Plastikkirurgi

[bahar]

men kan man aldrig bli nöjd om man opereras?

jag vil opererera hela ansikten nästan

är gemt på spegel springer 6-7 gånger mot spegel
kan inte dusha lung och ro måste dra mig till  spegel

har ingen själv känsla att jag ser bra ut även släkt
eller familj säger jag söt kan inte inse det

5 timmar för maycap och dush sånt och jag blir aldrig nöjd.

[Anonym]

operera dig sara, för det ska jag göra,

[Malin]

Jag tycker inte det är lämpligt att uppmana andra till plastikoperation på den här sidan. Jag låter det här inlägget vara men kommer radera liknande inlägg om det upprepas.

Mvh
Malin Sundqvist

[Anonym]

jag vill så gärna så gärna så gärna operera mig. det känns som att jag måste det, för att leva ett lyckligt liv. jag fattar inte hur jag kunnat leva i en lögn innan, och undgå att jag ser såhär hemsk ut! jag lovaratt allt skulle bli bättre.

[Malins mamma]

Hej anonym!
Jag förstår så väl din önskan om att operera dej. Det är väldigt vanligt när man har drabbats av BDD. Man tror att allt ska bli bra om "defekten" man ser blir åtgärdad. Tyvärr är det inte så enkelt. Om du skulle operera det som stör dej nu så så är risken VÄLDIGT STOR att du endera blir missnöjd med operationen (du tycker att "defekten" blir värre än den var innan) eller att du sen hittar nåt annat "fel" som måste opereras.

Problemet är att BDD är en psykisk sjukdom, inte en kroppslig. Så länge du har BDD så kommer du ALDRIG att vara nöjd med ditt utseende hur många gånger du än opererar dej. De behandlingsformer som har visat sig hjälpa mot BDD är ev medicin och kognitiv beteendeterapi. Alltså att man ska ändra sina tankar och sitt beteende.

Du skriver, "jag fattar inte hur jag har kunnat leva i en lögn innan och undgå att jag ser såhär hemsk ut".
DET VAR INGEN LÖGN INNAN, förut hade du inte drabbats av BDD, du såg dej själv som du verkligen var.
DET SOM DU SER NU ÄR EN LÖGN! (Jag blir så förtvivlad när jag ser hur BDDn manipulerar era tankar och det ni ser.) Jag önskar att du kunde tro på det jag säger.

Försök få hjälp för BDDn först, sen när du ser ditt riktiga utseende kan du ta ställning till om du vill opereras eller inte.

/ Malins mamma

[Anonym]

men liksom, det är ju så många saker jag fått "svar" på, nu när jag vet hur det ligger till.

när jag var liten kunde jag inte förstå varför ingen ville vara med mig. jag var ju precis som alla andra. trodde jag... och ingen kille har någonsin blivit kär i mig. och jag kunde för mitt liv inte förstå varför.

det är ju pinsamt när man tänker efter.

det måste ju vara så! eller jag vet att det är så. jag har helt enkelt undvikit att semig själv i profil och hur jag ser ut på kort. tack gode gud för digitalkameran som har hjälp mig att inse hur jag verkligen ser ut.

[pelle]

Hej!

Det behöver ju verkligen inte vara utseendet det beror på, att du inte har haft kille eller att nån blivit kär i dig. Det kan ju räcka väldigt långt att ha en tilldragande personlighet för att människor ska bli intresserade av en. Och där ligger problemet hos mig till stor del. I och med att jag känner mig ful kan jag inte agera som jag skulle vilja och som jag är. Jag blir allting som är frånstötande. Inbunden, sur, nervös, arrogant(och det är bara för att jag är osäker) och tråkig.

/ Hls Pelle

[Malins mamma]

Hej!
Du har alltså kommit fram till att det är din fula profil (och hur du ser ut på kort) som är orsaken till att ingen ville vara med dej när du var liten och att ingen kille har blivit kär i dej.
Då borde du undersöka om uppfattningen är rätt eller fel. Man kan inte bara tro en sak utan att ha några verkliga bevis.

När du var liten:
Fråga dej själv; Hur sannolikt är det att de som inte ville vara med dej BARA såg dej i profil och aldrig framifrån? Om du ser OK ut framifrån i verkligheten så borde de ha sett det nångång också.

Hur sannolikt är det att de inte ville vara med dej för att du inte ser bra ut i profil? Brukade du kolla in profilen på de andra barnen för att avgöra om du ville vara med dom? Troligen inte.

