jag behöver HJÄLP!

Varning för långt meddelande..

Vart ska jag börja?
Jo, det började en gång för längesen, kanske ett år sedan, så såg jag på outsiders tror jag det var och där tog dom upp BDD. Första gången jag hörde om sjukdomen. Det var inte jättemycket men en del som jag verkligen kände igen mig i. Jag blev medlem här och började skriva lite, kände igen mig mer och mer... Men så en dag kände jag att det kanske bara är vad ska man säga, "vanlig tonårs-utseendefixering". Så jag blev inaktiv rätt länge.. Jag glömde det här med BDD. Har inte tänkt på det förän nu, när allt bara har gått utför. Vet inte exakt när det startade riktigt. Men jag har en såkallad "deffekt", ett ögonlock som sitter lite lägre än det andra så det ser ut som att ett öga är lite mindre än det andra. (USCH vad jobbigt det är att bara skriva om det). Och jag bygger mitt liv kring det här. Jag har alltid velat umgås mycket med vänner och gjort det. Jag har gjort det jag velat helt enkelt. Nu kan jag knappt gå på gymmet, jag umågs nästan aldrig med mina vänner längre, jag har jätteproblem med att gå till skolan. Jag klipper alltid mitt hår likadant, lugg alltså, för att hoppas på att det döljer litegrann. Jag försöker sminka mig på rätt sätt att det ska synas så lite som möjligt. Solglasögonen är min BÄSTA vän. (varför kan det inte vara soligt jämt?) Ja, ni förstår, jag skulle kunna skriva oändligt om sånt där. Men i alla fall.. Jag blev mer dyster & isolerad. Detta märkte ju min mamma & undrade vad det var som var fel. Då sa jag att jag ville operera mitt ögonlock och då sa hon typ "det har väl aldrig vart ett problem? Det kostar minst 10 000" osv osv.. Då blev allt värre, när jag blev helt ensam kändes det som. Inte en chans att jag skulle berätta för någon annan. Gud vilken skam det skulle vara. Men allt blev bara värre. Så en dag brast allt å jag berättade för mamma, hur jag verkligen kände å att det visst är ett problem. Ett stort problem. Och då pratade vi lite, och hon beställde tid för mig hos en psykoterapeut (KPT). Jag har varit där en gång, prata lite om vad problemet är, måste säga dock att jag kanske ljög litegrann, jag skämdes så så att jag sa att jag hade höga krav på mig själv, inte bara utseendet utan även annat också. Det är väl inte riktigt sant. Det är bara utseendet. Och nu efter några dagar så har jag kommit på, det kanske är BDD jag har ? så jag gick in igen och letade runt å läste en massor. Nu är det otroligt mycket mer av symptomen som stämmer in på mig än vad dom gjorde förut. Jag vet inte vad jag ska göra nu. Har hört att KBT ska vara bra (det jag går i är ju KPT), ska jag berätta för min psykolog att jag tror att jag har BDD? Vad är era råd? söka upp någon annan som jag vet säkert känner till BDD?

Skulle vara guld värt om någon gav mig råd...
Tack på förhand.
Beatrice