Hej igen Tuss!
Jag förstår att du mår dåligt av detta och jag förstår att det du beskriver är hur du upplever din situation.
För att bli fri från BDD:n behöver man undersöka sina uppfattningar och tankar för att kolla om de är riktiga eller om det kan vara så att man tex har dragit några felaktiga slutsatser, tolkat nånting fel eller att man tycker sig veta vad andra tänker (vilket man inte kan.)
De "fakta" du skriver om som skulle bevisa att du faktiskt är ful på riktigt är väldigt vanliga bland BDD-drabbade så du är inte alls ensam om det. Jag tar en sak i taget:
Kan man ha BDD om man faktiskt ÄR ful på riktigt? Jag vet att andra kanske inbillar sig att de är fula, men för mig är det ett faktum.
Det är så att vad som är fint eller fult kan
aldrig vara nåt faktum. Det beror helt och hållet på vad den har för tycke och smak som tittar och eftersom folk har olika smak så blir bedömningen olika från olika personer. Hur någon ser ut är alltså en åsikt, inte ett faktum och därför finns det ingen som ÄR ful. Inte du heller.
Det kan alla som har ögon se.
Nej, det finns ingen som kan se detsamma som du ser.
om dom inte säger att jag är ful så är det för att vara schysst
Hur kan du veta det? De tycker kanske inte alls att du är ful.
Pappa och mamma tjatar om att det är fel på min självbild och att jag visst ser bra ut men det är bara för att de måste det.
Tänk om de faktiskt tycker att du visst ser bra ut och att det är fel på din självbild. Föräldrar måste inte ljuga.
Andra säger ingenting förutom de som kallat mig "troll" och "kärring" och "ful". Det var på mellan och högstadiet men alla tycker fortfarande likadant.
I vilken situation hände det? Var det några pålitliga seriösa vänner som tog sig rätten att föra hela världens talan eller var det några som var arga på dig, avundsjuka eller ville hävda sig själva genom att trycka ner dig? Mobbare som tog till det värsta de kom på för att såra dig för att sedan glömma bort det de sagt två minuter efteråt?
Att några säger en sak betyder inte att det är sant, det betyder inte ens att de menar det de säger, speciellt inte i den åldern.
Sen undrar jag hur du kan veta att de fortfarande tycker likadant? Har du frågat dom eller har du dragit den slutsatsen själv?
Nu säger ingen så längre för dom kanske har mognat, men jag ser ju likadan ut i alla fall.
Tyvärr är det vanligt att när mobbarna har slutat så tar man själv över mobbningen och fortsätter att plåga sig själv genom att dra mobbningen i repris om och om igen i sina tankar.
Eftersom du är 18 år nu har du antagligen växt till dig sen du gick i grundskolan, så exakt likadan ser du knappast ut nu som du gjorde då.
Hur kan det jag kan se med mina egna ögon varje gång jag tittar i spegeln vara inbillning?
Det är en invecklad process som jag inte har kunskap att förklara men förenklat sagt så är det så att allt vad ögonen ser behandlas i hjärnan innan vi "ser det vi ser" och när man lider av BDD så går bilden genom ett så kallat BDD-filter och det gör att man ser sitt eget utseende förvrängt. BDD-filtret förvränger också den bilden man ser av andra människor så att man ser dom som "vackrare" än vad icke-BDDare gör. Anna, en tjej på BDDcentral beskrev, när hon blev frisk, att hon även såg neutrala saker på ett annat sätt än hon gjorde så länge hon led av BDD.
Kan man ha bdd även om man faktisk är fulare än alla andra. Då är det väl ingen sjukdom utan bara hur det faktiskt är, eller hur?
BDD är en psykisk störning (tankesjukdom) som inte beror på hur man ser ut, utan hur man tänker.
Att man ser sig själv som ful/fulare än alla andra hör till sjukdomen, den synen försvinner när man blir frisk och BDD-filtret har gått bort.
Mvh Malins mamma