Hur vanligt är det att barn väljer kompisar efter utseendet? Extremt ovanligt, skulle jag säga. Jag var dagmamma i många år och jag märkte aldrig att utseendet var avgörande för vem barnen lekte med. Vissa barn kom bra överens, andra kom inte överens. Vissa var vänner ibland och ovänner ibland.

Killar:
Här vill jag hänvisa till Pelles alldeles utmärkta förklaring. Om man känner sig ful så kan det leda till att man blir frånstötande (fast man inte är det egentligen), man blir inbunden, sur, nervös, arrogant och tråkig. Det kan även vara så att man är  tillbakadragen, blyg eller tystlåten. Många killar är kanske osäkra och blyga själva och söker sig hellre till tjejer som är självsäkra och oblyga, speciellt när man är i tonårsåldern.  

Det verkar alltså som att denhär uppfattningen är fel. Hur har du då kommit fram till att din profil bär skulden till att ingen ville vara med dej?
Du har troligen gjort ett misstag som Dr Claiborn kallar för ?att dra slutsatser utan bevis?. Man drar slutsatser om sig själv och andra fast man inte har det minsta bevis för att det är rätt.
För att dra slutsatser utan bevis så ingår det en del andra saker som gör att man kommer fram till ett felaktigt resultat.

Man bortser ifrån det positiva (om du tänker efter så hade du säkert nån som ville vara med dej nångång)
Man förstorar eller överdriver vissa saker ( du skriver att INGEN ville vara med dej, är det riktigt säkert att det var så?)
Man räknar bara med sånt som understöder den teori man har och ignorerar det som inte passar in i teorin. Det kallas för mental filtrering.

Tänk såhär: Jag gillar inte mitt utseende i profil men jag har inget bevis för att den skulle ha varit orsaken till att jag inte hade så många kompisar när jag var liten eller att jag inte har haft nån kille än. Om jag tänker realistiskt och ärligt så har jag faktiskt inget bevis för att min profil varit orsaken till nånting alls i mitt liv.

Om jag kunde låta bli att tänka så mycket på min profil så kunde jag vara mer avslappnad, glad och trevlig när jag är med andra och det kan leda till att jag får flera vänner och att killar blir intresserade av mig.

Du skrev att du har fått ?svar? på så mycket nu när du har sett hur du ser ut i profil, men det är BDDn:s svar du har fått och det är alltså FEL SVAR. Om du inte kan tro på det jag har skrivit så tänk efter riktigt noga själv, utan att dra några förhastade slutsatser och utan att gissa. Finns det något bevis för att ditt utseende i profil har påverkat nånting annat än att du själv lider, att du känner dig osäker och att du mår dåligt?

(Ps. När jag diskuterade dethär med Linda sa hon att hon hade läst nånstans om en undersökning, att de allra flesta människor.. typ 90%  inte gillade sin profil, så det är inte så ovanligt, men de allra flesta bryr sig inte om hur de ser ut i profil).

Hälsningar Malins mamma

[crestfallen]

Jag gjorde en plastikoperation för några år sedan och efter det har livet varit ett helvete! Min operation blev (enligt mig) misslyckad och jag har sedan gjort en till för att rätta till den första. Ser idag bra ut (tror givetvis inte på det själv) enligt alla men de spåren den första operationen satte har gjort mig till en sjuk människa, de här symptomen fick jag efter min "nu ska jag se ännu bättre ut operation":

ångest
tvångstankar
tvångssyndrom
depression
självmordstankar

[Anonym]

Hej.
Jag läste om födelsemärken i tråden här och jag ville bara dela med mig av mina erfarenheter.
Jag hade rätt många f.märken på ryggen som har stört mig fruktansvärt gnom åren.Det var det enda jag gick och tänkte på och nojjade mg över ett tag.Så jag beslutade mig för att ta bort några av dom.
Jag trodde jag skulle ta bort dom med laser men när jag väl låg där på britsen så visade det sig att så var inte fallet.. jag var tvungen att skära bort dom pga av att kolla om det fanns någon cancer risk. jag tog bort 8 stycken och snyggare blev det inte!!!
Det var flera år sen och i dag har jag 8 fula stora ärr på ryggen och alla som ser min rygg frågar om dom och vad jag varit med om.Någon frågade tom om jag blivigt skjuten:/.. Men på något sätt mådde jag sämre med just prickarna, eftersom prickarna i ansiktet är en del av min bdd.Så bara att det var många prickar på ryggen gjorde mig ångestfylld.
Nu är det iaf stora fula ärr..
Men jag tror man måste verkligen tänka till innan man gör något ingrepp.
Ja..jag själv har varit på väg många många ggr till plastikkliniken Men i dag vet jag att det är i mina tankar det sitter..

