BDD Sverige
2015-09-29, 22:59 *
Nyheter:
   Startsida   Hjälp Länkar  
Sidor: [1]
 
Författare Ämne: har jag bdd?  (läst 819 gånger)
Aulikki
Nybörjare
*
Antal inlägg: 3


har jag bdd?
« skrivet: 2008-01-25, 20:33 »

Hej
Ja jag vet inte vart jag ska börja. Men jag såg, som många andra, dokumentären på 4an igårkväll om bdd. Skrämmande mycket stämde överens med mig själv och hur jag ser på mig. Vet att jag såg en liknande dokumentär för kanske 10 år sedan och funderade redan då på om det var bdd jag led av.

Under hela grundskoletiden samt även mina 3 år på universitet led jag av socialfobi, som dom valde att kalla det. Jag led något oerhört av folksamlingar och skolkorridorer. Satte mig alltid längst bak för att ingen skulle kunna sitta och kolla på mig. Var det fullt längst bak så missade jag hela föreläsningar eftersom jag satt och koncentrerade mig på hur jag skulle sitta, ha håret, hur kläderna skulle falla, hur jag hade händer och fötterna... om valkarna i ryggen välde över stolsryggen osv osv. Deltog inte på fler än en handfull av idrottslektionerna, spydde av ångest över att bli bedömd i gympasalen.

Idag är jag lite lugnare med det där, men istället har det övergått till att helt handla om mitt utseende och hela min kropp och speciellt vikten. Är 27 år gammal och har fått barn så kroppen är ju inte vad den varit. Men det räcker inte med det... om det ändå räckte.

Men vi börjar med mitt ansikte. Jag sminkar mig jämt. Varje dag. Inför ALLT. Även om jag ska ner till närbutiken runt hörnet. Bara EN vän och min sambo har sett mig utan smink. Men även det är enormt ångestladdat. Tänker konstant på hur ful jag är utan smink. Att jag, precis som tjejerna igår på tv, ser ut som en man, har manliga drag. Att jag har kass hy. Att jag har enorm näsa, att mina läppar är obefintliga, att jag har rynkor överallt och redan ser ut som min mamma gjorde vid 40! Jag jämför bilder hela tiden och har ångest över hur gammal jag ser ut.. och hur himla lik jag är henne! Jag är alla mina vänners hudvårdsexpert. Jag har ett badrumsskåp översållat med hudvård för tiotusentals kronor. Köper det dyraste och bästa från USA. Det är som en besatthet! Jag använder 20 hudvårdprodukter som mest... PLUS allt smink. Jag speglar mig jämt och ständigt i allt som finns att spegla sig i. För mig är det helt omöjligt och totalt otänkbart att gå till jobbet tex utan smink eller på stan utan smink! eller öht gå nånstans där folk jag känner riskerar att se mig. Men tja, dom skulle nog inte känna igen mig kanske ändå. Jag ser verkligen anskrämlig ut utan smink... så allt går ut på att dölja det hemska.

Sen har vi resten av min kropp. Jag är 159cm kort och väger 67kg. Jag är långt ifrån smal och ser för hemsk ut. Jag har jättesvårt för att hitta kläder, eftersom jag bokstavligt talat har FOBI för att visa "valkar" genom plaggen. Allt ska dölja min kropp... och underkläder sen då! Sitter trosorna för hårt när jag köpt dom så slänger jag dom, för annars skär dom in lite och då ser jag ännu tjockare ut. Jag köper alltid stl.46 i trosor fast i underklädsaffärer jag besökt säger dom att jag ska ha M alt.38! Förstår ni? Inget får skära in...Allt går ut på att dölja fettet...

Har opererat mina bröst och gissa om jag blev nöjd? nej såklart inte... så ny operation väntar. Har även funderat på läppförstoring, näskorrigering och fettsugning av iallafall mina knän som är enorma. Och botox då förståss. Lite överallt i ansiktet. Har massa rynkor.

Skulle någon ge mig en komplimang så blir jag vansinnig. Min sambo har lärt sig det nu så han har slutat. Jag blir galen om nån gör det. För jag avskyr när man ljuger och försöker vara snäll. Jag är ingen idiot. Jag vet hur jag ser ut, så resonerar jag. Vi har haft stora bråk kring detta eftersom han likaväl tycker att han vet hur jag ser ut, men vi är inte överens. Skulle någon utomstående säga något så pratar jag bort det eller skämtar bort det. Blir irriterad innerst inne men håller god min.

Tar någon kort på mig så blir jag jättenervös. För jag vet ju hur jävlig jag ser ut och det blir inte bättre på kort! Har hamnat i storgräl med vänner som valt att sprida ett stort gäng foto från tex nåt event och där jag är med!!! Eller som på facebook.. där vänner addat bilder på mig. Åh hjälp! Jag ser ju för hemsk ut!!! Varför gör dom så? Är det roligt att vara elak!?

