Hej Emeliematilda, välkommen till forumet!

Det du beskriver, om hur tankarna på ditt utseende begränsar och påverkar ditt liv, tyder tyvärr på att du lider av BDD. För att få en riktig diagnos och behandling så vore det bra om du tog kontakt med psykiatrin så att du får hjälp innan det blir ännu värre. Det är KBT-terapi som rekommenderas och ev SSRI-medicin.
Du beskriver även ett typiskt BDD-beteende/tänkande:
När man lider av BDD eftersträvar man att ha ett "bra utseende". Man tror att man måste se bra ut för att duga, för att bli omtyckt, uppskattad och älskad, för att bli lycklig. Ändå så reagerar man själv precis tvärtemot. Man undviker att umgås med de som man tycker är "vackra", man skyller på det ena eller andra och man tar till diverse lögner för att inte behöva träffa dom. Allt pga deras "vackra" utseende. Ganska paradoxalt kan jag tycka, för det motsäger ju den uppfattning man har om att ett "vackert utseende" är viktigt och nödvändigt för att kunna ha ett bra liv.
Hoppas du hittar nån psykolog som förstår sig på BDD men du kan själv börja med att ifrågasätta dina tankar om utseendets betydelse. Försök tex hitta bevis på att ditt och andras utseende inte spelar nån större roll för nånting alls.
Finns det någon i din omgivning som inte är modellsnygg men ändå har kompisar, partner, barn, jobb, fritidsaktiviteter, bostad osv?
Hur lyckliga är de egentligen, de "vackra" kändisarna och fotomodellerna? Läs om deras skilsmässor, missbruk, vårdnadstvister, ätstörningar, BDD, plastikoperationer mm. Allt är inte så perfekt som det ser ut på de (ofta) retuscherade bilderna och de visar egentligen ingenting om hur personerna har det i sina liv.
Lycka till!
