BDD:are eller extremt utseendefixerad?

[Petter]

Hej! Läste artikeln i Metro i dag om Mattias och måste säga att jag kände mig ganska träffad. Har aldrig hört talas om BDD tidigare och blev väldigt glad att det togs upp i tidningen. Det är nog många fler än man tror som lider av problemet eller liknande problem.
Jag lider inte av någon dödsångest eller dylikt som Mattias gjort, men har samma typ av tvångstankar och fixering vid mitt utseende.
Jag är nu 24 år och har ända sedan högstadiet diskvalificerat mig själv p.g.a. mitt utseende. Därför har jag bl.a. inte haft någon flickvän eller t.ex. duschat öppet med andra människor(utom ett par ggr när jag tvingat mig själv)....Det där många nämner om speglar här på forumet stämmer in på mig också...finns det inte en spegel i närheten finns det alltid en bilruta eller ett skyltfönster att spegla sig i....har erkänt för mig själv att jag har ett problem och att jag måste göra någonting åt det..man kan inte vara ett offer av dagens ideal i all evighet...försöker sätta upp regler och förordningar för egen del, som t.ex. inte spegla sig mer än när jag rakar mig, men efter ett par dar faller jag in i samma mönster som tidigare. Man skulle kunna säga att man lider av ett beroende likt rökarna, som är svårt att bli av med. tyvärr finns ingen motsvarighet till rökarnas nikotintugummin. Jag vet inte om någon också känner att utseendefixeringen går ut över andra människor.
t.ex. brukar jag kritiskt granska andra människors utseende. tidigare kunde jag avfärda en tjej som hade "fel" skor på sig eller stor näsa. Det kanske är mänskligt att bry sig om sitt och andras utseende, men att alltid tänka på utseendet är nog sjukligt.  

Petter från Malmö

[Malin]

Välkommen till forumet Petter

Du är helt inne på rätt spår med att jobba på att motstå dina impulser att spegla dig. Såvitt jag har förstått ska man låta bli att göra det bddn vill att man ska göra eller till och med göra tvärt emot, om möjligt. Visst låter det enkelt när man säger det? Synd att det ska vara så svårt att genomföra det bara..

Jag kan inte säga att jag själv upplever att jag kritiskt granskar andras utseenden, jag kan visserligen granska men det ligger aldrig någon typ av dömande i det. Oftast när jag granskar är det för att jämföra med mitt eget utseende och önska att jag såg ut som dom. Ibland händer det också att jag tittar på någon och av ren vana börjar göra små justeringar i symmetrin mentalt, tex föreställer mig att ett hårstrå i ögonbrynet som står åt fel håll läggs rätt osv. Detta har dock ingenting med personen i sig att göra, jag kan göra samma sak med tex tavlor eller vilka objekt som helst och det går så automatiskt att jag knappt märker att jag gör det. Det är bara när det gäller mig själv som jag granskar, inte bara kritiskt men überkritiskt x 100

Mvh
Malin

[Petter]

HEj Malin!

Jo du har rätt i det du säger, det är väll ungefär som när det gäller alla våra rädslor, man måste möta dem öga mot öga och göra det man är rädd för, för att kunna bearbeta rädslorna....

Precis som du granskar jag andras utseenden, jämför och kritiserar mitt eget utseende...låter jobbigt det där med dina mentala justeringarna, handlar kanske om att skapa ordning i den vanställda värld som vi lever i.  Vårat samhälle har blivit en institution för skapandet av någon slags "Übermänsche" som till varje detalj är perfekt. Massmedia har självklart sin bekärda del i det hela. Vi har ideal som vi måste leva upp till, Ett jobb som antagligen är underbemannat och effektiviserat för att lönsamheten ska bli större, En familj med barn som ska fostras till nya "medborgare" i samhället. Detta skapar i många fall en frustration som får olika uttryck.

Jag vet inte om jag själv har BDD....tror mer på att jag är väldigt självkritisk och har en allmän utseendefixering, eftersom det inte alltid bara handlar om mitt eget utseende(även om oftast det gör det)...haft lite funderingar att gå till psykolog eller någon form terapi...Den bästa terapin vore nog lite vårförälskelse ...

Mvh Petter

[mulatt]

Hej petter!
Känner igen mig i det där...jag kan även vara extremt kritisk mot andras utseende oxå...ibland kan jag tänka..."om den personen gjorde det o det,skulle den se mycket bättre ut o.s.v"
Erkänn helt sjukt?? Inte nog med att jag HATAR mitt komplex,ja kan  nästan störa mig på andras med....

