jag tycker jag ser tjock ut,magen hänger ut...stora lår och inne lår...hängiga underarmar...stora hängiga bröst,så obekvämma,strech märken på låren,brösten magen....har dubbel haka,små röda äckliga pricker i ela ansiktet och massa ansikts hår,fullt mun,sååå litet och fula små tänder,fullt hår som man inte kan göra något med även om man klipper sig "fint". Asså,vad jag än gör och hur jag än sminkar mig inget ser fint ut...jag ser ful ut hela tiden...jag har bara högs två dagar i månaden då jag är nöjd med mitt utseende,och när jag tycker det och vill gå ut tar det hela dan att sminka sig och ta på sig rätt kläder och till slut är dagen slut och man kan inte gå ut nånstans och då är mina "två looking good days" är över.....och då sitter jag inlåst isolerad hemma tills nästa månadens "två dagar" och då händer det samma grej.....
Jag har nu varit ständigt hemma i 3 år....jag går ut bara en gång i två månader..om jag har tur..missar alla mina möten och alla vänner har lämnat mig. Jga fick hoppa av sloan pga av mitt utseende....jag kom ständigt försent till skolan och jag visste inte vad jag hade och kunde inte förklara det. Nobody understands me...or didnt understand....nu är det bara några få som förstår hur det är, men ändå är jag så trött att gå runt och förklara till alla vad jag har.
Jag störr mig på att mina fina vänner, de som är smala och ser bra ut tjatar att de ser fula ut. Och jag bara står där. Vad ska jag säga till de då?

Det jag brukar säga....."ursäkta mig men...jag bara önskar att jag såg ut som dig....sluta nu....du anar inte ens vad jag går igenom bara för att ha sån hud som du har, eller vara så small som du är..." och allt de säger tillbaks är..." men du e ju fin" ....men hjälper det mig att de säger så?? nej, De säger så bara för att man e så patetisk. Bara för att de tycker synd om en. Det där är inte sanning. Det är bara feeling sorry feelings.....och det är jobbigt.