Kort från förr v.s. kort från nu...

[Anonym]

Tja, jag är ny här.

Jag har länge undrat över en sak: jag har hittat en drös fotografier på mig själv när jag var i tioårsåldern, och jag tycker att jag oftast ser mycket bättre ut på de korten jämför med nu.
Visst, jag var mycket mindre bekymrad på den tiden, så det kanske är en förklaring, men kan det vara så att man har blivit fulare, eller inbillar jag mig bara?

[SpegelSpegel]

Hej och välkommen ...kan inte uttala mig då jag inte sett korten, och har säkert inte samma smak som du angående "fult" och "fint, ser mkt sällan någon annan än mig själv som ful dock, har en person en rutten själ blir utseendet genast mindre imponerande anser jag där emot. Men känner igen det där att kort som togs för länge sedan berör mig mindre och känns mindre fula eftersom de inte speglar det utseende jag har nu och hatar. Vet inte hur gammal du är, men om du bara var tio när de första togs har ditt utseende säkert ändrats på så sätt ut du blivit mer vuxen, inte på något sätt fulare. Men har man BDD är det svårt att tänka så

[Peter_19]

Tackar.

Jag misstänker också att det handlar om att man ser annorlunda ut nu, och därmed inte kan ge en rättvis bedömning av äldre foton.
Det lustiga är att ibland så tycker jag att jag är hur snygg som helst (främst när jag är på gott humör), och ibland så känner jag mig som jordens fulaste person.

Förresten, låt oss nu hoppas att jag skriver på mitt användarnamn.

[vinterglas]

Peter_19

Jag kännner tvärtom, jag är världens skönhet nu jämfört med då.
fast om man ska jämföra nu med nu, så är jag ointe särksilt vacker

Men jag vet inte, känenr också igen mig med det där, antingen hur snygg som helst, ellre fulast på jordne.

idag är en bra dag.

[Malins mamma]

Hej Peter, välkommen från mig också!  

Att se sig själv som snygg ibland och som världens fulaste ibland är en sak som skiljer sig väldigt mycket från hur "friska" ser på sitt utseende. Det är alltså en typisk BDD-grej.
 
För det första så har inte friska nåt större behov av att veta hur de ser ut, man ser ut som man gör och gör det bästa av det.

För det andra, om man som frisk skulle göra en bedömning av sitt utseende så skulle det vara omöjligt att tycka att utseendet ändrades från 10 till 1 pga nån normal företeelse som finnar, ärr, frisyr, belysning, vinkel eller smink (icke-smink). För att ett utseende skulle förändras så mycket som från 10 till 1 så skulle det krävas typ en trafikolycka med svåra ansiktsskador.

Att BDD-drabbade ser en så otroligt stor skillnad på sitt utseende beror på att man ser många saker i svart eller vitt, allt eller inget, fint eller fult, dåligt eller bra osv.
Dr Cash skriver att man (som BDD-drabbad) måste lära sig att se olika nyanser. Tex om man har fått ett antal finnar så ändras inte utseendet från 10 till 1 utan kanske till 9,8. Och därmed är det ingen katastrof att få några finnar och man behöver inte må dåligt över det.

Det bästa du kan göra är att inte bekymra dig för eller bedöma hur du såg ut då eller hur du ser ut nu för det spelar egentligen ingen roll. Det finns bevis för att man kan leva ett bra liv oberoende av hur man ser ut.

Mvh Malins mamma

[vinterglas]

Malins mamma

JÄTTEBRA inlägg, lärorikt för min del...

tack

[Peter_19]

Malins mamma

Jo, det kanske stämmer, men jag tycker att det känns så ruttet att det överhuvudtaget KANSKE är så att man var snyggare förr.
Jag har väldigt svårt för att liksom "klås av mig själv" på det sättet, "bättre förr-känslan" blir så oerhört tydlig.

[vinterglas]

Jag har inte bättreförr-känslan när det gäller utseendet, men oftas andra saker :/ det är söämst.
och måste kännas ännu sämre när det gäller utseende.

även om jag inte tror att dte är som du sägr :/

[Malins mamma]

Peter, jag har lite svårt, från min synpunkt sett, att förstå vad som skulle vara så hemskt med att du kanske såg bättre ut förr.
Isåfall kunde du ju ändra tankarna till "bättre-nu" istället. Troligen är du snyggare NU än när du är tex 50 år.....

Men problemet är inte hur snygg du var/är/kommer att vara, nu eller då. Problemet är att du, liksom alla BDD-drabbade, lägger för stor vikt vid utseendet.

Mvh Malins mamma

[Peter_19]

Peter, jag har lite svårt, från min synpunkt sett, att förstå vad som skulle vara så hemskt med att du kanske såg bättre ut förr. Det är bara det att det känns så "hemskt" att man kanske har varit mer attraktiv förr.
Det är en sak att ha känslan av att ANDRA är snyggare än en själv, men att FÖRLORA en EGEN "utseende-klass" är rent ut sagt förjävligt.

[vinterglas]

:/
Jag kan iofs ha lite sånna tankar, att jag såg bättre ut förr. men oftast handlar det bara om en vecka eller månad tillbaks :/

[SpegelSpegel]

Vi föds, växer upp, blir vuxna, förfaller kroppsligt och dör, det bara är så. Det är naturens gång och händer alla människor. Förr eller senare kommer alla att se ut som russin, om de lever tillräckligt länge. Givetvis  har ditt utseende ändrats från när du var tio och fram till nu, alla människor genomgår puberteten och växer på längden och bredden och  till muskelmassan, får  tonårsfinnar, kroppshår och vuxnare ansiktsdrag. Det finns säkert folk som tyckte du var sötare när du var liten, gamla tanter som gillar att nypa barn i kinderna och så. Barn är väl i regel söta. Men vad spelar det för roll? Problemet är att du bedömer ditt eget utseende i klasstermer, tror inte det är någon annan som tänker på ditt utseende så över huvud taget. Det är ett tecken på att du har BDD i och för sig.

[Anonym]

Det är en sak att ha känslan av att ANDRA är snyggare än en själv, men att FÖRLORA en EGEN "utseende-klass" är rent ut sagt förjävligt.
Jag känner likadant. För ett år sedan, eller inte ens för så länge sedan, hade jag nästintill perfekt hy, jag kunde till och med få komplimanger för den. Nu har jag ovanligt hemsk hy, dels pga akne men det är främst självförvållat på olika sätt. Jag ser rent ut sagt för jävlig ut. Jag var riktigt ful redan innan, men att det skulle bli såhär illa och att hyn som var det sista jag hade kvar som var bra skulle bli hemsk... det är bara för mycket.