Jag MÅSTE vara det fulaste som finns på hela den här planeten.. jag kan inte säga att jag har bdd.. för de som har bdd har bara fått för sej att de e fula fast egentligen så är de inte det.. men jag ÄR ful. Och det är ett faktum! Det finns ingenting som upptar min hjärna mer än tankarna på hur jag ser ut. Mitt utseende e allt jag tänker på 24 7 och hur jag önskar att jag skulle se ut och hur ja önska att ja va nån annan och hur LÄTT allt skulle vara om jag bara såg bra ut.
Jag är totalt äcklad utav min kropp, kan nte duscha om d inte är mörkt eller om jag inte har kläder på mig, och det känns som jag står på gränsen till totalt nervsammnbrott.. jag klarar inte att leva så här!
Det är inte bara mitt utseende det är fel på, jag klarar inte av nånting som jag gör, ex.vis, det jag skriver, sättet ja talar på, det jag säger, tänker osv osv. blotta tanken på mig själv gör mej illamående och spyfärdig och det finns ingenting som kan dämpa den ångesten..
Mest av allt lider jag av mina tänder. Jag har ett mellanrum mellan mina framtänder som är ca 2mm sen jag var hos tandläkren och fyllde igen det . och innan var det kanske 4-6mm.. vilket är ganska stort.. men eftersom detta är plast så nöts skiten ner på bara två månader och då har man värsta glipan där igen.
Jag hatar den så extremt mycket. Och LIDER verkligen av det! Tandläkaren tyckte inte problemet var tillräckligt allvarligt för att göra nåt mer premanent åt.. och vill jag fixa det måste jag göra det privat och betala massa pengar för det.. mina mamma sket i mig så fort jag blev 18 och nu får jag ingen hjälp alls med att klara saker..
Jag måste få kontakt med en tandläkare.. men jag vågar INTE ringa!!
vad ska man säga? och tänk om de blir avslag.. man ringer fel osv.. och jag har inga pengar..
varför tas inte dessa problem på större allvar??
allt de säger till mej är att jag måste acceptera mina tänder som de är! men VARFÖR, när det går att göra nånting åt det??
hur ska jag ens överleva natten?