Jag har också gjort lite framsteg. För ett tag sedan var jag nästan osminkad (bara jättelite concealer + lite rouge) och shoppade i ett centrum här i krokarna. Det kändes bra, och vet ni vad? Folk behandlade mig precis som alla andra! och de var nästan trevligare än vanligt!
Ja, det var en mycket underlig dag, men likväl nödvändig för att inse att det är okej att gå osminkad. Det läskigaste var dock en mörkhyad man som jag kom att konversera lite med, han sa att jag var vacker och att jag skulle komma tillbaks imorgon vid samma tid så vi kunde prata (han stod och delade ut tidningar).
Den andra stora saken är att jag nu i veckan var på makeup-kurs hos Make up store. Det var ett helvete att komma dit, få sminket borttaget (hon tog inte bort mascaran ordentligt så jag var helt grå runt ena ögat!) och att bara bli granskad så nära...
Men när hon var klar kände jag mig nöjd, fylld av hopp att kunna höja min standard ytterligare lite så att jag någon gång kanske ser ut som folk gör osminkade.
Jag var väldigt rädd innan att jag skulle få någon nyutbildad bimbo, men hon var bra och duktig och trevlig. Och när hon lade på concealern så sa hon efter bara några få finnar (såg förjävlig ut just den dagen) att hon tyckte "det räckte så". Jag blev helt chockad
jag hade kunnat stå en hel timma oich lagt på concealer.
Hursom, jag tog lite bilder när jag kom hem. Är kanske lite översminkad, men ändå. Finns att se på
Med lite nytt smink i nessecären så kan jag nu börja se ut lite mer som folk. Men det är också dags att mer ta tag i utmaningarna. Jag och min psykolog har äntligen kommit till den punkt där vi har börjat prata om KBT, dels för själva bdd:n men också för skinpickingen. Mitt liv hållerpå att ordna upp sig nu.
J
