Tragik - onödigt lidande

[Anonym]

Gick in på www.psykatrikarolinksa.org och klickade mig via en länk fram till ett radioprogram om BDD som sändes i P1 den 16 september. programmet berörde mig myckaet. Det var också hoppfullt, eftersom tjejen som intervjuades verkligen hade blivit bättre. Tycker annars att situationen känns hopplös.
Själv har jag återigen ramlat ner i det mörkaste mörka. detta trots att jag medicinerar och går i kognitiv terapi. Andrej ?, överläkaren från Karolinska, deltog i programmet. Han pratade om det oerhörda lidande som BDD innebär. Han sa så rätt att sjukdomen blir hela livet och påtalade tragiken och det onödiga lidandet.
Känner igen mig i tankarna att jag är en belastning för min familj, har man och två barn. Funderar ofta över om de inte skulle vara lyckligare utan mina problem.
Jag vill dock leva. det enda jag vill är att acceptera mig själv och kunna njuta av livet som finns runt mig.
Lilla My

[Anonym]

Missade ett i i adressen;
www. psykiatrikarolinska.org
Lilla My

[Malins mamma]

Hej Lilla My, och andra!

Onödigt lidande, det kan man verkligen säga om sjukdomen BDD. Det är nog så alla närstående reagerar, varför ska han/hon som ser så bra ut/normal ut behöva må så dåligt över sitt utseende? Varför ska ni BDD-drabbade behöva lida så mycket av nåt som andra inte ens kan se, varför dömer ni er själva så hårt?

Du Lilla My, liksom andra drabbade, vill acceptera dej själv och njuta av livet men kan inte göra det ändå.
Det tragiska är att det är du själv ... egentligen BDD-tankarna ... som begränsar ditt liv.
Det skulle nog (?) vara lättare att säga emot om det var nån annan som bestämde tex att nu måste du sminka dej eller kamma dej i tre timmar, du får inte gå på festen ikväll, du måste vara inomhus hela sommaren, du får inte vara med på föräldramöten, du får inte utbilda dej osv....  Då skulle man ju självklart protestera men som BDD-drabbad är man tyvärr sin egen värsta fiende och att kämpa mot sig själv ... mot BDD-tankarna ... är inte så lätt.

Lilla My, jag är glad att du skriver att du vill leva, din man och dina barn uppskattar dej säkert som du är.

Du skrev kognitiv terapi, innebär det att det inte ingår några beteende-övningar i behandlingen? Jag har hört att det är just beteende-delen som skulle vara mest effektiv mot BDD.

/ Malins mamma

[Lilla My]

Tack Malins mamma!
Har själv en förtvivlad mamma och mormor som vill men inte vet hur hon skall kunna hjälpa mig. Hur stöttar man en person med BDD på bästa sätt egentligen? Det känns som om jag måste besegra min BDD själv.
Jodå, det är kognitiv beteendeterapi som jag får. Har haft turen att bli remitterad till en duktig psykolog inom öppenvården. Tanken är att jag skall skatta min ångest och stegvis genomföra svårare och svårare övningar. Tyvärr är det för mig som med Malin, då depressionen tar över klarar jag inte att stå emot mitt BDDbeteende. Mitt största problem är ju att jag är en "skinpicker". Jag orsakar verkligen stora sår, groteskt äckliga och skamfyllda i min BDDvärld, som är omöjliga att sminka över.
Tror att jag skulle behöva vård, i princip övervakas som en anorektiker, samt bli tvingad till responsprevention.