bdd och förhållanden.

[Jättesjuk]

Precis ALLA utom ett förhållande jag har haft har jag tagit död på i och med min sjukdom.

[CyanideCupcake]

Jag har sedan jag utvecklade BDD fullt ut fått det otroligt jobbigt på relationsplanet. Kan inte visa mig osminkad för min pojkvän längre (vi har nyligen "börjat om" efter att ha gjort slut för ca ett år sedan och under dne tiden ahr jag blivit värre) och knappt för familj och vänner heller. Ha lagt märke till att min pojkvän tar dte ganska eprsoligt när jag avfärdar hans komplimanger och det är ju verkligen inte menignen. Det bara blir så; jag kan helt enkelt inte tro att någon skulle kunna finna mig attraktiv. Alls. Jag låter honom inte se mig iprofil och tittar han för länge på ig får jag panik.

[Living_in_the_past]

Nu har jag gjort ett nytt bddkonto, förut hette jag ju I_miss_the_sunshine, men jag har glömt lösenordet till detta, så det blev till att göra ett nytt. Att jag skriver i ämnet bdd&förhållanden beror på att jag funderar så mkt på det just nu, med tanke på att jag går hemma och börjar närma mig 20 hahaha fast det är ioförsig ett helt år kvar, men detta året som gått gick så himlans fort så jag förmodar att detta året kommer gå undan i samma hast.

Jag har aldrig varit tilsammans med nån. Men jag har tänk så mkt på detta, jag vet inte riktigt vad jag saknar med att ha en pojke att kalla min egen. Jag skulle förmodligen inte kunna vara mig själv, och jag hade vart tvungen att bära denna jävla sköld med smink hela tiden, och jag skulle inte kunna slappna av. Kanske om jag hade en daglig syssla, som ett jobb eller skola, då skulle jag ju inte känna mig så himla sämre än andra och genom det kunna skaffa mig min drömprins som ska vara pappan te mina väldigt saknade barn, jag vill så gärna bli mamma att det inte är klokt. Egentligen just nu så känner jag mig förvånadsvärt frisk från bdd, men den hindrar mig endå från att bara gå ut där och skrika efter ett jobb. Så fort jag ska tänka på vad jag skulle klara att jobba med så kommer alla dessa försvarsmekanismtankar och styr. Jag utesluter alla möjliga jobb som finns, det finns inget kvar som jag kan hantera pga att jag helt enkelt inte vill visa mig för andra människor. Men jag vill så gärna bli vuxen och klara mig själv, jag vill ta körkort, jag vill tjäna pengar, bo tillsammans med en kille, och skaffa barn. Det låter så enkelt, men det kommer aldrig gå om jag inte bara får ett jobb. Vilka jobb har alla ni här som jobbar trots dessa omständigheter. Jag tror nämligen att jag kan bli fullt frisk bara jag kommer igång och jobbar. Men jag vet inte vart jag ska leta. Och tiden tickar känns det som. HA det gott allesammans

[CyanideCupcake]

Jag utesluter alla möjliga jobb som finns, det finns inget kvar som jag kan hantera pga att jag helt enkelt inte vill visa mig för andra människor

Känner igen det där...har haft social fobi i hela mitt liv och BDD ovanpå det gör inte saken lättare. Jag jobbar på hotell just nu; som lokalvårdare. Känns inte som nån höjdare när man är 25 men jag klarar inget annat. Kvällsjobb utan kontakt med folk är det enda som passar mig, och hur många sådana jobb finns det...

[Living_in_the_past]

A jag skulle kunna tänka mig att jobba på kvällstid, men jag har ingen utbildning. Jag har hoppat av gymnasiet för ungefär 2år sen. Behövde du någon särskild utbildning för det jobbet godessceline?  Vill värkligen tjäna pengar, för jag har absolut ingenting, känner mig som en parasit på mina föräldrar.

