Jag är 35 år och har aldrig upplevt hur det är att leva med en "normal" hy. Jag har haft problem med acne/bölder sen tonåren.
Är det inte aktiv acne så är det knölar som ligger och vilar och väntar på att blossa upp. Och för att inte snacka om alla ärr.
Jag har kommit att hata mitt ansikte och försöker undvika speglar.
Jag får panik när någon tar fram en kamera.
Sminkar mig minst 1 timme innan jag går utanför dörren.
Går inte ens ut med soporna osminkad.
Bor ensam... skulle aldrig kunna tänka mig dela mitt liv med någon som jag ser ut. Och vem vill ha en tjej med "böldpest".
Mitt ansikte är inte täckt av finnar. Men när jag får någon så blir det oftast stora bölder. Just nu sitter jag med en böld stor som en 50 öring på hakan.
Förutom att det är fult så gör det ont.
Jag skulle bort idag men var tvungen att ringa och ställa in.
Jag kan inte visa mig så här. Jag ser ut som ett missfoster.
Och det går inte att sminka över. Sminket bara kakar sig och rinner av.
Jag orkar inte leva med det här längre.
Är det någon här inne som har ätit antibiotika mot acne?
Om hur länge åt ni? Blev det bra efter det eller har ni behövt upprepa kuren?
Jag har tidigare tackat nej till antibiotika eftersom jag lider av hemskt svåra svampinfektioner (som också påverkar min livskvalite).
Jag äter redan Diflucan mot detta.
Allt känns så hopplöst... eftersom jag inte tål antibiotika så måste jag alltså leva med dessa bölder i ansiktet?
Jag har varit till hudläkare och flertalet doktorer.
Alla vill sätta mig på antingen antibiotika eller Roaccutan.
Roaccutan är jag också rädd för efter alla skriverier man läst om det.
Har provat p-pillret Yasmin men blev deprimerad och självmordsbenägen.
Så man är ju rädd för vad det här Roaccutan kommer att göra med mig.
Jag har provat dom flesta salver/krämer som finns mot acne (recept belagda).
INGET HJÄLPER!
Jag vill inte leva om jag ska se ut så här resten av mitt liv.
Hejsan!
Jag kan säga att jag förstår dig väldigt mycket i det du skriver... jag har själv dragits med de problemen du beskriver,fasst jag antar att mina hudproblem inte har varit lika allvarliga som dina låter att vara.. Jag har ätit antibiotika förut mot min acne,det gjorde det lite bättre,men långt ifrån bra,men väldigt många,även med svår acne blir ofta väldigt bra av det.. effekten brukar tyvärr bara vara så länge man äter det...
Jag äter just nu roaccutan mot min acne,och det har hjälpt jättemycket,och ändå har jag inte ätit det så länge ännu..
Jag har faktist inte fått så värst många biverkningar av det (bara typ torr hud,muntorrhet och lätt illamående) men det är sant som godessceline säger att det finns misstankar om att det kan framkalla nedstämdhet och att vissa personer har tagit livet av sig efter att börjat med det (om det beror på roaccutan eller inte råder det delade meningar om)... men när du skriver "jag vill inte leva om jag ska se ut så här resten av mitt liv" så skulle jag,ifall jag vore du skulle jag faktist överväga roaccutan,inget annat verkar ju hjälpa,och eftersom du inte kan äta antbiotika och mår så dåligt av p-piller så är ju det typ enda altenativet för att bli av med din acne,och ärligt så blir din hy bara värre ju längre tid det går,ifråga om ärr och sådant.Nu kommer nog godessceline vilja strypa mig för mina "omoraliska,okorrekta åsikter" men acne ÄR en sjukdom,som förstör tjejens liv i fråga! Hade hon haft cancer hade jag inte avrekomenderat cellgifter trots alla hemska biverkningar
