Hej alla, tack för era fina svar, är så glad att ni finns och känner mig alltid lite bättre när jag tänker på alla goa människor på det här forumet. Trodde allt skulle rasa ihop totalt idag, har försökt plugga som en idiot inför en redovisning men insåg till slut att det inte funkar längre, orkar inte med pressen, sover inte och har kommit efter alldeles för mkt, så jag hoppar av universitetet nu. Orkade knappt ta mig ur sängen i morse för jag visste att jag blir tvungen att försöka förklara för föräldrar, vänner, släkt...trodde mamma skulle bli galen men hon har tagit det ganska bra, skrek lite i morse men nu verkar hon förstående. Hon tror dock att det hela beror på motivationsbrist, vilket väl inte är hela sanningen. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Söka jobb kanske.
Shawna, motion är faktiskt ett jättebra sätt att avreagera sig och ta fokus från ångesten. Önskar jag hade vågat börja med någon idrott, men jag skäms alldeles för mkt för att visa mig på gym eller liknande. Man kan ju inte sminka sig när man tränar heller, jag skulle känna mig utstirrad. Men jag hoppas att jag i framtiden kommer att må så bra att jag vågar gå och simma, som jag älskar och inte har gjort på många år. Men än är det långt dit. Har en motionscykel och en studsmatta jag brukar använda när jag mår dåligt. Har blivit mkt studsande de senaste dagarna kan jag säga
Sanna, du är så snäll. Skulle gärna vara kompis med dig irl
Stor kram tillbaks!
Det vore skönt att ha vänner med bdd som förstod varför man beter sig som man gör. Samtidigt är jag rädd för att lära känna nya människor, har inte vågat gå på någon av Bdd-träffarna hittills. Men jag vill våga någon gång. Det vore en befrielse att få prata obehindrat med folk som är av samma skrot och korn
Jojo, vi tre är nog alldeles för lika på många sätt. Ni känns som om ni hade kunnat vara två yngre systrar till mig ungefär. Men ni är inte lika mig till utseendet gud ske lov
Anonym, intressant påpekande. När man ser det utifrån såhär blir det väldigt tydligt att det inte handlar om fåfänga, ytliga "tonårsnojor" eller "tjejnojor" som en del vill få det till. Det är en väldigt bra grej att ta upp i framtida bdd-intervjuer i media om det blir några fler, betona likheten med OCD och berätta om exempel som det här.
Malins mamma,
precis som du skriver så tycker jag det brukar kännas bra att hitta andra, rent "handgripliga" grejer att göra istället för att pilla eller syna huden, hoppa studsmatta eller kör min-röj på datorn t ex, vanliga no brain-saker som man kan sysselsätta sig med utan att det kräver allt för mkt psykisk energi. Skriva gillar jag ju att göra, men jag har ganska höga krav på mig när det gäller det eftersom det är det enda jag tycker att jag är hyfsad på, så jag blir så deppig när det inte blir bra. Får jag en idé i huvudet skriver jag ner den direkt i o för sig.
Det är en ständig dragkamp mellan de logiska och friska tankarna och BDD-tankarna. Det som är bra är att jag oftast "vet" vilka tankar som är emot all logik och sjuka, men ibland när jag är riktigt deppig flyter de ihop, och då får jag hemsk ångest och vill bara dö, när jag känner att de svarta tankarna verkar helt rimliga eller när jag får dem bekräftade genom utseendefixerade media eller människor. De där skuldkänslorna jag hade över mina misslyckade studier har i alla fall släppt lite, gi och med att mamma åtminstone verkar acceptera att jag inte klarar det. Det känns som en sten mindre i bröstkorgen för tillfället i alla fall.
