker i ens utseende och man tror att man skulle må bättre om dessa defekter inte fanns.

För egen del skulle mitt mående vara bättre om min hy inte såg ut som den gör idag. BDD-tankarna får mig att tro att en bättre hy = ett bättre liv. Det känns som att just det här, att man själv vet om vad som är fel men inte kan rätta till det, är en av orsakerna till att det är så påfrestande att leva med BDD. Man har en plan för hur man ska bli lyckligare, men den är omöjlig att genomföra rent praktiskt.

För egen del känns det som att mitt liv skulle sett annorlunda ut på många plan om inte BDD:n fanns med i bilden. För tillfället är jag ganska så nere över det mesta i mitt liv och har väldigt svårt att se nån ljusning om mitt utseende inte förändras. Jag har kontakt med psykvården men dom kan som det verkar inte erbjuda KBT-terapi då det bara finns en utbildad terapeut inom mitt landsting.

Det är så jävla frustrerande och jag orkar inte ta mig ur fängelset jag har skapat åt mig själv på egen hand. Kanske att jag kan hitta privat KBT-terapi i höst, för nåt måste göras.

Men mest av allt vill jag bara se normal ut, inte som jag gör nu. Ett bättre och lyckligare liv (tror jag, kanske är jag lurad av BDD:n) väntar runt hörnet men jag kommer inte åt den. Jag ser för äcklig ut.

[M]

Jag förstår dig precis!
Jag mår dålig för min hy, sedan har jag små planer i huvudet att allt blir bättre om jag skulle bli av med det.
Men jag vet att jag skulle hitta mer fel då, eftersom de största problemet skulle vara borta.
Vissa dagar när jag ser rätt okej ut är mitt liv riktigt bra, aldrig deprimerad och är aldrig nere.
Men nu har det blivit värrre och har varit såhär länge, jag går inte ut på en vecka när det är som värst..