Har jag BDD?

[oskaaar87]

Hej alla. Jag skriver från en mobil så jag ber på förhand om ursäkt om det blir rörigt. Jag ska söka hjälp för mår väldigt dåligt just nu, men vill också få era åsikter.

Jag har länge funderat på om jag har BDD, detta baserar jag på att mitt utseende tar upp en stor del av min tankar. Jag tänker ofta på hur ful jag är, jag jämför mig med andra: Ex att den personen har snyggare hy än mig, och den personen har snyggare näsa.

Jag kan spendera långa stunder framför spegeln, men undviker att se mig i vissa speglar där det finns väldigt starkt ljus, då ser jag h ur äcklig min hy är. Fast ibland kan jag inte låta bli, fast då försöker jag hitta vinklar där ljuset är mer smickrande, men sedan kommer jag på att detta är inte den riktiga bilden av mig.

 Jag kan inte låta bli att pilla på min hy trots att jag vet att det blir värre, jag har köpt hudprodukter för sjukt mycket pengar, gjort hudslipningar. Jag har också opererat min näsa. Sen har jag en sista fråga som jag gärna vill att ni svarar på.

Jag kom in på högskolan nu till vårterminen men har beslutat att tacka nej eftersom jag mår så dåligt. Jag känner att jag inte kommer göra mig själv rättvisa då mitt tillstånd kommer göra att jag inte kan fokusera på studierna och att skaffa nya vänner. Mitt beslut är att flytta hem och få hjälp/diagnos och sen försöka att komma in när jag mår bättre. Gjorde jag fel? Mvh Oskar

[oskaaar87]

Sen kan jag inte acceptera komplimanger om mitt utseende. Jag känner också att mitt sociala liv blir lidande, jag hänger inte med ut på saker längre. Jag har dock mina vänner.

[Malins mamma]

Hej Oskar, vällkommen hit!

Av din beskrivning av din situation att döma så verkar det tyvärr som att du lider av BDD. Du gör helt rätt i att försöka få en diagnos så att du kan få rätt hjälp. Huruvida du gjorde rätt i att tacka nej till högskolestudierna kan jag inte bedöma men jag vet att när man lider av BDD så tar det otroligt mycket energi (och tid och pengar) så det kan vara svårt att orka med en krävande utbildning också. Å andra sidan så är det bäst om man i möjligaste mån försöker leva som vanligt och inte låter BDDn ta över ens liv helt och hållet.  

Det är mycket positivt att du har insett att du (antagligen) lider av BDD och att du bestämt dig för att söka hjälp för då har du redan kommit en bra bit på vägen.

Ett faktum som är värt att tänka på är att: "Desto mer tid, energi och pengar man lägger på sitt utseende ju värre blir BDDn." Och tvärtemot: "Desto mindre tid, energi och pengar man lägger på sitt utseende ju friskare blir man."

[oskaaar87]

Tack för svaret. Angående högskolestudierna så kanske det är svårt att svara på. Men jag känner att ta studielån för något jag inte kan fokusera på känns fel. Jag vill börja studera när jag känner att jag kan hantera mina känslor. Det är svårt att berätta för nya klasskamrater som man inte känner att man troligtvis har BDD.

Början av tiden i högskolan känns viktig då man vill skaffa nya kontaktet/vänner. Jag känner att jag inte klarar av det just nu, jag har mina vänner och med rätt hjälp från vården så kommer jag nog bli bättre. Och jag har jobb när jag kommer hem även om det bara är timanställning. Så förhoppningvis kan jag arbeta mig igenom detta och börja studera senare.

[Malins mamma]

Jag tycker att du resonerar klokt om studierna så jag håller med dig att det är nog smartast att du försöker att bli fri från BDDn först så att du kan kan koncentrera dig på skolarbetet och nya kontakter sen när du mår bättre.
Trevligt att höra att du har vänner. Har du berättat för dom om ditt problem?

[oskaaar87]

Nja, de tror mer att jag har ångest/depression. Men jag vet att det är mer än så. Jag har försökt med att berätta lite hur jag känner men standardsvar är "utseende är inte allt" eller "du ser bra ut". Det hjälper inte så mycket, för det fungerar inte så för mig.

Men nu har jag kommit till en punkt där jag inte orkar mer. Jag måste få hjälp och det nu. Idag lyckades jag till och med släpa mig ut till en kompis även om det var tungt, ditt svar gav  mig lite extra kraft. Tyvärr så tog det extra tid då jag pillade med mitt hår en stund framför en  spegel som jag kan se mig själv i, fast bara på avstånd.

Nu tänker jag ta tag i den här skiten. Jag ska flytta till min hemstad, söka hjälp, jobba så jag inte stänger mig inne vilket jag gjort på sistone. Sen när jag känner mig bättre så ska jag börja stydera. Det kanske låter löljigt men bara att tänka på allt detta jag skrivit har tagit något enormt på krafterna.