Tack Mattias mfl

Hej!
Jag vill tacka Mattias för att han var modig och ställde upp i Metros artikel, så att jag fick veta att BDD finns. Utan den hade jag inte hittat hit till den här hemsidan (Tack Malin för att du gör ett så bra arbete med den.) Tack vare artikeln om BDD och de inlägg jag har läst här har jag fått en annan syn på mitt eget tillstånd. Jag kände igen mig så väl i vad Mattias sa - men det var en skillnad: Mattias ser ju normal ut, men det gör inte jag! I alla fall inte i mina egna ögon. I vilket fall som helst öppnade Mattias berättelse möjligheten för mig att tänka att det kanske är mest jag själv som uppfattar mitt utseende som konstigt. Jag drabbades av pigmentfläckar i ansiktet för ett par år sedan. Trots att de till största delen bleknat, är jag ändå inte säker på hur mycket de syns nu. Jag ser dem till och från och i olika belysningar. Jag har precis som flera av er andra beskriver känt mig otroligt osäker bland folk, tyckt att de pratat om och skrattat åt mig. För att kolla hur konstig jag ser ut för stunden har jag speglat mig hur mycket som helst och överallt. Jag har inte haft en tanke på att det här var något tvångsmässigt, men efter att ha läst på hemsidan förstår jag det. Beskrivningen av behandling med hjälp av antidepressiva medel skrämde mig dock och jag tänkte för mig själv att så här vill jag ju inte att det ska bli, så jag måste bryta det här tänkandet och beteendet innan det slukar mig fullständigt. Jag "bestämde mig" för att låtsas att jag ser normal ut eller i alla fall att ingen lägger märke till just det som jag hakar upp mig på. Det är dock inte lätt. Jag var ute för att verkligen bli uttittad när det var som värst - då när jag vet att det var en verklig avvikelse i utseendet, när inget smink kunde dölja fläckarna. Naturligtvis är jag rädd att det ska hända igen. Och naturligtvis är jag livrädd att pigmentfläckarna ska komma tillbaka med samma intensitet. Jag som älskade att vara utomhus vågar knappt vistas ute och verkar väl jättekonstig när jag alltid vill vända ansiktet från solen osv.

Sedan jag läste artikeln om Mattias har det känts bättre. Jag har tvingat mig att låta bli att spegla mig - så gott det nu har gått - och plockat bort speglar som frestar och plågar för mycket här hemma. Jag är väldigt intresserad av att få läsa artiklarna i Aftonbladet och Expressen också. När publicerades de? Tack ni modiga! Ni ger mig chansen att få tillbaka mitt liv, nu när jag kan ursäkta mig med att problemet kanske sitter mer i mitt inre, som ingen ser, än i mitt yttre. I alla fall ska jag försöka lura mig själv att tro det.