olika speglar? Eller bara ful?

[martil]

Hej!
Jag har en fråga. Jag tycker att man ser olika ut i olika speglar, det tycker ju de flesta, men jag menar riktigt olika, kan antingen ok ut, el jättehemsk. När jag ser de här jättehemska bilderna, mår jag så otroligt dåligt... Kan verkligen ljus och olika speglar göra att man ser annorlunda ut?  Vad ska man lita på. De flesta säger att jag är söt, men om de skulle se samma bild som jagser i dessa speglar skulle de nog inte tycka det längre. Jag vet inte hur länge till jag orkar med det här...
tacksam för svar

[Malins mamma]

Hej Martil!

Sorry, jag hade visst missat din fråga.
Det är nog många BDD-drabbade som känner igen sig i din beskrivning av spegelbilder. Eftersom du har BDD så kan du lita mer på vad andra säger än vad du själv ser i spegeln. Ens ansikte ändras ju inte av att man tittar i olika speglar med olika ljus, det är bara spegelbilden som ändras. Du behöver inte vara orolig för att någon annan kan se den spegelbilden som du själv ser. Det kan de inte. Hoppas du kan lita på det.
Välkommen hit martil!  

/Malins mamma

[Anonym]

Hej Malins Mamma

Om man någon enstaka gång råkar vara nöjd med den spegelbild man ser betyder det att  det inte är den riktiga bilden av en själv då, eftersom du skrev " Du behöver inte vara orolig för att någon annan kan se den spegelbilden som du själv ser. Det kan de inte. Hoppas du kan lita på det"

 MVH
            Ryan

[Malins mamma]

Ryan, det var en bra fråga. Jag har också funderat på vad en BDD-drabbad ser när han ser den "bra" spegelbilden. (I mitt svar syftade jag på den hemska spegelbilden som BDDare ser.)

Dr C skriver: Det vi ser när vi tittar i spegeln är en produkt av hur vår hjärna tolkar bilden, inte en objektiv bedömning.

Jag tror att alla som har läst hur nån BDD-drabbad beskriver sitt utseende och man sen har fått se hur han/hon ser ut eller har sett ett självporträtt + hur personen ser ut, kan hålla med om att den hemska självbild BDDaren har inte stämmer överens med verkligheten, det som andra ser.
 
Den "fula" bilden är alltså helt klart förvrängd, men är den "fina" bilden också det?
Jag vet faktiskt inte. Någon annan som vet...??

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

Nej, jag vet inte heller...det är just det som förvårar det hela..att man i vissa speglar ser helt ok ut och i andra helt gräslig. Vilken bild ska man tro på? Båda kanske är sanna? Man är helt ok i ett visst ljus med inte i ett annat? Har desstom märkt att man får andra färger i spegeln än i verkligheten. Detta har jag testat genom att tex hålla ett vitt föremål i spegeln och sett att det blivit "brunare" och lite mer otydligt i spegeln än i verkligheten. Så egentligen är man kanske ännu fulare i verkligheten...?
Hjälp

[Anonym]

I H&M's provhyttar blir jag illamående av att se mig själv. Där ser jag riktigt riktigt hemsk ut. Klarar inte av att visatas där inne särskilt länge. Vet inte om det är ljuset, speglarna, eller sanningen.

[Anonym]

usch ja! provhyttar är la det värsta som finns. ser alltid jätteful ut i speglarna därinne :/

[Anonym]

usch, jag hatar det där

man vet aldrig hur man ser ut eftersom man ser olika ut hela tiden. ibland kan de kännas som enorma skillnader mellan de olika spegelbilderna.

om jag tittar mig i en spegel på skolan och ser okej ut då känns det som att jag kan fortsätta med dagen och vara kvar på skolan. men om jag en kvart senare speglar mig på ett annat ställe och ingenting stämmer, hela ansiktet ser missbildat ut, då gråter jag och går hem istället.

det känns som att man inte har någon kontroll alls, för man vet aldrig hur man ser ut :S

[Anonym]

Malins mamma
hej  skriver för första gången här.
Jag tycker att min "fin" bild är förvrängd och många gånger tyckte jag : "om bara människor såg samma bild som jag ser i spegel skulle de bara veta hur fin jag kan vara". Konstigt nog
Vad jag hatar är videobilder från en fel vinkel (snabbköp t.ex), då får jag en känsla att "så ser jag ut i andras ögon" ...

/CherryBlossomGirl

[Anonym]

äntligen!
fler än jag som har problem med olika spegelbilder!
ser oftast att jag ser ful ut, och i HMs provrum har jag också problem,där ser jag ut  som ett monster...
tyvärr tycker jag i mina mörkaste stunder att jag är så ful att enda utvägen är att dö.
om jag någon gång skulle tycka att jag ser ok ut, så tror jag att det är min hjärna som spelar mig ett spratt..
jobbigt att aldrig veta hur man ser ut...
om den förvrängda bilden, den som jag upplever som riktig är sann eller inte.
 fast det är jag ju övertygad om att den är annars skulle jag inte ha bdd..eller så ÄR jag missbildad

[Anonym]

Hej på er alla!

Jag måste ha sjukdomen jag med. Första gången jag läste om det så, sköljde tårarna ner för mina kinder. Jag har känt mig träffad av massa olika diagnoser, bland annat när jag läst psykologi i skolan, men ingen så mycket som BDD, inte ens i närheten.

Jag har gått i terapi i flera omgångar där den senaste gången var väldigt intensiv med två gånger i veckan i två år. Det var en tung tid eftresom jag hängav mig så mycket. Jag kastades mellan olika känslor, mådde sämre och bättre och sen blölev jag väldigt förändrad. Jag tror att terapin var bra, men samtidigt som jag mår mindre dåligt idag, så mår jag mindre bra också.

Jag trodde att jag var narcisstisk förut, speciellt under treapipreioden, tror att terapin gjorde att både extremerna av mina självbilder blev mindre påtagliga.

Började äta Remeron -s nyligen, när jag ahde en jättesvacka, mådde jättedåligt över min nacke och mitt utseende, mest min nacke som värker jättemycket och då bestämde jag mig för medicin. Det var guld i början, nu har det gått några veckor och det känns som om jag är på väg tillbaka. Speglade mig precis jättemycket och såg den fula Mikael titta på mig i spegeln. Han har inte visat sig på ett  tag.

Jag känner igen allt med att undvika vissa ljus, jag visade mig bara med lugn med ljus från sidorna i flera års tid, lyckades alltid hamna med ljuset från sidorna, var alltid medveten om vart ljsuet kom ifrån. Det och sen det där med att spegla sig hela tiden, kastas mellan olika bilder av sig själv, se olika personer i olika speglar, undvika frisörsalonger, provhyttar, människor.

Nån snackade om att den fula bilden inte var sann, att det var ens subjektiva tolkning. Sure, men de tjag klassar som fult ser jag i mig själv. Förut så såg jag mig som en av dom snyggar ekillarna, fast jag tyckte att jag var jätteful. dom fula spelade ändå i sin egen liga, sen ändrades det där och jag började långsamt tycka att jag var fulast av dom alla, men sen så började jag må bättre och det kom samtidigt eller kanske pga avv jag började se att andra männsikro också kunde förvrängas av ljuset, bli fula pga hur ljuset skiner på dom. Nuförtiden tycker jag typ att alla är fula eller iaf inte snygga, eller så är dom (vissa väldigt få) OTROLIGT snygga.

Jagg vet inte, man är ju sjuk, fattar inte. Nån som känner igen sig?