vet inte riktigt närdet började...men jag märkte att om jag undvet att titta i speglar så klarade jag dagarna bättre. trodde jag hittat en lösning. men det blev bara värre. mitt undvikande av speglar har nu blivit minst lika sjukt som mitt sätt att se på mig själv. måste alltid stå i mörker om jag av någon anledning måste se i en spegel. jag skäms så mycket. och känner mig så väldigt ensam. kommer att få genomgå en spegelkonfrontation på psyk i början av juni. livrädd! rädd att jag fortfarande kommer se allt det som jag mobbats för. framför allt min dåliga hy. som inte blir bättre direkt av att jag mår dåligt. bor för närvarande i lund och skulle så gärna vilja få kontakt med någon som vet hur det känns. att bara se felen. att hata det man ser i spegeln. och att hata att man hatar...
jag tar en livlina och lämnar ut min adress...
addpersonality@hotmail.comkanske någon kan hjälpa mig att ta mig ut ur mörkret?