Till stor del är det fortfarande subjektivt, och i grund och botten tror jag att det är ännu mer subjektivt, eller hade kunnat vara. Jag tror att ideal och sådant som anses vara "bestämt" fult/fint är till mycket stor del konstruktioner och hjärntvätt. Folk skulle nog inte ha samma "gemensamma" om ens någon "gemensam" smak i ett samhälle som såg helt annorlunda ut, t.ex fritt från indoktrinering av snedvridna värderingar, all jävla reklam, blaskor, film, barbiedockor, pornografi osv och med likvärdiga saker från historian. Och utseendets betydelse skulle nog inte heller ha samma status.
Jag är helt säker på att det mesta är jävla påhitt. Frågan är varför "man" tycker nåt är tilltalande eller inte. Bryt en inmatad associationskedja och du hamnar någon helt annanstans. Konkret exempel: Förr var det vackert att vara fet, för då var man antagligen rik, vilket i sig ansågs eftersträvansvärt. Idag har de flesta (i väst) råd att äta sig hur överviktig man så vill, och då anses det inte längre lika "attraktivt".
Det är samma med hyn också; förr skulle man vara blek för det visade att man inte behövde stå i solen och jobba, i dag ska man vara solbränd för det visar att man har råd att åka nånstans oc ligga still. Jag hävdar dock fortfarande att vi är automatiskt programmerade av naturen att dras till vissa drag och viss balans i ett ansikte, bl.a har det visat sig att spädbarn tittar längre på sådana ansijten.