"Skriva av sig"-tråd

[nikey]

ska på nåt skit imorrn kl 12. mitt på ljusa dan å jag som har blivit så blek nu.. kommer se ut som ett vandrande lik när jag går bland alla bruna å fina människor..snälla hoppas de regnar så jag kan gömma mej under mitt stora kraftfulla paraply,please gud..

[Alameda]

ska på nåt skit imorrn kl 12. mitt på ljusa dan å jag som har blivit så blek nu.. kommer se ut som ett vandrande lik när jag går bland alla bruna å fina människor..snälla hoppas de regnar så jag kan gömma mej under mitt stora kraftfulla paraply,please gud..

jag är också väldigt blek, men jag blir aldrig brun så jag går runt som ett lik året runt, något jag tyckte var jobbigt förut men nu bryr jag mig inte, jag tycker till och med oftast att det är fint att vara blek
Inte lika kul i högstadiet när någon hade skrivt "Sola lite" på mitt skåp dock.

[Anonym]

jag är blek och min färg är konstig :S

[Sandkorn]

jag ångrar inte längre att jag inte gått till skolan eller någonstans överhuvudtaget, det har varit jobbigt men hade jag haft ett liv så hade jag inte upptäckt all underbar musik/litteratur/film osv. :')
en dag ska jag ha haft den där jävla tandställningen och då ska jag kunna gå ut och le och använda all inspiration jag fått från allt till något bra. sådetså.

[Anonym]

Personligen så tycker jag det är finare att vara vit än solbränd... är inte så förjust i den dära överfräscha looken.. sedan så tycker jag det kan se lite skumt ut när man har ljust blont hår och värsta brun i fejset.. typ som alla utvikningstjejer..

Jag har själv en rätt så blek hy och det har jag inga problem med, men däremot mina jävla utslag, om det inte vore för dem skulle jag vara jättefin.

[SpegelSpegel]

Håller helt med dig anonym, det är finare att inte vara extremt åttiotalssolbränd tycker jag också, i alla fall om man är ljus. Hade inte brytt mig så mkt om att jag jämt är blekast av alla ifall jag inte haft hemsk, flammig, finnig, ojämn och grovporig hud, celluliter och bristningar, genomskinlig hud som man ser alla blodådror igenom som en blå vägkarta osv. Solning eller b u s är ett nödväntigt ont för mig om jag måste visa min kropp eller mitt osminkade ansikte, inte för att jag tycker solbränna är ett måste men för att den kamoflerar mina defekter en aning.

[Anonym]

faaaaaaaaaaan vad jag hatar detta

[dwell]

Jag måste skriva av mig. Det kommer kanske bli rörigt och osammanhängande ibland, men det får gå.

Något är fel.

 "Något", är i det här fallet, min hy, som jag har extrema komplex för. Som det är just nu, så klarar jag inte av att gå ut. Polarna ringer och jag är sugen som fan på att supa mig själv åt helvete och i bitar och träffa nån brud. Men ska jag supa ska jag göra det själv, ingen ska behöva se min fula röda pormaskfyllda näsa och feta äckliga knottriga hy. Så destruktiv är jag dock inte än, och jag bor hemma (ska fylla 20, kille). Hade jag bott själv hade jag supit mig så full och sen rökt 200 cigg och sen spytt på mig själv och hela min enfaldiga jävla person som aldrig kommer kunna leva upp till alla sina drömmar och mål och...helvete.

Helvetes jävla skit är vad det är.

Finnar och fet hud är alltså det som gör min vardag till en pissvardag. Jag är, vad ska man säga, en lyckad kille, i mångas ögon säkerligen. Har mycket polare, både nära och flyktigare, är bra på sport och musik och har aldrig haft problem att skaffa tjejer. Trots att jag innerst inne haft ångest 70 % av de senaste 5 åren. Ångest för min jävla hud.

Har käkat Tetralysal nu sen i mars, och sommaren har väl inte varit den bästa. Var halvt isolerad från mars till juli, men klarade av att sköta mitt jobb, så har tjänat riktigt mycket pengar, vilket är något att glädjas åt. Men från mars till juli tyckte jag att jag såg så för jävlig ut, när Tetralysalet började verka, att jag inte klarade att gå ut. Funderade ibland på självmord, och mådde väl allmänt piss. Vad som räddat mig är min mamma, som är den jag står närmast i hela världen. Hon stöttar mig no matter what.

Sen blev det bättre, och har gått ut en del, och även börjat studera upp lite betyg nu i höst.

Men sen slår skiten tillbaka med full kraft.

Åker ut till kusten, och bränner mig i solen (solkänslig utav Tetralysal) Får kommentarer om min röda näsa (solbränd med pormaskar) och vill dö. Kommer hem och isolerar mig i 2 veckor. Går ut en helg, hamnar i fyllecell. Hatar allt, främst polisen.

Går några veckor, mitten av augusti, allt känns rätt ok. Men näsan ser alltid förjävlig ut. Bestämmer mig för att sluta äta Tetralysal, hjälper ju ändå inte liksom. Inte som jag vill, även om jag möjligen överdriver, men jag får finnar.

Ringer min hudläkare och får ny tid då vi ska diskutera Roaccutan. Har en del ärr på rygg och bröst, och är rädd att det ska börja komma finnar där nu när jag slutar med Tetralysal, och ansiktet ser inte alls ok ut, speciellt inte näsan. Men får väl se vad han säger, jag mår ju iallafall kass av mina finnar, så är det.

Så det känns som att typ hela livet ska avgöras nu i veckan. Antingen får jag börja äta Roaccutan på onsdag, eller så säger han att mina problem är för små. Och då vet jag inte om jag orkar längre faktiskt.

