"Skriva av sig"-tråd

[Cinnamon]

Misslyckas med sömn, efter 6 timmars försök.
Skam, skam och ångest. Misslyckanden, hela tiden.
Misslyckas med att komma ut, så det blir ca var fjärde dag. Misslyckas med att duscha, då jag bara inte orkar må piss, över hur vedervärdig jag är.
Misslyckas med plastikkirurger, då ingen vill operera mig.
Misslyckas med att gå ner i vikt, då jag går mellan kyl, säng och spegel. Misslyckas med att ta vara på mina vänner, då jag ställer in/inte har energi nog, att höra av mig och är rädd, att någon ska vilja träffas.
Misslyckas med min familj, då ingen är mottaglig för problemet. Ingen vill veta. Alla mår för dåligt av, att veta hur det är med mig.
Misslyckas med sambon, då jag inte vågar säga, hur illa det är. Misslyckas med sambons son, för jag känner att jag inte får luft.
Misslyckas med mig själv, då jag inte känner mer hopp, trots både KBT och mediciner.
Jag kan inte se någon framtid. Inte ens drömma om en.
Jag är körd.

[Phobic]

Ironiskt att jag pratat om hur bra jag accepterat min fulhet och inte låter min uppfattning om mig själv hindra mig, men så sitter jag återigen och vältrar mig i självömkan och framtidskatastrofscenarion fast jag har betydligt viktigare saker att tänka på. Dags att skärpa mig.  Alla har väl dåliga dagar.

[CyanideCupcake]

Blir sa ledsen nar jag laser era inlagg, onskar sa jag kunde hjalpa er allihop. Jag vet att det ar en klyscha, men det KAN bli battre och ni KAN bli lyckliga, jag vet att ni kan det. Ni ar sa fruktansvart starka och modiga allihop och det gor er till sa fina manniskor i mina ogon. Ingen fortjanar att ma som ni gor och som jag har gjort, INGEN, men det finns hjalp darute, jag lovar. Onskar sa jag kunde gora nagot for att fa er att ma battre.

[Bamse]

Hej
många skriver att de mår bättre och det är roligt att höra.

undrar hur länge det kommer att vara förlåt om jag låter pessimistisk men för försöker vara realistisk::


har man man en instesiv bdd, speciellt om man haft det så länge att sjukdomen har nästintill format ens personlighet ,, så
blir man aldrig frisk,,,
sjukdomen  ger dig bara en paus, en chans att andas ut i dagar,vekor eller till och med något år..men så fort någonting tråkigt händer igen  kommer den där och biter dig i nacken när du minst anar det,,

[CyanideCupcake]

Jag vagrar tanka sa. Jag mar antligen bra for forsta gangen nansin och ar just nu BDD-fri for forsta gangen sen sjukdomen brot ut for snart fyra ar sen. Jag tanker njuta av det med all den kraft jag aldrig tidigare haft men nu kanner varje dag, och jag tanker ta en dag i taget. Tror jag att det kommer att ga smartfritt och helt utan bakslag, nej, men jag tanker oroa mig for dem nar de kommer. Att sitta har och vara radd for dem och undra nar de kommer forstor bara de bra dagar jag antligen far uppleva. Det ma sa vara att min andningspaus 'bara' kommer vara dagar, veckor, eller ar, men jag tanker njuta av varenda sekund, for efter fyra ars helvete ar jag ta mig fan vard det. Efter att ha matt som jag har gjort ar varenda dag da jag kan leva normalt guld vard, och varenda paus fran angesen ar himmelsk - aven om det kanske 'bara' ar tillfalligt. Blir jag helt frisk ar det underbart, om inte far jag lara mig att leva med BDD:n och fokusera pa att vinna sapass mycket sjukdomsinsikt att jag atminsone inser att det jag ser i spegeln inte ar pa riktigt utan bara finns i min hjarna. Det ar en ganska stor seger det ocksa.

[Malins mamma]

Grattis CC, vad roligt att höra!! Har förändringen skett av sig själv (vilket jag tror är möjligt om man bara kan sluta bry sig så mycket om hur man ser ut) eller har du fått hjälp?

[CyanideCupcake]

Det var karleken som andrade allt. Att hitta nagon som forstar och accepterar mig pa ett satt som ingen nagonsing gjor forut och att antligen slippa dolja min sjukdom har andrat allt helt. Inte bara har jag varit i princip helt bekvam runt kameror sedan jag traffade honom; jag har till och med varit den som FORESLAGIT att en bild tas da jag varit i sociala situationer och kameror varit narvarnde. Mitt ansikte ser for mig helt normalt ut och ofta till och med attraktivt. Da han bor langt borta har vi passat pa att gora sma exponeringsovningar tillsammans, da jag fotar mig sjalv eller spelar in sma videoklipp jag skickar till honom. Visst har det funnits ganger da jag gratit och haft angest for att det jag just den dagen har sett har varit fult (dock inte missbildat, vilket ar en enorm skillnad bara det), men da har vi jobbat igenom det tillsammans, och i slutandan har jag alltid skickat den i alla fall. Jag har aldrig backat ur, och efterat har det alltid kants fantastiskt. Bara att veta att det ar OKEJ for mig att fa panik och saga 'jag klarar det inte' och lata bli att skicka den om jag vill, gor enorm skillnad. Han vet precis allt om hur min sjukdom (som jag nu insett att det ar) har paverkat mitt liv men han har aldrig domt. Han bara forstar, accepterar, och alskar, och nar jag bryter ihop forstar, accepterar och alskar han annu mer. Han ar allt jag nagonsin dromt om men aldrig trodde att jag skulle finna. Jag hatar inte mig sjalv langre, och det kanns helt fantastiskt. Vi vill passa pa att kontakta Karolinska medan jag forfarande mar sahar bra och faktiskt har sjukdomsinsikt, for det ar inte sakert att vi klarar att halla sjukdomen i schack sjalva, och det ar dumt att chansa. Bara det faktum att han ar beredd att kora mig sex timmar enkel vag en gang i veckan for behandling fullkomligt overvaldigar mig. Jag blir rent gratfardig bara av att tanka pa att han faktiskt ar min. 

