Hej Fridas mamma!
Välkommen hit till forumet!
Jag håller med om vad Rebecca och hennes mamma skrev. (Bra förklarat, Rebecca!)
Det kan nog stämma som testet visade att Frida lider av depression. Men den är säkerligen orsakad av BDDn. Det är väldigt vanligt att BDD-drabbade får depression OCKSÅ.
Din fråga om hur du ska få henne att förstå att hon har en sjukdom och inte en utseende-defekt kan verka enkel men det är nog ett av de största problemen vid BDD.
För föräldrar och omgivningen känns det som att om man får den drabbade att inse att det är en sjukdom hon har och man talar om att det inte är något fel på utseendet så borde hon förstå att hon kan gå till skolan utan att behöva bekymra sig för hur hon ser ut.
För den drabbade är det inte så enkelt. Det hon ser i spegeln är så verkligt och BDD-tankarna är så starka så det blir omöjligt att kunna tro på vad andra säger. Även sen man har fått sjukdomsinsikt och VET att man ser fel och VET att BDD-tankarna har fel så är det mycket svårt att bortse från de starka känslorna man har om att man är ful.
Att få sjukdomsinsikt betyder alltså inte att man blir frisk men om man har sjukdomsinsikt så inser man att man behöver psykologisk hjälp och att skönhetsoperationer eller andra åtgärder för att ändra utseendet inte är någon lösning.
Det bästa sättet att få sjukdomsinsikt är att komma underfund med det själv genom att läsa om andra BDD-drabbades tankar och beteenden, som Rebecca skrev.
Om du inte redan har läst det så läs gärna under rubriken *Att identifiera BDD-tankar* (på sidan 2 nu). Där har jag skrivit lite om hur BDDn fungerar för den drabbade.
Jag har tyvärr inga tips heller att ge för hur du ska få Frida att gå till skolan. Så länge hon har BDD är det nog svårt. Det viktigaste nu är att hon får hjälp att bli av med BDDn och depressionen.
Du tänker kanske på att hon har skolplikt och måste gå i skolan. Eftersom BDD är en mycket handikappande sjukdom så tycker jag att det borde betraktas som andra sjukdomar, skolan borde ju ha nån plan för hur man ska göra.
När Malin gick i högstadiet visste vi inte att det var en sjukdom och hennes BDD var inte så svår då än. Hon lyckades komma iväg till skolan ganska ofta men annars fick vi hanka oss fram med att skylla på andra saker, huvudvärk ont i magen och sånt, eller så blev frånvaron registrerad som skolk. Bara den biten var ju också jobbig förutom själva BDDn. Så ska ni inte behöva ha det nu när ni vet att Frida har en sjukdom.
Ang. BUP och även andra läkare och psykologer så blir man ju förtvivlad när man märker hur liten (ingen) kunskap de har om BDD.

Hoppas ni kan få den hjälp ni behöver!
Hälsningar Malins mamma