Och allt som jag vill göra blir bara drömmar, allt som jag kunnat uppnå. Här sitter jag, en trevlig, social kille som ska fylla 20, och bara hatar mig själv, allt på grund av min äckliga hy. Helvete helvete helvete. Ta mig härifrån, ta mig var fan som helst. Ta mig ifrån mig själv, för jag orkar inte med mina egna jävla tankar längre. Har träffat en tjej, men måste lära känna varandra mer. Hur ska det gå när jag inte kan gå ut, inte visa mig ute?

Måste vara positiv. Jag ska till England och plugga vid den här tiden nästa år. Mmm, det ska jag fanimig.

Tack

[Anonym]

usch

hatar mitt liv just nu.
Massor av ångest pågrund av min kropp. Känner mig så tjock och fet bläää. En sak är bra nu och det är snart kommer hösten och då kan jag åtminste ha tjocka tröjor och dölja kroppen med.

[Anonym]

tänk vad folk mår dåligt, det är så hemskt. allt kretsar kring utseendet, även mitt problem. Jag vill kunna skriva att utseendet inte är så viktigt, det är hur du är som räknas, men sanningen är jag jag kan inte.. mitt liv kretsar kring utseedet, och jag antar att det är samma sak för er. Jag önskar allt att kunde ordna sig, och att man kunde va lite posetiv...men fanimig heller. :/
vad det är gäller, hud,hår,kropp,näsa,helhet, så är det lika jobbigt. det förstår jag. Jag antar att dt är helhet för mig. faan.

[Anonym]

börjar alltid må dåligt när jag läser inlägg som handlar om att skämmas över sin hy... eftersom jag själv tänker i samma banor och det då förstärker mina egna tankar gällande huden och att man är ful och äcklig om man har hudproblem.. ska sluta läsa här.

[Anonym]

var hos en kompis födelsedags"kalas". Självklart skulle kameran fram och jag fastnade på en del kort fast jag verkligen försökte att hålla mig undan. Ångesten kom som vanligt som ett paket på posten när kompisen visar bilderna i kameran. Jippi, så var den dagen förstörd och jag har återigen fått bevisat att jag är världens fulaste. Jag ville bara försvinna för alltid men satt kvar och höll god min. Jag förstår inte, inser inte kompisen att jag blir ledsen när hon visar mig korten på mig själv? "Amen titta vad fint", yeah right, jag är ful och det inser väl alla att man inte blir glad av att se bilder på sig själv då. Piss. Hjälper inte direkt att hennes andra kompisar OCH hon själv är skitsöta/snygga.

[Anonym]

Jag har insett att efter hårklippningen för några dagar sen (som jag från början var nöjd med) så syns det extra väl hur ful jag är. Ett av mina största komplex är min profil och nu är håret närmast ansiktet alldeles för kort och jag får panik.
Jag har inte tänkt så mycket i självmordsbanorna tidigare men idag känner jag att det skulle vara så skönt att slippa detta och jag ser liksom ingen anledning till att leva. Jag har aldrig skurit mig avsiktligt, ikväll försökte jag rispa hål på armen och benet så att det skulle börja blöda. Och jag känner mig patetisk som ens skriver det här.
Visst, håret växer ut igen och jag ser visserligen fortfarande hemsk ut då men jag kan dölja det lite med hjälp av håret. Men om tre veckor ska jag på en konsert och jag hade då tänkt träffa en kille jag pratat med på internet rätt länge nu. Men jag vill inte att han ska se mig, speciellt inte nu när mitt hår ser ut så här. Håret hinner inte växa så mycket på så kort tid. Även om jag inte räknat med något annat än "kopmisförhållande" med den här killen så vill jag inte att han ska tycka jag är ful. men jag är så ful så jag vill dö.

Det som triggade igång den här BDD-attacken var att en kompis tog kort på mig (i profil) som jag sen såg. Innan hade jag inte sett min profil i den nya frisyren och jag hade inte en tanke på att det skulle se SÅ hemskt ut som det gjorde. När jag tittat i spegeln hemma innan idag har jag bara tittat framifrån, och jag har varit hyfsat nöjd med håret. Nu känns det som att allt bara faller ihop och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Och jag är medveten om att det låter larvigt nästan allting jag skrivit men känslorna bakom är riktiga och de gör ont.

[Anonym]

Innan hade jag inte sett min profil i den nya frisyren och jag hade inte en tanke på att det skulle se SÅ hemskt ut som det gjorde.

fan va trist!  jag avskyr min profil me å kan inte heller ha vissa lr snarare dom flesta frisyrer pga de. så jag vet hur de känns när man misslyckats me en klippning å profilen blir lidande ...suuuger verkligen.

kram från mikey

[vinterglas]

Idag hade jag en attack. Det var ett tag sedan någon var så intenstiv. Jag vekrligen skälvade till och var på snudd till hyperventilering men sade åt mig att skärpa mig.

Men hea min dag har vairt jobbig.
Känt hur jag krypt.
och så gjorde jag bort mig inför typ 60 pers och det förföljer mig.

Jag är bara så olcyklig över min hud.
den är så äcklig.
kanske skulle det nte vara så farligt om resten av min hud var renare och finare och jag hade de finnar jag har nu.
men nu har jag dom här äckliga finnarna, kanske inte så många men ofta stora och synliga. och en hemsk hy som verkligen ser hemsk  ut.


ååååååååååååååg vad jag inte orkar.
men vi har pratat med baranavårdscentralen iaf. och så ska vi ringa till bup någon gång snart antar jag.
så på så sätt börjar det ordna sig.
men ångesten är densamma¨


bra, nu börjar jag gråta också.
det är bar alite för myhcket nu.


ta hand om er.
för jag kan inte ta hand om mig.