Berätta eller inte berätta om BDD?

[Confundus]

funderar på att berätta om bdd:n för en nära kompis. liksom eftersom jag kollar mig i spegeln så ofta och att de gånger vi sovit över hos varandra har jag kutat på toan på morgonen innan jag ens pratat med henne. tror ni det blir lättare för mig eller bara obekvämt när hon är medveten om det och därför ser det? vet inte.

[CyanideCupcake]

sånt här är alltid svårt, men erfarenheten säger mig att det är bäst att berätta, då en del underliga beteenden man tenderar att ha (och som folk märker mer av än man tror...) tenderar att få sin förklaring då. Jag har berättat för lite folk i taget; mina vänner en efter en 8har bara ett par stycken dock), min bror och hans fru, etc. Min andra bror och hans sambo kom på det själva då de såg "Too ugly for love" på TV och frågade om jag också har det (de kände igen mycket av kommentarerna och beteendet i den). Mina föräldrar evt dock fortfarande inget, vet inte varför...det är inte så att det känns jobbigt eller så egentligen, de har alltid stöttat mig och varit ytterst "inne i" mina depressioner och panikåpngestattacke roch dylikt de senaste åren och jag har spenderat många nätter hos ´dem. Men det här känns...annorlunda. Det är alltid så komplicerat att förklara och jag vill inte att de ska oroa sig.