"Skriva av sig"-tråd

[Anonym]

tiden går men min sorg består...

[fulisen]

Synthesized
: jag känner ibland likadant, då försöker jag fixera vid det jag tycker om till en bra film, skogen ( minst folk) eller kanske gymmet på morgonen när det knappt e folk där....eller läsa eller surfa...

[Anonym]

Åh sjutton, en okej dag...tills jag åkte tåg och självklart speglade mig i fönstret. Herregud vad jag ser ut!!!! Min näsa och min hud och jag vill bara inte leva om jag ser ut så här. Det är ett under att jag inte får mer kommentarer än jag får. Och för bara några dagar sen mådde jag bra och trodde jag såg okej ut..back to reality.

[fulisen]

idag gick jag ut det var fyra dagar sen jag sist var ute ur huset, jätte jobbigt....men jag lyckades gå o handla o så....men fy vilken å¨ngest det var.

[vinterglas]

Jag såg okej ut när jag gick ut imorse...
Och under hela förmiddagen var jag okej.
På eftermiddagen i skolan var det okej om man inte tittade noga.
men nu när jag kom hem vill jag verkligen kräkas på mig själv..

jag är sjukt äcklig.

[Malins mamma]

--lisen, synd att inte psykologen kände till BDD.
Har du nån möjlighet att få komma till en annan psykolog? Att få en riktig  diagnos (på BDD) skulle underlätta mycket, bla i kontakten med skolan, så att du slapp stressmomentet med att "måsta komma med en ursäkt" när du inte kommer iväg.
Även om inte lärarna förstår sig på BDD så måste de ju godta en läkardiagnos.

...har varit innen i fyra dagar o inte kunnat gå ut....

Dr C brukar skriva att för det mesta när man säger att man inte KAN (gå ut) så betyder det egentligen att man inte VILL (om man inte är förlamad eller så).

Du kan alltså gå ut men du vill inte. Då är frågan varför vill du inte.
Vad tror du skulle hända om du gjorde det? Vad är det du TÄNKER som får dig att stanna inne? Det är svaren på dom frågorna som du borde undersöka om de är riktiga, fast det är kanske inte så lätt att göra själv....?

Men iaf, det är inte bra att isolera sig, desto längre du gör det desto värre blir det att gå ut sen. Så ge inte upp, försök så gott du kan att komma ut, till skolan och/eller andra ställen.


Mvh Malins mamma

[Anonym]

BDD är ungefär som att ha bägge benen avkapade, ångesten för att visa sig ute bland folk är så gastkramande och slaktande att man hellre genomgår en rad bisarriteter för att slippa.

Pga denna psykiska sjukdom har jag gjort/utstått saker som är så bisarra att jag aldrig skulle kunna berätta det för någon, knappt för en psykolog...

Drömmar om att bli halshuggen och skändad, avsaknad av frihet, glädje och kärlek ... dessa år som dysmorfofobisk har varit så helvetiska att inte ens det ordet är starkt nog för att beskriva vilken genomjävlig tortyr det är att vara drabbad av detta mentala elände.

[fulisen]

jag kan inte gå ut för då tittar alla, sen om man träffar någon vad ska man säga jag får panik i hela kroppen, skakningar, leva upp till deras för väntningar , sen i affäenen tänk om jag inte har till räckligt med pengar eller så att kortet kronglara..jag måste prata med folk som...kankse skrattar ut mig...
nja jag e sjukskriven jobbade innan o så men det gick inte rikigt...kram

[remedy]

de flesta verkar ha hud-bbd, äre majoriteten av bdd:are hud bdd-are? bara en undran..

[vinterglas]

GAAAAAAAAH
fan vad kasst jag mår.
har skinpickat.
och ahr stora äckliga finnar.
gah, jag hatar mig.
måste sluta.
men jag kan inte.
har börjat missbruka aknekrämer igen så mitt ansitke hålelr på att falla sönder samt producerar ännu mer fett (= mer fler finnar under huden som gör ONT)... vilket är idiotiskt.
gah, sepemig


remedy

Hud och näsa är väl vanligst tyhp..

[Anonym]

jojoplaneten, hoppas du mår bättre idag...

Själv mår jag inte alls så bra... när ska detta få ett slut?

[Anonym]

Just nu är jag bara arg...arg på att jag inte också hade turen att bli född som söt eller åtminstone normal med normala proprtioner i ansiktet och slät, jämn hy utan linjer.
Och det känns lite bättre. På något sätt. Kanske bara för att det är ett skönt avbräck från mina vanliga känslor då jag är ledsen istället. Men jag orkar inte vara arg hur länge som helst, snart rämnar fasaden.

[Anonym]

Okej, det där med att vara arg funkade inte så länge.
Min hud i pannan är helt förstörd, massa massa linjer. Den ser verkligen gammal ut. Och när man rör med fingret eller något ser man att det är som att det finns ett översta jättetunt lager av huden som "skrynklar sig", kan inte förklara bättre just nu. Men så ska det inte vara när man är 20..........
Usch usch usch.............................................. ...........................

[vinterglas]

Anonym

Jag mår aldrig bra...

Jag vet inte, kommer det ens ta slut? *(förlåt, jag ska inte vara pessimistisk bland er andra)

[Anonym]

Det är så jobbigt, så jobbigt... det känns som om jag kämpar förgäves... har lyckas bryta den värsta isolationen, har träffat folk, gått på stan men jag är precis lika olycklig om inte olyckligare... känner mej mer ful och trasig än någonsin... kommer aldrig att vara tillfreds med mitt utseende så länge jag har dom här utslagen (och dom kommer jag väl ha i stort sett hela livet)  har i princip gett upp hela mitt utsende, sminkar mej aldrig bär alltid slamsiga kläder, kammar knappt håret längre... är så trött så trött...

har bestämt mej för att helt ta avstånd från kärlek, om jag fortsätter att leva så ska jag göra det ensam, har jag klarat det hitills borde det inte vara bågot problem at leva så resten av livet.