[ameti]

det tog flera år innan jag inte såg till att garanterat vara uppe innan min kille vaknade, alternativt låg kvar och drog mig med hår/kuddar/täcke för ansiktet tills jag visste att det var "fritt fram"..
sov även helst med ryggen åt honom så han inte skulle kunna ligga och titta på mig utan att jag visste..

nu är jag såpass trygg i vårt förhållande att jag lyckats tänja på detta.. fungerar ganska bra, men vissa dagar får jag utbrott och vrålar "TITTA INTE PÅ MIG!!!" om jag känner mig klämd osv..
han är den ända människa som jag fixar att genomlida en helgmorgon osminkad med.
funkar ibland och ibland inte.

[CyanideCupcake]

Nej, det är ett vanligt städjobb och jag gick media på gymnasiet så det betydde ju ingenting i sammanhanget. tycker du ska prova...det klarar du!

[Living_in_the_past]

Okej men vad bra att du fick mig att tänka på att det faktist oxå finns jobb som passar mina behov Jag gillar faktist att städa dessutom !! Ska kolla upp det där faktist rätt snart Tack.

[CyanideCupcake]

Usch, det känns så komplicerat...jag och min pojkvän skulle åka och handla förut, först skulle han gjort det men sen frågade han om inte jag kunde göra det medans han lagade maten. Jag sa att jag inte ville visa mig för nån och han blev nästan förbannad.  jag åkte i alla fall och vi pratade lite när jag kom tillbaka. Han var fortfarande...frustrerad, antar jag är rätt ord, och sa att 'vad fan, det finns ju folk i världen som är missbildade!' och sa sen 'det verkar du ju tro att du är'...visste inte vad jag skulle säga.

[Sofijha]

Så fort någon kille närmar mig, försöker jag komma ifrån så fort som möjligt. Jag vet att de bara vill lura mig och skämma ut mig, att jag ska tro att jag har en chans. Jag ser hur killar stirrar på mig när jag går utanför dörren p.g.a. min fulhet. Så någon pojkvän , det går inte att tänka på. No way!

[CyanideCupcake]

Jag önskar killar nån gång kunde närma sig mig.... Antalet som nånsin stött på mig kan räknas på en hand, och jag skojar inte ens. Och då har det varit fem minuter innan stängning av folk som är dretfulla och har fått nej från mina kompisar. Jag är den eviga reserven, den som blir över.

[Fiiiia]

Jag menar ju inte direkt att det är många killar som närmar mig. Som du sa, man är den eviga reserven.

[sophie]

måste bara med numera positiv kunskp säga att förhållanden i samband med bdd går att få att fungera. dejtat en kille nu i en evighet och till slut så tänkte jag "varför inte, jag lever bara en gång" och vi blev tillsammans. visst är det jobbigt att sova med smink och lägga ner all sin tid på att vara vacker för honom, men han gör så mycket mer för mej. bara kunskapen om att någon som han vill ha mej och tycker att jag är vacker gör mej starkare och mer modig. nu har vi bara varit tillsammans en kort tid så väntar på en katastrof, men hittills har det fungerat jättebra.

trodde (och tror fortfarande) att det aldrig skulle fungera med min bdd, men med rätt kille och rätt behandling tror jag nu att det faktiskt kan sporra en till att må bättre eller bli frisk.

[CyanideCupcake]

Är man på bättringsväg kan det säkert gå, men har man full bdd vete fasen... (menar nu inte att ni inte kommer klara det!) grejen är ju, känner jag, att det skulle vara mycket lättare om jag bara kunde acceptera att han tycker jag är vacker. Även om jag inte håller med. Men jag blir frustrerad och nästan arg och känner att han ljuger. Att det helt enkelt inte är möjlig att finna mig attraktiv och att han gör det bara för att han älskar min personlighet. Såldes blir hans åsikt inte objektiv och är därför inte att lita på. Låter hemskt, jag vet, men jag kan inte hjälpa det.

[sophie]

jag vet att det här låter fel av en bdd:are, men utseende kanske inte är allt. han är kanske inte världens snyggaste, men jag avgudar han ändå för att han är som han är..