jag har fått nog!

[sophie]

jag har fått nog av den här sjukdomen! att ständigt leva som om man inte ens var värdig att kallas för människa, att ständigt känna sig som quasimodo från ringaren i notre dam, varje dag, varje sekund, varje andetag. att förlora både vänner och pojkvän pga. sjukdomen, men viktigast av allt att aldrig vara med om det som kallas att leva. jag har fått nog av att stirra in i det här gamla rummets väggar, jag är ful, kanske monstruös, ett missfoster rent ut sagt, men ingen har rätt att ta ifrån mej min livsglädje. jag är trött på att vara ett offer och se hur lyckan slinker ur mina händer som sand i ett timglas. jag är en bra människa, varför ska jag då leva som en fånge i min egen kropp?

för ett tag sen tackade jag ja till en tjej här på forumet som ville skriva om bdd till vecko revyn. bara tanken att vara med på en bild i en av sveriges största tidningar, och berätta sin tragiska historia för tusentals oförstående läsare får mej att rygga tillbaks och skrika nej med varenda centimeter av min kropp. de kommer aldrig förstå. men värst av allt är de som kanske håller med om att jag ÄR ful. jag gör det här både för mej själv och för de vilsna själar där ute som varje dag somnar gråtandes med en spegel i handen. jag har själv varit dom, jag är fortfarande dom. jag vet hur det känns att hata sig själv så mycket att man inte ens förtjänar att bli älskad. ännu mindre förtjänar att leva. men som jag sa tidigare så vägrar jag längre att vara ett offer. min tanke är att om jag klarar av det här, så klarar jag tusan av vad som helst!

det jag vill säga med det här inlägget är att jag nu tar upp kampen mot bdd:n på allvar, boxningshandskarna är på och fajten har bara börjat. vem är med mej?

[smalajag]

lycka till!
med rätt inställning klarar man allt

[nikey]

rätta takter sophie ! jag e med dej.

jag har nyligen skaffat mej ett deltidsjobb å de e 1a gången på många år jag faktiskt har ett jobb. för inte alls länge sen var de en omöjlighet. jag ska försöka stå ut på jobbet även fast de är tunga nätter me knappt nån sömn å mykke ångest. jag ska även försöka utsätta mej för fler "risker" än vad jag redan gör. ska försöka ta mej ut på stan(bor 5 min promenad därifrån ) i solljuset å bland folket. de är å har alltid varit min svåraste utmaning! hmm ska även försöka få ögonkontakt me folk å inte titta ner i backen som jag alltid gör. kom ihåg att le oxå!! lol

när ska intervjun till vecko revyn göras?

[CyanideCupcake]

Jag var också i kontakt med veckorevyn men ställer bara upp om det går utan bild men kan tänka mig att de helst till fota för ett bättre reportage. Dessutom känner min familj inte till att jag har bdd eller vet vad det är, de tror bara att det beror på mitt dåliga självförtroende. De skulle lyssna om jag berättade och jag vet att jag kan prata med den men... Jag skäms, och sa är jag på mat sätt rädd att de ska ta det personligt på nåt sätt, eftersom jag ju har deras gener... Låter jag ologisk?