Pelle, vad tråkigt att du låter så uppgiven.
Jag vet att BDD:n är för j*vlig, och att du hade så stort hopp om att operationerna skulle hjälpa.
Men du ska veta att det är många som har gjort detsamma före dig, därför att det för många känns som att operationer är den enda utvägen. Tyvärr är det är lika många som har blivit besvikna för att livet inte blev bättre efter operation/en/erna.
Men försök se det som en erfarenhet och inte som ett nederlag. Det är inte för sent för dig att bli frisk än, tänk på Anna som var 48 år när hon blev frisk.

Hon hade också opererat sig flera gånger men såg ingen förbättring ändå ... då.
Inte förrän hon blev frisk kunde hon se hur operationerna blev.
Pelle, jag tror att du har läst det mesta som jag och alla andra har skivit här, därför tror jag att du har iaf en stor teoretisk kunskap, men jag förstår också att det är en annan sak att omsätta det i praktiken i sitt eget liv.
Jag skulle så gärna önska att du fick ett bättre och "lättare" liv, du är en så trevlig och omtänksam kille och det är så himla synd att BDD:n hindrar dig (och alla andra BDDare) från att ha ett bra liv.
Tack för ditt svar!

Hälsn Malins mamma