Hej!
Jag förstår att det här är en jobbig situation för dig, jag har varit med om liknande. Jag tror inte din mamma skulle välja att ta med tre foton på dig som hon tyckte såg hemska ut, i hennes (och andras) ögon är de säkert jättefina.
Det här med foton är ett ganska lurigt fenomen. Även "normala" människor verkar fokusera ganska mycket på det som de anser är defekter. Om man ber någon välja ut det bästa fotot på sig själv ur en hög väljer dom nästan aldrig samma som en neutral person skulle välja. Det borde bero på att personen själv väljer kortet som inte visar "defekterna", medan den neutrala väljer det som ger bäst helhetsintryck.
Jag har också märkt att man kan ändra uppfattningen om bilder ganska mycket med tiden, tyvärr kan det gå åt båda håll, men oftast åt det bättre när man har fått lite distans till dem. Jag hittade för en tid sedan en gammal mapp med bilder från digitalkameran i datorn, jag kom ihåg de där bilderna, jag ansåg att de var för vidriga för att ens gömma undan på någon cd-skiva och kände mig stressad över att dom fanns öht. Jag skulle radera dom omedelbart men av någon anledning blev det inte av och när jag nu senare tittade på fotona förstod jag inte riktigt vad det var som var så himla farligt egentligen. Det kändes bra att jag inte hade raderat dem, för jag ville gärna ha dem som minne
Mvh
Malin Sundqvist