[CyanideCupcake]

I princip kan man val saga att jag insett mina felaktiga tankemonster. Genom honom far jag allt jag nansin velat ha men aldrig haft: forstaelse, styrka, medkansla, respekt, och villkorslos karlek och acceptans. Det har fatt mig att forsta att det ar det jag velat ha hela tiden; och jag kan fa det av en annan manniska trots att jag inte ar fotomodellsnygg. Hela anledningen till att jag velat ha ett perfekt utseende har ju varit just det: inte att ha ett attraktivt utseende and that's it; utan allt jag trott att ett attraktivt utseende skulle fora med sig och som jag inte trodde att jag kunde fa pa nagot annat satt. Ja, stereotypt vackra manniskor far fordelar i livet, men det gar att bli alskad, uppskattad och bekraftad anda. Det ar en fantastisk insikt.

[Bamse]

Ja!  du ska verkligen njuta av friheten att kunna må bra,  
man kan ha en bättre period och en så klart en sämre..USh!
Hoppas att du fastnar i bra perioden.. och stanar där !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
.. Många gånger hjälper förälskelse om man har bdd..

Min tanke ställre blir atomatiskt vad händer om han går eller om vi gör slut,,?
Därför förlitar jag mig inte på kärleken heller. suck !

JAG tokig av att höjas och sedan åter igen sänkas så när jag har en bättre dag så vågar jag  inte förlita mig på mitt mående ." att det är ok att vara lite glad".... för att det kan vara skit igen, nästa dag eller veckan därpå.
Det gör att jag känner mig totalt,misslyckad och "lurad av mig själv."  Vet inte hur jag ska beskriva det bättre..
mitt mående resulterar i att att jag inte kan genomföra det som jag har tänk anföra mig...
Jag tvingar mig själv att göra saker Ibland  fast att jag har tvång. Det måste  jag för att inte hamna ännu mera efter med allt.känns både  halvhjärtat och inte roligt alls.

Jag vill att livet ska skännas roligt att leva..
jag "vill"leva men jag villl heller inte dö ännu,, Jag väntar lite till,,, jag tar ett år i taget ., ..
 
jag lever för att det är en vana och inte för att Yippyyyyyyyy vad underbart livet är..

[Phobic]

Jag har bett admin ta bort mitt konto då jag känner att det här forumet gjort sitt för mig, men jag måste bara skriva att det är helt fantastiskt att höra att du mår så mycket bättre nu, CC! Du förtjänar verkligen att må bra. Tycker det låter klokt att ta den där behandlingen på Karolinska ändå för man kan ju få med sig många verktyg från en behandling, som man kan "plocka fram" vid behov antingen i vardagen eller vid eventuella bakslag. Sedan är det ju skillnad på bakslag och återfall.

Speciellt den här meningen tycker jag är helt otrolig: "Mitt ansikte ser for mig helt normalt ut och ofta till och med attraktivt." Wow! Själv har jag accepterat att jag inte riktigt kan se hur jag själv ser ut, om man säger så... jag tycker fortfarande utseendet varierar från dag till dag, från normalt till missbildat. Huvudsaken är väl att man inte låter negativa tankar och känslor hindra en i vardagen, men jag hoppas ändå att jag kommer lika långt som du gjort, en vacker dag. 

[Bamse]

till Cupe Cace
du skrev jag fotar mig sjalv eller spelar in sma videoklipp jag skickar till honom.
ev.. hmmm???

hoppas att det  inte är  naken så  nääää  skojar  bara förlåt kunde inte låte bli...
ja driver lite nu lite skratt skadar inte .. Jag skojar skojar ... skriver med kärlek i texten,,,,

kram kram

om man ska exponerara sig för att bli "frisk" kanske ska jag  prova gå naken i stan en vacker sommar dag ..?
Du gav mig en ide faktiskt,,nä nu skojar jag igen .
Jag vet inte vad jag ska ta med till med min bdd faktisk, jag driver om det för att göra det enklare att hantera..

[Sociopat]

mår skit, skulle lätt kunna ta livet av mig. ingen vet.

[Bamse]

nä... vänta med det,,, du är för ung gissar jag för att dö nu,ingen bra ide,,,

[Sociopat]

för ung för att må så här också:D

[Nokia]

CyanideCupcake, känns fantastiskt att läsa det du skriver! Skulle ge vad som helst för att känna likadant, men du vet hur det är, när man är mitt uppe i det är det omöjligt att se en utväg. Önskar dig (och alla andra här) lycka till. Kramar!