För ett tag sedan gjorde jag en helomvändning i mitt liv! Allt jag hade hållit fast vid släppte jag taget om. Jag har helt bytt gymnasium och kommer nu gå om 1 år av mitt liv på gymnasiet,, går alltså 4 år. På den nya skolan jag går i nu måste jag lära känna nya lärare, elever, vänner, killar allt och alla. Jag bröt kontakten med dom andra från gamla klassen och även andra människor som jag inte kände var äkta. Att göra en stor förändring i livet som gör att du måste träffa nytt folk kommer vara jobbigt men också så lärorikt. Exempel.
En del tjejer som tycktes kolla snett på mig och som ser jättebra ut var i själva verket jättesnälla och trevliga. Jag lärde mig: att inte döma efter första intrycket och bröt också en del fördomar jag hade.
En kille som för allmänheten ses som väldigt snygg (även för mig) som jag trodde bara skulle se mig som ett skabb har visat mer intresse än vad jag vill att han skall göra mot mig. Jag lärde mig: Att min fördom om att blonda killar med blå ögon bara gillar tjejer med blåa ögon och ljust hår är en myt jag hittat på själv och trott stenhårt på.. oj vad fel jag hade
Att testa något nytt kan vara en jättebra sak för oss med dåligt självförtroende och BDD. Att hålla kvar om något gammalt eller vänner som inte gör dig lycklig är inget man skall göra.
För mig har det varit så inspirerande att träffa så många nya ansikten och fått lära känna några av dem så jag började med det jag var riktigt bra på för några år sedan.. Baletten. Dansar nu 2 gånger i veckan och i och med dansen och all musik från ett piano och hela stämningen så har jag hittat en bit tillbaka till det liv då jag dansade jättemycket och var lycklig och sorglös utan slapp lida av alla kränkande BDD- tankar om sig själv.
Så att börja en ny hobby, eller börja umgås med nytt folk som kan inspirera dig och få fram ny sidor av dig själv kommer antagligen vara något ni kan få mycket hjälp, glädje och lärdom av. För mig har det varit så kul att hitta tillbaka till mig själv. På gamla skolan kunde jag aldrig vara mig själv,, alla kändes så tråkiga, torra, ytliga och ett desperat försök att vara normal fick mig att försöka vara likadan och tappade bort mig själv totalt, vilket är det dummaste man kan göra. Vet du inte vem du själv är kommer det vara mycket svårt för din omgivning att kunna lära känna dig.
Har ni några tankar om ämnet jag har tagit upp?