Tja, det är väl ungefär jag detta. Munter läsning va?
Är jag bara ytlig och osäker eller lider jag av bdd i nån form tro?
« Senast ändrad: 2008-01-25, 20:43 av Aulikki » Loggat
Aulikki
Nybörjare
*
Antal inlägg: 3


SV: har jag bdd?
« Svara #1 skrivet: 2008-01-25, 20:48 »

har skaffat mig 6 tatueringar med åren och när folk frågar "varför?" så svarar jag alltid "för att ha något på min kropp som jag gillar" och det är sant. Förutom mina tatueringar så gillar jag bara min ögonfärg... resten hade jag gärna ändrat på.
Loggat
Aurora
Medlem
**
Antal inlägg: 91


SV: har jag bdd?
« Svara #2 skrivet: 2008-01-25, 20:55 »

Hej Aulikki!

Tycker inte alls att det låter som att du är ytlig, utan som att du lider av dysmorfofobi.. Och det är verkligen inte något lätt att stå ut med varje dag, det tar så mycket tid från allt annat i livet som man egentligen skulle velat ha fokusera mer på! Ledsen
 
Bra att du hittat hit till forumet, hoppas att du känner att vi är många här som förstår hur jobbigt det är!

Kram, Aurora

Loggat
Aulikki
Nybörjare
*
Antal inlägg: 3


SV: har jag bdd?
« Svara #3 skrivet: 2008-01-25, 21:00 »

AURORA:
jasså det är alltså så.. eller ja, låter så iallafall. jaha, då var man galen trots allt...
och "skinpicking"... nytt begrepp. Men ja, då vet jag vad det heter. Det är något jag också sysselsätter mig med. Därav min hemska hy...  Obeslutsam
Loggat
Beatrice
Nybörjare
*
Antal inlägg: 22


SV: har jag bdd?
« Svara #4 skrivet: 2008-01-25, 22:22 »

Hoppas man är välkommen att delta i diskussionen Leende (smiley) Jag blev medlem här efter att ha sett dokumentären på 4an härom dagen.. då sökte jag på dysmorfofobi, för som ni också skrivit att det är skrämmande så bra det stämmer in på en själv. Jag är inte alltid så missnöjd med mitt utseende, men oftast, det går lite i vågor. Jag köper smink för nästan alla pengar jag kommer åt, och blir ledsen sen för att det inte gör mig särskilt mycket snyggare.. hyn är alltid rödflammig av allt pillande, MINSTA lilla ska liksom pillas på.. alltid. Det är sjukt svårt att låta bli, har man väl börjat kan man stå hur längesom helst och pilla.. :/ att spegla mig när andra är i närheten klarar jag inte av för att jag är rädd att de ska se t.ex hur mycket jag fixar med håret, vilket jag i och för sig gör annars också, vilket känns dumt och kanske kan uppfattas som självupptaget. Jag blir också orolig om nån kollar extra mycket på mig, många säger att det är för att man är snygg men själv är jag helt övertygad om att de är nått med mig som ser konstigt eller fult ut. känner mig nästan paranoid. men ja, jag vill bara ha folk att prata med om detta, det är svårt att ta upp med andra. så jag vill gärna höra mer om hur ni har det, om ni gör nått för att det ska bli bättre? vi kanske kan ge varandra tips?

Kram!  Leende (smiley)
Loggat
Insatiable
Aktiv medlem
***
Antal inlägg: 255


SV: har jag bdd?
« Svara #5 skrivet: 2008-02-02, 18:07 »

Du låter precis som jag. Alla tankar är mina, förutom att jag blev nöjd med min bröstoperation... i början. Nu några år senare tycker jag att jag kunde valt ett annat implantat & gjort större, trots att alla säger att jag fått en lyckad operation. Jag tycker till skillnad från du heller inte att jag har valkar att dölja [förutom magen som är en enda stor fettvalk], utan är mer rädd för att bli tjock, samtidigt som jag kan få panik över att jag är för smal & inte ser kvinnlig ut osv. osv.

Du är inte ensam om de tankar du har & jag tycker att du bör uppsöka en psykiatrisk mottagning & försöka bli hjälpt. Jag är säker på att förtjänar att må bättre. Ingen människa förtjänar att må så här. Välkommen till forumet!

//Insatiable
Loggat
Jättesjuk
Nybörjare
*
Antal inlägg: 13


SV: har jag bdd?
« Svara #6 skrivet: 2008-02-03, 15:25 »

Du verkar ha bdd, men frågan är hur orkar du ev jobba/studera nu? har det tagit över hela ditt liv? har du stunder då du kan koppla bort ditt utseendet från något sammanhang? Hur klarar du av att vara förälder? Tänker du på ditt utseende direkt när du vaknar på morgonen? Kan du ha ett vanligt samtal med dina nära utan att tänka på ditt utseende? Kan du fortfarande skratta när någon berättar en rolig historia?

Eller är det rent av så att du funkar tämligen normalt även om du har hudvårdsprodukter som du säger för 10.000-tals kronor?

Har din personlighet förändras? Har du fortfarande intressen? Gör du mindre för ditt barn än vad du skulle gjort om du inte tänkt på din hud?

Är du deprimerad av ditt sätt att tänka att du knappt kommer upp ur sängen på morgonen, eller kan du skaka av dig det när du kommit igång med något?
Loggat
Sidor: [1]
 
 
Gå till:  

Drivs med MySQL Drivs med PHP Powered by SMF 1.1.11 | SMF © 2006, Simple Machines LLC Giltig XHTML 1.0! Giltig CSS!