skillnaden mellan bdd och utseendefixering?

[smalajag]

det är så att jag funderar lite vad som är skillnaden...en del personer i min närhet verkar ovanligt fixerade vid sitt utseende. ja det känns inte som att deras tänkande är normalt men jag vet inte...det kanske det är?
en av mina systrar tycker tex att hennes näsa ser jättekonstig ut och brukar fråga sina kompisar om den gör det. hon kan bara ta kort av sitt ansikte i vissa vinklar pga att näsan bara ser normal och okej ut i de vinklarna. min andra syster har jag pratat lite mer om detta med utseende om. bla igår...hon sa då att hon för tillfället såg felen i sitt ansikte och brydde sig därför inte så mkt om kroppen. men att vissa dagar är det tvärtom. då känner hon sig tjock, speciellt om benen och magen (hon har känt sig tjock sedan hon var liten säger hon, fastän hon snarare är ovanligt smal än tjock) och gör rätt mkt situps för att magen ska bli smalare, men hon bantar inte. hon tycker att hennes hud är äcklig för att hon har finnar och det äter hon medicin mot. för några år sedan mådde hon dåligt för att hon var skelögd, men det opererade hon. hon vill ha tandställning för att tänderna ska bli raka, men får inte för att hon inte har tillräckligt sneda tänder. hon har andra tankar om sitt utseende också, saker hon inte gillar med det. men hon verkar inte vara äcklad av sitt utseende, iallfall sa hon inte det när jag frågade. hon sa att hon försöker tänka att det kunde varit värre att hon kunde varit fulare. men att hon vill ha ut så mkt som möjligt av livet och därför vill se så bra ut som möjligt. hon brukar sitta och titta på bílder av andra på bilddagboken och hitta utseenden där som hon vill ha. någons näsa, en annans hud och en tredjes ögon. hon går på högstadiet, och då brukar det ju sägas att man bryr sig mkt om sitt utseende. så det kan ju vara det...men jag tycker det verkar sjukt att det ska vara normalt att se så mkt fel hos sig själv.
nu iallfall tänker jag att det kanske är utseendefixering jag har och inte bdd. skillnaden mellan min syster och mej är väl mest att jag tycker jag ser äcklig och missbildad ut. och att jag undviker att vara med på kort, se mig i spegeln där det är folk i närheten och känner mej obekväm i sociala situationer. men annars ändrar hon sitt utseende mer än mig, såsom smink, hårfärgning och plattning. visserligen kanske jag lider mer om ngn tex säger att jag är ful och det kanske är mkt däri skillnaden ligger. jag funderar på detta med utseendefixering och bdd...hur tänker/känner egentligen bddfria människor?

[Hannah]

Jag har funderat på samma sak och kommit fram till att skillnaden är för liten för att klassas som friskt/sjukt, men det är vad jag tycker. I så fall är tanken i sig sjuk, eller framkallar lidande. Jag har vänner som har velat stanna hemma och gråta istället för att gå ut som vi planerat för att de inte varit nöjda med sitt utseende den dagen, och haft särskilda "problemområden" som de mått särskilt dåligt över. Så själva "bdd" tänkandet är nog rätt vanligt och kan vara värst vid några tillfällen och rätt litet för det mesta, eller gå väldigt väldigt långt, säkert beroende på andra omständigheter och hur man mår allmänt. I vissa fall känns det som ett så stort problem så hela resten av livet sätts åt sidan, men jag tror inte att själva tankarna är grundläggande annorlunda mellan någon som sätter livet åt sidan och någon som sätter en kväll åt sidan.

Iallafall, hittade en grej på internet igår om ett b-vitamin som man äter för sin acne, som verkar vara det bästa jag nånsin hört om, helt ofarligt och väldigt effektivt, sägs det, och jag tror dem. Du kan ju rekomendera det till din syster om hon inte redan känner till det. www.vitaminb5.se

[smalajag]

Jag har vänner som har velat stanna hemma och gråta istället för att gå ut som vi planerat för att de inte varit nöjda med sitt utseende den dagen, och haft särskilda "problemområden" som de mått särskilt dåligt över. Så själva "bdd" tänkandet är nog rätt vanligt och kan vara värst vid några tillfällen och rätt litet för det mesta, eller gå väldigt väldigt långt, säkert beroende på andra omständigheter och hur man mår allmänt. I vissa fall känns det som ett så stort problem så hela resten av livet sätts åt sidan, men jag tror inte att själva tankarna är grundläggande annorlunda mellan någon som sätter livet åt sidan och någon som sätter en kväll åt sidan.

är det så, att folk utan bdd kan må så dåligt över sitt utseende?de flesta jag känner påverkas inte så mkt av sitt utseende iallafall.och jag vet ingen som undviker att göra saker pga utseendet och gråter över det.vet du ifall de känner sig groteska och äckliga också?kanske är mina känslor vanliga, kanske innebär bdd mer ritualer och tvång än jag har.jag kan bara inte acceptera att det skulle vara naturligt att känna såhär.att många känner såhär.

[nikey]

Iallafall, hittade en grej på internet igår om ett b-vitamin som man äter för sin acne, som verkar vara det bästa jag nånsin hört om, helt ofarligt och väldigt effektivt, sägs det, och jag tror dem.

tack för tipset! ska beställa nu på en gång

edit: den rosa färgen funka inte särskilt bra

[kardborre]

vad står det?

[Nokia]

Hmm.. Har testat det där med vitamin b5 för acne, men det fungerade inte alls, bara en bluff att det skulle vara lika effektivt som roaccutan utan några biverkningar.


Men för vissa kanske det fungerar..

[nikey]

kardborre- jag kopierade bara det hanna skrev i slutet på sitt inlägg- iallafall, hittade en grej på...

nokia- trist att de inte funkade för dej . men jag ska ge de ett försök iallafall. jag kanske har turen på min sida? kan uppdatera hur de går sen..

[Nokia]

Nikey, ja det är alltid värt att testa, och vitamin b5 är ju inte farligt direkt så du har ingenting att förlora på det. Jag säger absolut inte att det inte kan fungerar för någon, bara att det är lite dumt att jämföra det med roaccutan.
Anledningen till att det inte fungerade för mig var att orsaken till min acne var en helt annan.

[laktoos]

Jag åt Vitamin B5 i nästan två år och la ut rätt rejält mycket pengar på dom tabletterna. Tog ett bra tag innan jag märkte nåt resultat och direkt när jag slutade med dom så vände det tillbaka nästan direkt. Rekommenderar icke. Prova i högst en månad och se om det visar några rejäla resultat, annars är det lätt att man blir "beroende" och slösar pengar.

Detta är endast baserat på min egna erfarenheter av B5.