värsta tanken?

[majsy]

hej. jag har fått en uppgift av min psykolog; jag ska beskriva min värsta tanke och sen försöka att tänka på den så mycket som möjligt. för att avdramatisera den och göra det mindre ångestfullt att tänka på. tänkte att det kanske är fler som vill skriva av sig om sin värsta tanke?

min värsta tanke: att jag ska tappa nästan allt mitt hår, så att jag inte kan dölja det längre men ändå så att det är lite ojämna toffsar kvar. vilket kommer att medföra att ingen kommer att vilja vara med mig, att jag blir socialt utstött, helt utan självförtroende och framtidshopp. att jag kommer att bli utpekad som ful och att jag blir ihågkommen som hon utan hår. jag kommer inte kunna uttrycka mig som jag vill, att mitt hår och dåliga självförtroende inte kommer att matcha min personlighet och den jag en gång var. min värsta tanke är också att jag blir påkommen, att alla börjar se att jag har tunt hår och att de börjar se mig på ett annat sätt och akta sig för att prata om hår och bete sig annorlunda kring mig. att jag ska halka ner på snygghetsskalan (det här känns extremt ytligt och hemskt, men jag måste skriva det) och inte längre kunna ha chans på de killar som jag tycker ser bra ut. att min person ska ändras och att jag kommer att bli bitter över det jag saknar och känna att jag inte passar in. framförallt att jag inte passar in.

/majsy, nu med mycket hög ångest.

[CyanideCupcake]

Bra gjort att göra övningen som du ska! Min värsta tanke...gud, jag vet inte. Har nog aldrig tänkt så, styrs bara av känslorna. Min största rädslan måste vara att få höra någon säga rätt ut att jag ser missbildad ut, att de faktiskt använder ordet. Därför undviker jag alla sociala situationer så att ingen ska kunna säga det. Har hört att jag är ful, men ordet 'missbildad' eller 'grotesk' vore en mardröm..

[SpegelSpegel]

Jag vet inte...känns som mina värsta tankar redan infriats på ngt sätt. Men jag antar att allt alltid kan bli värre. Min värsta rädsla är väl att det det ska vara precis så illa som jag tror att det är. Att alla skrattar bakom min rygg, tycker synd om mig, känner spontan avsmak. Att mina vänner umgås med mig av medlidande. Att jag ska bli en väldigt, väldigt ensam människa. Att ingen någonsin ska kunna älska mig. Att jag kommer att bli mobbad på arbetsplatser, att samtalen kommer att tystna när jag går in i rum. Att jag aldrig kommer att förstå vad som är vackert, ljust, lyckligt och njutbart i livet. Eller att jag kommer att förstå, men aldrig kommer att få uppleva det för egen del.

Jag vet inte, tror inte att den här övningen hjälper mig så mkt. Lite svårt att "avdramatisera" tanken på att leva ett liv på det sättet.

[SabinaBina]

Att min kille ska säga till mig att jag måste skärpa mig när vi har intima stunder tillsammans för annars så måste han gå någonannanstans.. Och att jag inte ska klara av det och han tillslut kommer att tröttna på att det ofta blir likadant, men mitt utseende ger mig inget självförtroende trotts att jag vet att om jag vill och gör så kan jag.
Men jag förmår mig bara inte till att göra det, kan inte. Inte just nu, inte när det är ljust varendagång...

Blir så förbannad på mig själv. Trodde inte att jag skulle låta sådär patetisk någonsin. Men det är den bittra patetiska sanningen som jag faktsikt lever i. Kan inte se i ögonen!

[kardborre]

Vilken otrevlig pojkvän du verkar ha, SabinaBina... som menar att han kommer att leta sig annorledes om du inte skärper dig..? Att ha sex i ett förhållande borde, tänker jag, kunna ge de största möjligheterna till att utvecklas, ge sig hän och njuta av varandra.
Hur otrygg blir man inte om ens partner hotar med att gå till nån annan??? Klart att intimiteten får sig en törn om någon säger så! Nej, det låter inte bra, tycker jag.

[CyanideCupcake]

Tror inte hon menade att hennes pojkvän säger så utan att hon är RÄDD att han ska göra det.