Övergiven, kall , gråter blod, vilsen .. kan inte acceptera mig kropp
Jag dör inombords , det är helt tomt , inga känslor kvar. Jag är helt ensam , rädd för människor , rädd för dess närhet och bedömande.
Allt jag ville ha av dig var kärlek och tillit och jag fick den - jag var ditt allt, och gav dig mitt fulla förtroende och kärlek
Jag saknar dig pappa , allt jag vill ha är en kram , snälla lämna mig inte , jag saknar dig , jag behöver dig så mkt, jag är ingenting utan dig , du är min styrka , min glädje , mitt allt.
Snälla, lämna mig inte , jag älskar dig..
Du lämnade mig som 12 åring och en ny värld öppnade sig , en kall och mörk värld omfamnade mig när du var borta. Jag var lämnad åt vargarna , helt förstörd inuti.
Så förstörd att jag lät mig uttnyttjas och misshandlas av min mor , och människor utan kännbarhet inför någonting.
Jag hatar dig ofta , men inte tillräckligt för att vända ilskan mot mig själv istället. Bryter alltid ihop när du talar med mig ,du har mig lindad kring ditt lillfinger, kommer alltid ha, du äger mig.
Jag kommer aldrig älska någon kille/man mer än jag älskat dig ..
Pappa