[Petter]

TJa Mulatt! jo det är nog vanligt att kritisera utseenden och i det medvetna försöka forma den symmetrsikt perfekta individen. För det är ju mycket de det handlar om att på något sätt uppnå den ultimata symmetrin eller snyggheten. Problemet är att vi inte kan uppnå den. Och det är väll det som gör mig + många fler olyckliga.
Vi känner oss otillräckliga och inte dugliga som man eller kvinna, eftersom vi inte lever upp till de som anses var normalt eller idealt.

Jag tänker många gånger "faan, om jag skulle ha ett normalt utseende skulle jag slippa behöva tänka på det här mer och lägga ned energi på annat, mer väsentliga saker i livet"...Det känns frustrerande att veta att det finns möjligheter att bättra på sitt utseende, om det inte fanns, skulle jag vara tvugna att acceptera den jag är....Hur många tror ni t.ex. är utseendefixerad i stambyarna i Papa Nya Guniea? Egentligen är det inte du, jag  eller någon annan på denna site som är sjuk, utan det är vårat samhälle och kultur som är sjuk...helt jävla sjuk....

Egentligen finns det väll bara en lösning och det är att acceptera att vi är den är vi är och helt enkelt<läs: svårt>lära oss att se det vackra i varje individ. Det är en klyscha, men tyvärr oxå en sanning.

Vi är alla som stearinljus, stöpta i olika former, vissa är vita, svarta, gula. andra är runda, knöliga, smala, breda. Jag tror att problemet är att samhället vill stöpa oss i samma form. då vi blir alla mer lätthanterliga...

[Vyssan]

Hej Mulatt!

Håller med dig fullständigt!
Tänker ibland; Jag har rätt att kritisera andra (i smyg) för jag själv är så ful! Om jag hade varit snygg skulle jag ju aldrig se ned på andra.....

[Marty]

Hej Petter,

Vad säger man? Jag är alltså inte ensam. Det låter som det är mig du beskriver. Förrutom det faktum att jag är 25, men i övrigt stämmer allt. In i minsta detalj.

[Petter]

Tja Marty,

Jo vi är nog inte ensamma och detta av förklarliga skäl. Vad ska man göra? lägga sig och dö....eller varför inte resa sig upp och säga att nu får det vara nog...

Jag har under hela mitt liv stängt inne alla dessa känslor inom mig..eftersom det är något jag har skämts över otroligt mycket...försöker mer och mer öppna mig och helt enkelt öppet säga "Jag skämms över mig själv" och det o det är jag dålig på..Man mår dåligt av att stänga känslor inne..och det är ett drag som speciellt många män har(därav mångas brist på empati). Tyvärr är det väldigt svårt att ändra på eftersom man under så lång tid har hållt inne på saker om sig själv...Ett beteende inristat i sitt levnadsmönster kan kännas nästintill omöjligt att radera bort. Men det gäller väll att ta "step by step", slutligen kanske du eller jag står där naken helt befriade från våra utseenden och självkritiska tankar....Kanske lyckligt förälskad i livet eller en tjej...why not??  

dagens bekännelse: Speglade mig ca 8ggr i ett skyltfönster när jag väntade på bussen..Man vill ju ändå se ok ut<läs:cool> när man går in i bussen.

dagens framgång: I dag pratade jag med en tjej som jag tycker om och kritiserade varken mitt eller hennes utseende..  

[Marty]

Petter, Jag håller med dig att det är svårare att snacka om detta för killar av två orsaker. Killar ska egentligen inte bry sig om sitt utseende och för de andra så har killar oftare svårare att snacka om problem. Speciellt till andra killar.

[Petter]

Jo det är väll en del av den förlegade mansrollen som fortfarande finns kvar...Kvinnor(jag generaliserar) kan uttrycka sig känslomässigt därför de lär sig tidigt att göra det...Som bror(kille) ska man ta hand om sin syster, vara stöttepelaren och ta ansvar=göra det man ska och inte gråta för spilld mjölk.....det är fult att gråta för det är inte manligt....Dessa könsroller följer ofta med i resten av livet.... Detta gör i sin tur att vi som sagt låser in de känslor vi har inom oss och följdaktligen mår psykiskt dåligt. Därför tror jag på att öppna käften, ungefär som Mattias gjorde i Aftonbladet och Metro...Det är bättre än vilken terapiform som hellts...

[Anonym]

fggfgf