ge mig tillbaka mitt liv

[nothing]

ja, em.. vet inte riktigt vad jag ska skriva, allt är bara åt helvette helt enkelt. Ända sedan fyran har det varit saker jag velat ändra med mig själv(mäst i ansiktet). Käns som jag gått och halvhatat mig själv hela  livet, men aldrig har det varit så dåligt som nu. Jag hatar allt med mig själv rakt igen. Står inte ut med äcklet inom mig. Vill bara gömma mig under täcket  för världen. Jag hatar att gå genomen i korridoren i skolan, elller ja vart som hälst igentlignen. Det är en pina och jag får svårt att andas, för jag vet att när ni ser på mig så vill ni spy, och jag lovar det vill jag med! Era blickar bränner hål i mig och jag vill inte mer. Vill bara lägga mig ner på marken och ge upp, för jag orkar inte med denna fulhet. Jag kan inte hantera era kommentarer. Om ni säger något elakt på skämt, så hatar jag er, ger ni mig en "komplimang" så omvänder jag den och hatar er ännu mer, för jag hur länge jag kommer sitta vid den jävla spegel och grubbla på hur jag ska radera min fulhet. Nuförtiden har jag börjar bli rädd. Det enda som någonsinn varit bra med mig är att jag varit smal och rädslan över att förlora det är så stor att jag inte längre klarar av att äta. Jag vet vad alla tror. Jag vet vad dom tror, men dom tror fel.
Jag orkar inte andas fulhet längre !

[Anonym]

"Nothing" har du sökt hjälp för det här ?? om inte borde du göra det, vad har du att förlora ??

[Anonym]

Jag vet precis hur du känner...

[Anonym]

nothing

Bra att du skriver här på forumet i allafall och du verkar ha insikt om hur du känner dig. Du ska veta att det går att få hjälp med att förändra ditt negativa tankemönster. Det är det som kognitiv beteendeterapi går ut på. Vet du vad det är för något?

[nothing]

jag vet inte, har nog försökt att skaffa hjälp den senaste tiden. Eller jag blir skickat till sjuksystern på min skola ibland. Har pratat lite med henne, men hon får alltid sitta och gissa sig fram till vad det är för orden tycks inte komma ut rätt. Prata är inte min starka sida direkt...

beteendeterapi em, njä?..

[Anonym]

nothing

Det kan vara svårt att sitta och prata om sådana här problem, särskilt som du skriver att prata inte är din starka sida, men det är du absolut inte ensam om.

Du kanske kan fråga sjuksystern om hon har hört talas om kognitiv beteendeterapi nästa gång och att hon sen kan hjälpa dig vidare.

Eftersom du skriver här på forumet kanske du funderar på om du lider av BDD. Det är väl först och främst viktigt att du får rätt diagnos, om det skulle vara så att du lider av BDD. Då är det ju mycket lättare för dig att få rätt hjälp sedan. Det finns ju olika former av BDD allt ifrån att knappt våga gå ut, till mindre allvarliga negativa tankar om sitt utseende (som inte stämmer, eftersom BDD är en tankesjukdom, dvs man tänker att man är ful, fast det inte är så i verkligheten).

BDD botas efter vad jag har hört bäst med kognitiv beteendeterapi, det betyder att man gör vissa praktiska övningar, alltså inte bara sitter ner och pratar. I behandlingen arbetar man med gemensamt uppsatta mål, utbildning och olika tekniker för att övervinna problem, samt med program för att kvarhålla uppnådda resultat.

[nothing]

vissa dagar ligger jag bara kvar i sängen utan att gå upp för att jag känner mig så ful, och andra dagar är det väl lite bättre. Men fulheten finns alltid där
Har tänkt länge på att jag ska försöka prata med henne, men jag vet inte riktigt om jag vågar. Är rädd för att hon bara ska tycka att jag är dum i huvet.

[Anonym]

nothing

Tycker absolut att du skall försöka berätta för henne (även om jag förstår att det kan vara otroligt jobbigt), ungefär det du har berättat här. Då kommer hon förmodligen att förstå bättre hur du känner, tror att du har mycket att vinna på det och det kommer kännas lite bättre sedan. Om du läser här på forumet så kommer du att märka att det är många som känner precis som du. Tyvärr är det inte alla inom sjukvården som känner till BDD och förstår sjukdomens innebörd , men börja med att berätta hur du verkligen känner först och främst.