Jag jämför mig själv...

[Anonym]

Jag har ett enormt stort bekymmer, nämligen att jag hela tiden jämför mitt utseende med hur jag såg ut förr.
Nu är jag 20 år, men jag kan ibland tycka att jag är mycket sötare som 12-13-åring; detta beror förmodligen på att jag var både gladare och mindre bekymrad på den tiden, egentligen ser väl mina anletdrag ungefär likadan ut.
De här tankarna gör att jag mår dåligt, och när jag är helt övertygad om att jag såg bättre ut förr får jag ofta en känsla av att allt är meningslöst: det känns liksom som att oavsett hur fin person jag blir, så har jag fortfarande en viss underlägsenhet i utseendet.

[Synthesized]

Jag känner igen mig litegrann... Jag har alltid varit ful, men min hud såg tusen gånger bättre ut förut och den ska jag ständigt jämföra min nuvarande hud med. Jag ser på gamla bilder och ser mig i spegeln och jag kan inte förstå vad det är jag har gjort mot mig själv, kan inte förstå att det är jag som har förstört mitt ansikte.

Det här var väl inte mycket till hjälp, men jag vet faktiskt inte vad jag ska ge för råd. Ville bara tala om att du inte är ensam om den tankegången..

[Malins mamma]

Hej Anonym!

Och när du är 30 år kommer du att tycka att du var mycket sötare som 20-åring, osv .....
 
Tänk om du kunde vända på jämförelsen istället.
"Just nu ser jag säkerligen bättre ut än när jag är 60-70-80 år. Jag vill ta vara på min ungdom så länge jag är ung och inte gräma mig över hur jag såg ut som barn, eftersom den tiden ALDRIG kommer tillbaka."
Den ålder du har NU kommer inte heller tillbaka, varför ska du slösa bort den här tiden genom att känna dig underlägsen till utseendet. Du borde istället känna mig ÖVERLÄGSEN just nu med tanke på hur ditt utseende kommer att förändras i framtiden, så som det gör för alla människor.  

Dr C skrev:
"Att insistera på att något i livet skulle vara annorlunda än det är leder ofta till att man känner sig olycklig."

Fast egentligen är inte lösningen på ditt problem att fundera över hur du ser ut då, nu eller sen.
Lösningen är att du borde komma till insikt om att det spelar ingen roll hur du har sett ut eller hur du ser ut nu.

Det är BDD:n som gör att du lägger så stor vikt vid utseendet. Att allt känns meningslöst beror inte på hur du såg ut i 13-årsåldern jämfört med nu, det beror på BDD:n.

Det finns en annan medlem här som har ungefär likadana tankar  som du har. Det är signaturen "Peter_19", om du kollar bakåt till de föregående sidorna på forumet eller söker på hans namn kan du läsa vad som har diskuterats om saken.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Malins Mamma:

Jag förstår ditt tankesätt, men att tänka så där... det duger liksom inte för mig.
Jag mår dåligt varje gång som jag får för mig att jag såg bättre ut förr, en sorts känsla av att liksom vara detronerad.
Jag brukar ofta höra att jag ser bättre ut nu, men jag törs aldrig lita på det.
Ibland kan jag hålla med om det, och då är alltihop toppen; men när som helst återkommer de där hjärnspöena igen, och då blir jag deprimerad igen.