bortkastat liv
Nybörjare

Antal inlägg: 26
The Elephant Man <3
|
 |
Jag vill att alla läser detta!
« skrivet: 2009-01-10, 01:44 » |
|
Jag ville bara berätta om en kort period i mitt liv då jag fick för mig att jag var cool och snygg och att det var okej att flörta med killar. (Vad i helskotta TÄNKTE jag på? Gud, vad folk måste ha viskat och skrattat bakom min rygg, inte för att jag såg några tecken på att någon gjorde så, men ändå...) På den tiden tänkte jag att jag är snygg, och jag kände mig snygg. Idag tänker jag att jag är det fulaste som finns, och självklart är det den känslan som infinner sig. Så jag är medveten om att det måste vara någonting psykiskt, samtidigt som jag vet att jag är ful på riktigt, hur mycket jag än skulle intala mig själv något annat. Det ironiska är, att om jag är helt och hållet ärlig kan jag medge att jag ser bättre ut idag (finare hår, fler tatueringar, köper nya kläder hela tiden) än vad jag gjorde på den tiden (när jag ser gamla bilder på mig vill jag bara gråta, tänk att jag visade mig sådär inför folk, det är katastrof), då jag trodde att jag var snygg och betedde mig därefter. Fastän jag vet om detta, så känner jag mig inte vackrare utan precis tvärtom. Som en bluff. Jag sminkar mig, färgar håret, ska förlänga det, lägger skyhöga summor på kosmetika och kläder varje månad, allt för att dölja hur jag ser ut. Jag menar, på den tiden hade jag finnar och sminkade mig inte ens, jag tyckte att jag dög ändå, som jag var! Jag vet inom mig att ett perfekt utseende inte kommer lappa ihop min trasiga självkänsla, för det är inte mitt utseende som är den verkliga skurken, det är min inställning till mitt utseende.
|