skitsnack

[Simon]

Vi tar allt vårt skit och all vår ångest i livet och spyr upp det på samma ställe, speglen. Jag trodde förut att jag inte reagerade på saker runt omkring mig,"om bara mitt utseende blir bättre...." tänkte jag, skitsnack.
Den ända skillnaden mellan oss och vanliga människor blir att vill sällan tar hand om våra verkliga problem och förstärker vår ångest i våran mörka ensamhet. Någonting som vi inte kan hantera kastar vi direkt på vår spegelbild istället för att interagera med våran miljö, vilket resultera i att vi kan praktiskt taget gå igenom hela våra liv utan att ta hand om ett enda jävla EGENTLIGT problem, och ofta är vi inte medvetna om det ens. För att börja gagga om sin hy när man egentligen bara kände sig utstött är fan nära på en präktig psykos.
Vi måste börja ta hand om våra VERKLIGA problem. Tänk efter, SE vad som egentligen var felet och utlösaren och lös DET problemet.
Många vänder sig till självdestruktivt beteende för att "åtgärda" sitt utseende och vad fan tror ni då händer eftersom vi (med BDD) uppfattar oss själva utifrån hur vi mår.........?

[SpegelSpegel]

Det här har jag också tänk mkt på Simon. Att det är så mkt lättare att projicera allt jävligt man borde ta tag i i livet på sitt utseende, för utseendet kan man inte hjälpa och det är också väldigt besvärligt och dyrt att förändra radikalt och helt omöjligt att få perfekt i allas ögon, särskilt våra elakt självkritiska. Alltså  tycker man att man med gott samvete kan skita i att kämpa över huvud taget, skita i att vara social och trevlig och duktig och punktlig och ambitiös och intresserad och omtänksam och driftig eftersom utseendet om det är så vidrigt och så viktigt kommer att sabba allt vi tar oss för i livet ändå, man kan ju inte frigöra sig från sitt utseende utan att ta död på sig själv. Vet inte ens om jag vill bli frisk ibland, vill hellre vältra mig i min självömkan och mitt självförakt och slippa kämpa för att ändra och uppnå saker. Det jag håller på med, en fåfäng kamp för att förbättra utseendet, kan ju inte kallas ett liv men det är ändå ett slags projekt.

[Malins mamma]

En del av BDD innebär att man ger sitt utseende skulden för allt (eller i varje fall mycket) otrevligt som händer (eller trevligt som inte händer).
 
Jag läste just i en tråd på BDDCentral om en tjej som hade lånat sin killes bil för att hälsa på sina föräldrar och sin lillasyster. Under tiden hon var inne hade någon av barnen gjort en repa på bilen (fast hennes mamma hade sagt till att de inte fick leka nära bilen).
Hennes slutsats av händelsen var:
"I know if I was pretty then they wouldn't have done that to the car."

Nästa inlägg i samma tråd:
En tjej var på väg i bil med sin mamma till en audition. Hon satt och övade på sången och när hon tittade till sidan såg hon en snobbig person som tittade rakt på henne och sen "crossed his eyes", (tittade i kors).
Hennes reaktion:
 "It could not have been my voice it had to be my looks he was freaked out about.  Im shure if a preatty/average looking girl was singing it with my same voice, he would not have thought a thing about it."

Senare i samma inlägg berättar hon om när hon var 13 år och hade satt upp ett stånd hemma för att sälja småsaker. Varje gång hon satte upp skylten om försäljningen så var det en liten tjej som rev ner den.
Hennes reaktion: I went into a panic about my looks thinking if I was not ugly she would not have done that.

Det var några exempel att fundera över.
Kan det finnas några andra orsaker till att saker händer än ens utseende? Kan saker hända i misstag? Kan man feltolka saker?

//Malins mamma

[vinterglas]

Malins mamma

Oj, det där var ett inlägg som verkligen "beskriver" mina tankegångar emellanåt.
På ett sätt vet man ibland att allt inte kan bero på hur man ser ut, men andra gånger så tror jag verkligen att mitt utseende är orsaken.

Det är en jobbig känsla då det i princip öker ångesten som man redan har över utseendet.
Man kan väl till viss del acceptera att man är ful, äcklig och värdelös, men att det sedan händer dåliga saker på grund av det, ja det är svårt att acceptera.

[Anonym]

Allt som går dåligt i mitt liv skyller jag på mitt utseende.

Jag trode det när jag gick i skolan att mina lärare tyckte mindre om mig bara för att jag var så ful. Mina finare kompisar fick även mycket lättare högre betyg. Visst de var bättre än mig i vissa ämnen, men just känslan av att lärarna tyckte bättre om om dem pågrund av att de var finare kändes det som.

[Malins mamma]

Det som gör "skylla på utseendet"-grejen så orimlig är att de som skyller på utseendet har BDD = ser sig själva som fula men det är de inte egentligen. Därför KAN INTE nånting bero på att de är fula, eftersom de inte är det.

Så jojoplaneten,

Man kan väl till viss del acceptera att man är ful, äcklig och värdelös, men att det sedan händer dåliga saker på grund av det, ja det är svårt att acceptera.

man ska inte acceptera det heller. Man ska leta efter någon annan orsak till varför dåliga saker händer. Nån orsak som är mera realistisk.

Dr C skrev en sak som också kan vara värd att fundera över:

"Personer med BDD har uppfattningen att deras utseende har en central betydelse i deras liv. Jag tror att detta orsakar problem och jag skulle föreslå att man försöker ändra på det.

Jag har själv inte BDD och jag tror inte det är speciellt viktigt hur jag ser ut.
Av någon anledning har jag ett rött märke i mitt ansikte lite till vänster om min näsa. Jag kan se den och känna den och den är troligen inte speciellt attraktiv.

Min reaktion (på märket) är att jag går upp på morgonen, äter frukost och sen åker jag iväg till jobbet. Mitt jobb innebär att jag sitter och pratar med folk hela dagarna. De ser troligen det röda märket jag har. Det är viktigt därför att ___________?

Om du vet svaret så berätta för mig. Jag kan inte förstå varför det skulle vara viktigt eller ha nån betydelse att jag har ett rött märke i ansiktet."

//Malins mamma

[Anonym]

Klassist exempel på hur man felprogramerat försöker bota ett inre kaos med yttre organisation. OM jag sminkar mig exakt som jag tror att vacker/snygg/söt är så.......... (blir jag självsäker, mår bra) OM jag städar pedantiskt så....... (accepterar andra mig) Man vågar helt enkelt inte ta itu med det inre kaoset som man lagt locket på. Konfrontera dig själv med hjälp av terapi. Hitta andra sätt att "bota" dig med. Det tar inte en dag att ändra något man hållit på med många år.

[vinterglas]

Malins mamma

Intressant sak som Dr C skrivit. verkligen tänkvärt.
Kände att jag kanske måste fixa till mina tankar lite, när jag läste det.