Frågor!

[pelle]

När man läser inläggen härinne, lägger man oundvikligen märke till
att de flesta inläggen skrivs av tjejer. Det flesta medlemmarna som skriver och som är registrerade är också tjejer. Det finns en del flitiga och snälla mammor som engagerar sig, men ingen pappa som är delaktig och kommer med synpunkter här på forumet. Vad jag förstod tidigare, så var det nästan lika vanligt med bdd hos killar nuförtiden. Jag tvivlar på att fördelningen kommer jämna ut sig, snarare tvärtom.

Varför är det inga pappor engagerade härinne? Varför är andelen tjejer så pass mycket större härinne när bdd är lika vanligt bland killar?

Skäms flertalet killar över sina problem? Är dom latare på att uttrycka det eller mindre känsliga, eller vill dom inte visa att dom  mår dåligt(machostuket)? Är tjejer mer mån om andra? Jag har fått uppfattningen om att tjejer ofta snackar skit bakom ryggen om andra tjejer och att många är avundsjuka och missundsamma, men vet inte om det stämmer så bra. Här inne verkar  alla så snälla och rara mot varandra i alla fall.

När det gäller utseenderelaterande frågor och bekymmer, så kanske tjejerna hellre berättar om sina problem för sin mamma än för pappa. Det kanske är pinsammare att börja älta dessa problem för sin pappa om man är tjej. Men jag snackar hellre om mina problem med morsan än med farsan. Generellt sätt kanske  papporna också är sämre på att lyssna och stötta? I varje fall när det gäller lite mer känsliga områden?

Åsikter och synpunkter?

/ Pelle

[Rebeccas mamma]

Pelle, intressant fråga. Min upplevelse är att  många killar/män har svårare att visa och prata om svårigheter. Många håller masken tills det brister med dunder o brak. Kanske är det lätt att man bär med sig detta generation efter generation. Min egen pappa (Rebeccas morfar) faller dock inte in i detta mönstret, han är ett otroligt stöd, lika engagerad som Rebeccas mormor. Rebeccas pappa är lite dubbel, ett stöd men samtidigt tycker han inte att man ska "älta" problem för mycket.
Du själv verkar ju vara en öppen och fin kille, du har skrivit att du i kontakten med andra människor kan bli osäker på dig själv, ditt utseende och avvisande, tänk om du på något sätt kunde träna bort det så att dom fick se vilken fin kille du är.

[pelle]

Vet inte om jag är speciellt öppen. Kanske lite grann här på forumet. Bland folk som jag möter är jag långt ifrån öppen och ofta ganska otrevlig och inbunden. Allt beror på utseendet. Vågar nästan aldrig ha ögonkontakt av rädsla att jag ska se något i deras uttryck som får mig att börja tänka i negativa banor. Därför tittar jag aldrig folk i ögonen längre. Nu snart, så kommer det folk hit med en ny möbel som jag köpt och begärt hemleverans på. En sån enkel grej, som att ta emot en möbel och sätta dit en signatur på fakturan, tycker jag är heljobbigt.

/ Pelle

[Malins mamma]

Pelle, hoppas du överlevde hemleveransen.  

Jag håller också med Rebeccas mamma och Sofie, tänk vad bra det vore om du kunde vara dig själv och inte behövde vara orolig för vad folk ska tycka om ditt utseende.
Varför inte ta en chansning hos psykologen?  
Näedå, va inte rädd, jag ska inte börja tjata, bara påminna dej om att möjligheten finns.  

/Malins mamma

[Malins mamma]

Just det, jag skulle svara på dina frågor också.

Att det inte har kommit så många nya killar hit till forumet senaste tiden tror jag beror på att de senaste artiklarna om BDD har varit i typiska tjejtidningar, Amelia, Cosmopolitan, Damernas Värld och Veckorevyn och reportagen har handlat om Helen och Malin, tjejer alltså.

Det är på tiden att det börjar skrivas om BDD i typiska herrtidningar också, med killar som blir fotade och intervjuade. Pelle, Mattias, Mattias77, Danne mfl ....?
Det är så många killar som lider av BDD utan att veta om det och inte förstår vad som är fel. Informationen skulle garanterat vara värdefull för många olyckliga.

Ang pappor:
Malins pappa/min man är nog inte så insatt i hur det är att ha BDD. Han vet förstås en del men inte så mycket. Han försöker komma med egna lösningar för Malin som att hon inte ska ha persiennerna nerdragna och att vara mycket ute i solen och i friska luften. Bra råd visserligen men inget som botar BDD. Jag tror det känns jobbigt för honom att inte veta vad man ska göra.

Malins mamma

[pelle]

Går det att läsa någon av artiklarna på nätet eller måste man köpa blaskan?
Finns det ö.h.t några kända typiska herrtidningar som handlar om utseende och mode m.m? Det bör väl i varje fall vara i en sådan tidning som artikeln gör mest nytta.

Vi får skicka fram Mattias igen. Det är bara han som har tillräckligt med mod. Det skulle vara kul att höra av Marty igen också! Han kanske vågar ställa upp på nåt reportage.

Så Malin pratar hellre med dig än med sin pappa om sina problem?

/ Pelle

[ThereseI]

Pelle: Slitz och Café är väl typiska herrtidningar som behandlar både mode och utseende (fast främst tjejers utseende som vanligt ) Jag tror ändå det är bra tidningar om man vill nå ut till många killar.

Mvh Therese

[psycho-doll]

Pelle: såg det här inlägget lite sent, men citat 'vi får skicka fram Mattias igen'..haha

/mattias

[psycho-doll]

jag träffade min läkare 1:a gången år 2001 när jag var inlagd på sjukhus och har sedan haft 2 andra läkare under tiden, men sedan fått tillbaka honom igen förra året. och under den tid vi har känt varandra så har han inte diagnosticerat en enda person med bdd, förutom mig då totalt under sin tid som läkare (han utbildades under 60-talet), så har han (vad han själv sagt) diagnosticerat lika många personer med bdd som det ryms fingrar på en hand. vet dock ej fördelningen tjejer/killar. ändå säger dom att bdd drabbar 1-2 % av befolkningen och lika mellan tjejer/killar. men som han sade själv, kanske finns det flera av hans patienter som ännu inte vågat prata om sina utseendeproblem, därav kanske en del är killar. så det finns antagligen ett stort mörkertal, både avseende antalet upptäckta fall av bdd och fördelningen mellan tjejer och killar.

jag tror inte killar är mer okänsliga, däremot kan nog killar ha lite svårare att prata med varandra om känslor. jag t.ex pratar inte så mkt om känslor med mina killkompisar, däremot kan jag prata med mina tjejkompisar om mina känslor. om bdd pratar jag dock bara med någon om jag känner denna mkt väl, helst ska personen ifråga ha liknande erfarenhet, vilket drastiskt minskar antalet personer jag kan prata med detta om. men jag har en jag verkligen kan prata med om detta, och det känns skönt!

med min pappa pratar jag inte så mkt om bddn, inte heller så mkt om ocdn. jag tror han har lite svårt att prata om dessa saker och jag vågar heller inte säga allt. han har ju också sitt eget liv att ta hand om tänker jag. kan inte belasta honom med alla mina problem. men han har verkligen ställt upp mkt för mig. hjälpt mig med pengar, besökt mig på sjukhuset och lyssnat när jag velat prata. min mamma är död sedan flera år, så jag får antingen prata med min brorsa eller min pappa, eller någon av mina kompisar. men mkt håller jag för mig själv. bara min läkare vet dom svåraste sakerna och inte ens han vet allt.

/mattias