Tack till er.

[Synthesized]

Alla ni underbara människor på den här sidan har varit till stor hjälp. Det har alltid funnits någon här som förstår en. Jag hoppas att ni fortsätter kämpa och får ett bra liv. Jag har bestämt mig för att inte fortsätta. Farväl.

[Malins mamma]

Synthesized, du får inte ge upp nu. Jag vet du har kämpat länge och jag vet också att du har väldigt bra insikt i denna sjukdom.
Du vet att man ibland mår väldigt dåligt när man har en BDD-attack, man ser inget hopp och ingen framtid och just när det känns så så verkar allt vara hopplöst, men det varar inte i evighet. Du kommer att må bättre efter ett tag. Du har varit en stor tillgång här på forumet och jag tror att du kan vara till stor hjälp för andra när du blir frisk.

Man ska ju aldrig ta några livsavgörande beslut när man är nere i en djup svacka så vänta iaf tills attacken har gått över. Du är en så omtänksam och trevlig tjej och jag hoppas att du fortsätter att vara med oss andra både i livet och här på forumet.

Låt inte BDD:n vinna, den är bara en illusion.

Kram // Malins mamma

[amav]

Jag vill inte heller att du ska ge upp.

Jag vill fortsätta uppskatta dina inlägg och se dig bli bättre!

/Amav

[Synthesized]

Jag var dum i huvudet och nu känner jag mig patetisk och oerhört förutsägbar som skriver här igen. Jag lever i alla fall (antar att det redan var tydligt iofs).

Malin eller Malins mamma får gärna radera hela tråden...

[Malins mamma]

Tack Synthesized för att du hörde av dig och jag är så glad att du lever. Det var bra gjort att du klarade det. Du är såå välkommen tillbaka!  

Mvh Malins mamma

[Anonym]

synthesized

känner verkligen med dej... är också helt slut, det är ett under att jag fortfarande är vid liv. Har kämpat så länge i flera års tid... ser ingen ljusning och har helt och hållet lagt ner mitt liv. Men på ngt sätt så fortsätter jag min kamp om friheten, kanske en dag ...

[twinkle]

Synthesized: Du är inte alls patetisk som inte tog livet av dig, verkligen tvärtom! Livet behöver inte vara såhär, du KAN må bra igen!

Att våga är att förlora fotfästet ett tag men att inte våga är att förlora en del av sig själv och livet.

[Synthesized]

Att våga är att förlora fotfästet ett tag men att inte våga är att förlora en del av sig själv och livet.

Ibland känns det bara som att jag har "vågat" alltför mycket och alltför många gånger...