Tezz ! Jag känner precis likadant. Ser man en viskning handlar det om mig, hör man skratt, skrattas det åt mig.
På ett sätt kan man se det som att man är rätt ego, att man tror att allt handlar om just Mig. Men på ett annat sätt så kan det bara vara så att man känner så, dåligt självförroende.
Jag försöker må bättre, och den vanligaste tanken om man känner sig ful, bortgjord eller att någon kanske skrattar åt en är att "Jag kommer inte träffa dom igen". Och om man nu skulle göra det så är jag så ful så dom skulle inte lägga märke till mig och komma ihåg mig.
Men försök tänka lite så; "ähh, jag behöver inte träffa den/dom igen".
Annars vet jag inte vad du kan göra, träna- det gör jag, för då känns det iaf lite bättre. Visserligen å ändras inget i själva ansiktet, bara kroppen. Jag vet inte vart ditt "problem" Ligger, om det är bara ansikte eller hela kroppen. Jag tror inte att det är något fel på dig, men det hjälpet nog inte dig så mycket.
Hoppas du kan tänka lite mer positivt.
Lycka till !
Mvh Jannike
