Behandlingshem Stockholm?

[annak]

Någon som vet ett bra behandlingshem i Stockholmsområdet som arbetar med ungdomar som har bdd, ocd och självskadebeteende?

[Antipod]

OCD-centret i Uppsala behandlar OCD och även BDD, hur bra de är har jag dock ingen aning om.
http://www.ocd-centret.se/v2/se/index.htm

Är du intresserad av öppenvård finns Ångestenheten vid Karolinska som är specialiserade på BDD
http://www.slso.sll.se/SLPOtemplates/SLPOPage1____12027.aspx

[annak]

Tack för tipsen. Ska kolla med Karolinska. Han är för ung för Uppsala. Det är från 18 år.

[annak]

Karolinska tar också bara emot patienter som är över 18 år. Suck!

[Malins mamma]

Annak,

Att behandlingshemmen inte tar emot BDD- och OCD-patienter under 18 år är ett stort systemfel som de borde ändra på snarast tycker jag. Det vanligaste är ju att man utvecklar BDD långt innan den åldern, när man väl är 18 år så har man kanske redan lidit av BDD i 5-10 år och sjukdomen har hunnit "sätta sig" alldeles för mycket + att den drabbade missar en viktig period i skolan (som påverkar både framtida utbildning och jobb) och av sin ungdomstid.
Men försök i alla fall att hitta någon som kan BDD/OCD och KBT, chansen att hitta nån kunnig i Stockholmstrakten är troligen större än i många andra delar av landet.

[annak]

Han har en bra psykolog på BUP som behandlar OCD och självskadebeteende. Det är även hon som förstått att han har BDD. Hon känner sig lite osäker på BDD-behandling och har bett oss ta kontakt med en BDD-specialist (vi har fått ett namn av henne, men inte lyckats få tag på honom). Problemet är att BUP bara kan erbjuda sonen behandling en timme i veckan. Han behöver mycket mer för att överleva!

Just nu är han inlagd efter ett allvarligt självmordsförsök som han detaljplanerat för i över en månad. Han säjer att han inte kan leva med sig själv och att han kommer planera ännu bättre nästa gång.

Han har varit inlagd en och en halv månad tidigare i vinter. Denna gång pga självmordsrisk. När de skickade hem honom sa de att det inte är någon risk att han kommer ta livet av sig, eftersom han berättar att det är det han vill göra. De sa att jag inte skulle oroa mig. Redan innan han blev utskriven hade han börjat med den praktiska planeringen för självmord. Jag befarar att han kommer bli utskriven snart igen, eftersom han utåt verkar må ganska bra.

Han har ytterligare ett problem och det är att han trycker sönder sig. Han sitter/ligger ibland flera timmar om dagen och trycker sönder sig. Framförallt i ansiktet och huvudet. För honom är det just nu det största problemet och den akuta orsaken till att han inte vill leva. Han har fått flera olika diagnoser på detta; OCD, självskadebeteende och tics. Själv anser jag att det är dermatillomani, men det kanske inte är ok att sätta som diagnos. Det som triggar igång hans tryckande kan t ex vara att han är stressad, att han får syn på sig själv i en spegel eller att han känner en ojämnhet i huden. Han får enorm ångest efter att han har tryckt. Dels för att han inte kan styra sina egna händer och dels för att han får sår, är rädd för att det inte ska läka och att han ska få ärr.

Han har själv försökt att sluta trycka, eller trycka mindre, genom att trycka på något annat, ha vantar på sig och att täcka över stället han trycker på genom mössa, plåster och ansiktsmask.

Han har ätit SSRI sedan i januari, men det enda som den gör är att han inte verkar deprimerad. Han säjer själv att den gör honom glad på ytan.

Han har inte gått i skolan sedan i julas och jag tror att ett behandlingshem som kan BDD och i bästa fall dermatillomani skulle vara den bästa lösningen. (Hoppas bara att Socialen också tycker det om vi väl hittar något.)

Om vi inte får tag på något behandlingshem (eller om Socialen inte tycker att det är en bra idé) har vi funderat på att hitta en psykolog utanför BUP som kan ta sig an honom mer än en timme i veckan. Det är bara det att vi då också måste ha tag i en psykiater.

[Malins mamma]

Oj, ni är verkligen i en svår situation.   Er son lider av en livshotande sjukdom (genom suicid) och BUP erbjuder en timme i veckan när de egentligen borde sätta in alla tillgängliga resurser för att rädda honom!!

Jag antar att det du beskriver som att han "trycker sönder sig" är det som kallas för "skinpicking". Det är ganska vanligt att BDD-drabbade och även OCDare även har ett skinpickingbeteende. Det är mycket positivt att sonen försöker på olika sätt att stoppa tryckandet. Dr C på bddcentral.com  (James Claiborn) har skrivit en bok tillsammans med Cherry Pedrick, som själv hade stora problem med skinpicking men blev fri från det. Boken heter The Habit Change Workbook och går att beställa på www.amazon.com Jag har inte läst den själv men den verkar vara bra.

Självmordstankar uppstår oftast när personen känner en stor hopplöshet, när han inte ser nån lösning på sitt problem och inte ser nån framtid värd att leva. Därför är det bra om ni talar om för honom att både BDD, OCD och skinpicking går att bota (om man hittar nån som vet hur man gör). Säg att ni gör vad ni kan för att hitta nån och be honom lova att inte göra nåt mer självmordsförsök innan han har provat med KBT-behandling. Ge honom hopp om att det kan bli bättre och att han kan få ett bra liv.

[annak]

Tack för boktipset.

Alla säjer till honom att det går att bota, men han tror inte på det. Han behöver känna att det börjar gå åt rätt håll, vilket det inte alls gör nu.

Han har fått plats på BUPs DBT-team för behandling av hans självskadebeteende. Men det är lång kö dit, så det kommer inte igång för än till hösten. För honom är fem månader en evighet. Behandlingen hos DBT-teamet är åtminstone två gånger i veckan, men jag vet inte om det heller är tillräckligt. Det är därför vi letar efter ett behandlingshem som skulle kunna ta emot honom så fort vi får ett ja från Socialen.

[Tjockisen]

Ska finnas på Karolinska och i fittja sa min psykolog