Moa

[Anonym]

Svårt det där med BDD och plastikoperationer. Personligen tycker jag inte att personer med BDD ska försöka operera bort sin sk defekt. Är dock inte emot plastikoperationer för övrigt. Opererade själv mina bröst för 10 årsedan och det har jag aldrig ångrat. Jag var nöjd direkt efter operationen och är det fortfarande. Skillnaden är bara den att mina bröst aldrig varit bdd-objekt för mig. Mitt stora komplex är min hy...och den vågar jag inte operera då jag vet att jag är sjukligt fixerad vid den och att en operation snarare kan förvärra problemen.
Kram, karin

[Malin]

Hej Moa!

Ja det är ju ungefär som att välja mellan pest eller kolera, födelsemärken eller ärr Jag har inte ångrat att jag tog bort dessa tre födelsemärken med laser, även om det blev ärr (och ett av dom har växt tillbaka och nu är större än förut). Jag var liksom beredd på att det skulle bli ärr och gjorde det valet.

Men vad det gäller de brustna blodkärlen känner jag en väldig ånger och känner mig mycket besviken på laserkirurgen som sa att han lika gärna kunde punktera blodkärlen med lasern som brände hål istället för att använda den andra lasern som bara koagulerade blodet. Jag litade på att han visste bäst och att "punkteringarna" inte skulle lämna några ärr, men nu i efterhand kan jag konstatera att det inte stämde. Under mitt högra öga har jag nu en serie punktformade ärr (ca 12 st) som skapar en skrovlig yta som man inte kan sminka över och på min vänstra kind, alldeles brevid näsan, har jag ett större och djupare punktformat ärr. Det här hade jag inte haft om han bara hade använt den andra lasern, men gjort är gjort och nu får jag leva med det. Det är riskabelt att göra ingrepp (i synnerhet om man har bdd), man vet aldrig vad som kan bli fel

Jag skulle behöva ta bort ett par födelsemärken till men har skjutit upp det då jag känner att mitt förtroende för den här läkaren har blivit förstört och jag är rädd att han ska göra flera dåliga val. Jag får se hur jag gör till hösten, antingen går jag till samma eller så får jag helt enkelt åka till en annan stad

Mvh
Malin Sundqvist

[uglyrose]

Att ta bort födelsemärken
är aldrig ett litet ingrepp

det är ett precis lika stort ingrepp som vilket annat ingrepp som helst
den enda   sättet där risk för ärr är mycket mindre är vid laser
men är även det farligaste sättet
när man tar bort det med skapel det vanliga sättet såØlåter man cancer anelysera hudbiten , det går dock ej att göra om man tagit bort födelsemärket med laser
om det går fel kan man riskera stora ärrbildningar. får man en keloid efter ingreppen blir det dock svårt att behandla det. en keloid är en hudtumör som kan växa i flera år.
Oftast när man tar bort onödiga födelsemärken kommer de tillbaks efter flera år
Har lidit själv av mina födelsemärken i ansiktet i massa år.
Men bestämt mig för att inte låta median vinna över mig
tänker inte riskera att förstöra mitt ansikte pga av några födelsemärken. De är ju personliga. Förr i tiden ansågs det vara vackert med skönhetsfläckar.
Dom borde varna mer med att ta bort födelsemärken med laser
Det kan bli fruktansvärta konsekvenser om det går fel/:
Tack för mig
/Josefine

[Anonym]

Hejsan!

Jag har opererat mina bröst för sju månader sedan. Innan dess var jag jättemissnöjd med hela min kropp, eftersom brösten var så FULA! Efter operationen blev jag jättenöjd med mina bröst och jag accepterade hela min kropp bättre. kan t.o.m. tycka att min kropp är fin nu till skillnad innan operationen, då jag tyckte att precis allting var fult. Men jag är däremot jättemissnöjd med mitt ansikte, jag hatar min näsa, haka och mun. Vill jättegärna operera dessa delar i ansiktet, eftersom bröstoperationen hjälpte mig. jag har hela mitt liv velat operera brösten, näsan, hakan och munnen - så jag har alltså inte flyttat över problemet på en annan kroppdel. Jag vet att jag skulle bli jättenöjd om jag fick fixa mitt ansikte och jag vet att min profil ser förjävlig ut! Det är ingen som kan förneka att mitt ansikte är opropotionerligt(ursäkta stavningen, men ni fattar nog). Inte ens en doktor kan förneka det- jag är helt säker! Någon som känner likadant?

Kram

[Anonym]

Kan det bli sådär fel även när man tar bort vårtor med laser? :/